Ordföranden har ordet För sent är det sällan gott om tid. Vi andas just nu ut efter åtminstone hos en del av oss en ovanligt besvärlig influensasäsong. Många har suckat över för få platser, neddragningarnas konsekvenser och behovet av prioriteringar. Prioriteringar som vi blivit så duktiga att göra att jag den 10 april efter månader av maxbeläggning finner kliniken halvtom/halvfull. Naturligtvis ändrar vi då kraven för att få ligga på infektionsklinik så att vi raskt närmar oss maxbeläggning igen, men nu utan influensan som direkt eller indirekt orsak. MRSA är ett latent hot för varje sjukhus . Det har raskt blivit vanligt med importfall inte bara från andra länder. De strategier som då de för några år sedan drogs upp inte så ofta behövdes är i dag högaktuella. I Kalmar har ett politiskt parti i Landstinget motionerat om 0-vision för sjukhusöverförda infektioner. Vad har vi för strategier för den epidemi som blir följden av nästa influensaantigenshift som oundvikligen kommer? Samhälle och sjukvård är idag totalt annorlunda än 1969 även om många av oss tycker att det känns som igår. Hur samverkar infektionskliniken med övriga kliniker för att sjukvården i ett krisläge ska ge medborgarna maximal valuta för den del av sina pengar man via val av landstingspolitiker valt att satsa på sjukvården? Vilka verksamheter bör i första hand stängas för att bereda plats åt influensans offer? Vilka patienter bör/kan över huvud taget inte beredas plats? Vilka olika krisnivåer har vi och vem bestämmer var vi är? Det är lång tid kvar till nästa influensasäsong men när vi är där är det för sent för att ha gott om tid. Hur eniga är vi i våra strategier för en MRSA-fri sjukvård? Hur hanterar vi lokala utbrott och hur öppna är vi mot varandra om våra tillkortakommanden? Hur har vi förankrat våra strategier hos övriga kliniker och sjukhusledning inför kommande hot? Infektionsläkarföreningens styrelse har svarat Ja Tack på socialstyrelsens remiss om anmälningsplikt för MRSA, men de viktigaste åtgärderna utförs hela tiden på hemmaplan. 0-vision för sjukhusöverförda infektioner? Omöjligt säger Du? Javisst, men en vision är ett mål som ligger högt upp och långt borta. En vision strävar man mot. Om den nås bör man söka nya visioner. Annars har man inte längre någon strävan. Och då blir man inte bättre. Gemensamma mål är viktiga inte bara för infektionsspecialiten utan också för den enskilda kliniken. Traditionellt har vi doktorer haft stor frihet att utveckla vår verksamhet efter individuella önskemål , vilket ofta leder till problem när man måste kraftsamla. Att alla läkare på kliniken känner delaktighet i gemensamma mål och även ser sin roll på vägen mot dessa är nödvändigt, både för arbetsglädje och utveckling. Arbete med att göra ett team av läkargruppen kan bedrivas på många sätt. En variant presenteras på annan plats i detta nummer av Infektionsläkaren. Genom att delge varandra våra erfarenheter även inom detta område kan vi förhoppningsvis snabbare nå målet att vara ledande specialitet även inom arbetsmiljöområdet. Åke Åkesson |