i träffar Stig Cronberg på hans gamla arbetsplats, Infektionskliniken på MAS. Vi börjar med att titta in i den föreläsningssal som är uppkallad efter honom – Cronbergssalen – och slår oss sedan ner i ett mindre rum bredvid.

Under vårt samtal dyker tanken på en gammal definition på eftersträvansvärda egenskaper upp. Det är den som handlar om tre B:n – bildad, beläst och berest. Det är en beskrivning som stämmer väl in på Stig.

Stig är född år 1935 och blev färdig läkare år 1960. Men innan dess hade han redan under tiden som student i Lund blivit amanuens vid histologiska institutionen där. Han hade också hunnit med att arbeta som assistent i två månader vid patologiska institutionen i Heidelberg.

Åren 1961–1968 var Stig sedan knuten till medicinska kliniken i Malmö. Han

biträdde Jan Waldenström i undervisningen, forskade för Inga-Marie Nilsson och var underläkare hos Sven-Erik Björkman.

Dessutom vikarierade Stig som överläkare på medicinska kliniken på lasarettet i Oskarshamn på somrarna.

– Det kan vara intressant att nämna att det var jag och två underläkare som skötte hela den internmedicinska avdelningen på lasarettet – för att få perspektiv på hur arbetssituationen såg ut på den tiden, säger Stig.

1968 blev Stig docent i praktisk medicin.

– Det var den breda specialiteten, det täckte in det mesta, förklarar han.

– Som färdig docent sökte jag sedan tre tjänster. En på internmedicin där jag redan befann mig, en på barnkliniken och en på infektionskliniken.

– Det var docent Sven Belfrage, dåvarande chef på infektionskliniken, som gärna ville ha dit mig, minns Stig.

Vid denna tidpunkt hade Stig fått en inbjudan av professorerna Jean Bernard och Jacques Caen att komma som forskningsläkare under ett år till Institut de Recherches sur les Maladies du Sang i Paris. Det finns en spännande historia som ligger bakom denna inbjudan.

– Vid den här tiden hade medarbetare till Poul Owren i Oslo kommit med nya rön i en studie om koagulation, börjar Stig berätta.

– Paul Owren tog över upptäckten och presenterade den vid konferenser.

– Vi hade problem med detta, vi fick inte samma resultat när vi försökte upprepa den på våra patienter.

– Inga-Marie Nilsson här i Malmö diskuterade med Owren varför vi fick olika resultat. Så de bestämde sig för att vi skulle ta med oss några svenska patienter till Oslo och låta både den norska gruppen och den från Malmö undersöka dem. Det skulle ske utan att någon fick veta från vem blodprovet kom.

Så Stig satte sig i bilen – han minns än i dag hur han hämtade en laboratorieassistent i Malmö och två patienter i Halmstad – och körde upp till Oslo.

– Det visade sig att norrmännens teorier inte höll. De kunde inte heller upprepa resultatet på våra patienter, utan fick omvärdera sina egna slutsatser.

Uppmärksamheten kring detta ledde så småningom till att Stig fick erbjudandet från Frankrike.

– Ursprungligen var det meningen att jag skulle komma redan 1968, men så kom studentoroligheterna i Paris detta år emellan. Det ledde till att jag kom iväg året därpå istället.

Då hade Stig redan börjat på infektionskliniken i Malmö.

– Jag hade arbetat där i fyra månader, men fick tjänstledigt ett år för att fara dit.

Stig har bara positiva minnen från året i Paris. Hans forskning centrerade sig kring trombocyternas aggregation och frisättningsreaktioner.

– Det var mycket givande och resulterade i 12 publikationer. Vi arbetade med en ljuskurva från trombocytrikplasma. Frågan var vad denna kurva berodde på. Jag byggde upp en matematisk formel som var beroende av det antal trombocyter som aktiverades, och graden av "klistrighet". Denna visade sig stämma med de experimentella fynden. Det gav nyckeln för att sedan gå vidare.

Väl hemma igen återkom Stig till infektionskliniken och randutbildade sig på baktlab.

– Jag fick godkänt för att hoppa över barnsjukvården, avslöjar Stig.

– Man tyckte att mina sju egna barn – varav två enäggstvillingar – gett mig nog med erfarenhet av den ändå…

Tre år efter hemkomsten – år 1973 – blev så Stig specialistkompetent i infektionssjukdomar. Ytterligare tre år senare blev han klinikchef/chefsöverläkare på infektionskliniken i Malmö.

År 1976 kom även Stigs bok Infektioner – Mikrobiologi, Klinik, Terapi ut. Det är en uppskattad lärobok som fått en central roll i svenska utbildningssammanhang i ämnet. Den har därefter kommit i ytterligare fem upplagor, den sista år 1997.

Det var den första bok med klinisk inriktning som koncentrerade sig på att ta upp de vanliga infektionerna och bakterierna som orsakade dem. På grund av det silverfärgade omslaget, har den kommit att bli känd som "Silverbibeln".

– Den finns även i fransk översättning, med två medförfattare, berättar Stig.

– Den heter då Abrégé des Maladies Infectieuses, och är utgiven på det ansedda förlaget Masson i Paris år 1988.

Stig har varit mycket produktiv under sin långa yrkeskarriär. Under rubriken vetenskapliga originalarbeten finner vi 90 publikationer om mastceller, trombocyter, antibiotikabehandling, infektionssjukdomar och tropiska sjukdomar. Lägg därtill 23 vetenskapliga översikter om hemostas, infektionssjukdomar och tropiska sjukdomar samt 22 korta meddelanden om hemostas, tropiska sjukdomar och infektionssjukdomar.

Skrivandet håller Stig ständigt aktuellt. Varje vecka sedan 1998 skriver han en medicinsk krönika. Den publicerades först i tidningen Arbetet, men efter att tidningen lades ner återfinns den i Skånska Dagbladet. Dessa kan man fortfarande läsa varje vecka. Det har blivit 300 krönikor genom åren.

– Det är bra, för politikerna läser dem, anser Stig.

Förhållandet till politiker och beslutsfattare inom vården har dock inte alltid varit det bästa.

– Under mitten av 80-talet utsattes kliniken för oerhört stora besparingsbeting. Jag opponerade mig så starkt mot nedläggningsplanerna mot våra intensivvårdsavdelningar i massmedia, att beslutet togs tillbaka.

– Sedan kom 90-talet med nya besparingar. Jag bestämde mig för att noggrant bokföra vår situation, och skrev upp precis vad vi hade för patientfall och hur vi vårdade dessa. Sedan skickade jag sammanställningen till sjukhusdirektionen.

– Kort därefter ringde de från en våra tidningar här i Malmö och ville veta hur det såg ut hos oss. Jag berättade att jag satt ihop denna rapport, och hänvisade dem till sjukhusdirektören.

– Journalisten återkom och berättade att man inte kunde hitta den där. Den fanns helt enkelt inte, och det fanns inget sätt att få fram den på. Jag ansåg att det var en offentlig handling, en rapport som vi sammanställt som underlag för framtida beslut och lämnade följaktligen ut en kopia till journalisten som publicerade den.

– Det ledde till att jag fick sparken som klinikchef! Men i tidningen valdes jag till den månadens Malmöbo, och sedan samma år efter en läsaromröstning även till "Årets Malmöbo", berättar Stig och man kan se att han fortfarande är stolt över denna hedersbetygelse.

Händelserna resulterade i att Stig beslöt sig för att temporärt lämna Malmö.

– Jag sökte en tjänst som senior consultant in infectious diseases and internal medicine under ett år vid Tawam-sjukhuset i Al Ain, Förenade Arabemiraten. 1995–1996 var jag där. Jag ingick även som representant i en grupp (tillsatt av Arabian Gulf Cooperation Council) om antibiotikaanvändning i arabvärlden.

Stig anser att antibiotikaanvändningen var förfärlig i arabländerna. Men han fick även uppleva något oväntat positivt.

– Det visade sig att när man införde svenska kriterier så kom känsligheten tillbaka!

Vi frågar hur de arabiska läkarna ställde sig till det faktum att en svensk doktor kom dit och ville ändra på deras rutiner.

– Det gick bra. Jag fick hålla i antibiotikaförskrivningen på sjukhuset, utan att det var någon som reagerade negativt på det, minns han.

– Jag gav råd, och de mottogs med tacksamhet.

Stig anser att han hade det mycket bra under vistelsen i Förenade Arabemiraten, men familjen var kvar hemma och efter att året var till ända återkom han till Malmö igen. Han återgick till en överläkartjänst på infektionskliniken och fick även en tjänst som universitetslektor i infektionssjukdomar vid Lunds universitet.

I den muslimska världen var Stig Cronbergs namn redan bekant. Han var känd för att ha uttalat sig positivt om att använda de budskap som finns i Koranen för att förebygga HIV-smitta. Uttalanden som vållade rejäl uppmärksamhet på sin tid.

– Bakgrunden till mitt intresse för Koranen kom när jag skulle läsa tropikmedicin. Jag fick rådet att studera det i Dakar i Senegal. 1975 kom jag dit och stannade i tre månader.

– I Senegal hade man tre valspråk: Ett land, ett mål och en tro. För att förstå dessa måste man sätt in dem i sitt kulturella sammanhang.

– Ett land – man ska komma ihåg att det fanns tio olika folkstammar i landet. Ett mål – de hade blivit fria från den franska kolonialmakten men var fortfarande en del av det franska samväldet samtidigt som de var måna om att skapa sig en afrikansk identitet. En tro – det fanns både muslimer och kristna i landet och man ansträngde sig för att se dessa religioner som två sidor av samma mynt.

– Det sistnämnda tog sig praktiskt uttryck när den katolske ärkebiskopen och ayatollan hade gemensam bön för landet en gång om året.

Stig berättar hur han blev intresserad av det här synsättet och hur han köpte Koranen för att bläddra igenom den.

– Det gjorde mig ännu mer intresserad, för jag upplevde att det här synsättet var riktigt. Jag upptäckte att Koranen egentligen är en kulturellt annorlunda färgad variant av Bibeln.

– Jag har alltid varit intresserad av att lära mig språk, och jag bestämde mig för att lära mig arabiska. Jag såg då många likheter med arameiskan.

Stig berättar engagerat och kunnigt om bakgrunden till dessa två språk. Han pekar på att de långa talen i Matteusevangeliet även genomsyrar Koranen.

Stig har ett grundmurat intresse för de båda religionernas ursprung och har egna teorier om dess kulturella bakgrunder.

– Jag kan prata hur länge som helst om detta, som intresserar både präster och imamer, trots att det är förbjudet att ifrågasätta de gängse doktrinerna.

Senare i livet – år 1991 – fick Stig en inbjudan att komma till Oran i Algeriet för att tala om AIDS-bekämpning.

– Det gav mig anledning att fundera över vad det var jag kunde tala om som de inte redan visste. Då kom jag att tänka på att om man såg på våra smittförebyggande råd, så kan man vaska fram alla dessa i Moseböckerna. Det innebar att de också finns i Koranen, och jag lade upp mitt föredrag utifrån detta.

– Det var inte så många som var där och lyssnade, men en av dem var en reporter från en dagstidning. Nästa dag kunde man läsa där vad jag sagt, berättar Stig och öppnar en av de två decimetertjocka pärmar med pressklipp och citat som ligger framför oss på bordet. Han visar upp klippet och översätter den arabiska texten för oss.

– Samma fredag tog imamen upp det i sin fredagspredikan. Den sänds i radio och TV över landet och det var många som lyssnade. Uppmärksamheten blev stor.

– Jag citerades sedan och man gjorde grova förvanskningar av vad jag sagt. Kommunistpartiets tidning hävdade att en svensk vetenskapsman "bistått till medeltidsmörker i synen på sjukdomar", fortsätter Stig och skrattar gott åt minnet.

Även detta pressklipp letar han fram i pärmen.

– Jag vet inte om det har något som helst med mig att göra, men det är fortfarande ganska låga AIDS-tal i Algeriet, säger han.

Väl hemma igen blev Stig inbjuden till en muslimsk församlingsafton i Lund för att tala på samma tema.

– Det kom dit imamer från Stockholm, Malmö och Köpenhamn. Jag pekade på islam som den enda kraften att nå ut med information om förebyggande åtgärder till de berörda i den muslimska befolkningen. Jag fick dem även att inse värdet av att använda kondom.

Kunde man lyckas med att få dessa att inse vikten av kondombruk så borde man väl även få den andra världsreligionen med sig på samma synsätt, tyckte Stig.

– Efter det skrev jag ett brev till påven om vikten av att bruka kondom. Jag fick ett luddigt, intetsägande svar. Då skrev jag tillbaka och pekade på Bibelns berättelse om den barmhärtige samariten och prästen som rider förbi utan att intressera sig och hjälpa till.

– Jag pekade på möjligheten att skapa ett nytt korståg mot sjukdomen AIDS med hjälp av kondombruk. Men det brevet har jag tyvärr inte fått något svar på…

I januari år 2000 blev Stig Cronberg ålderspensionär. Men han är fortfarande mycket aktiv som läkare.

– För två år sedan fick jag frågan om jag kunde tänka mig att vikariera som distriktsläkare på Fosietorps vårdcentral här i Malmö, berättar han.

– Vikariatet gällde för juli månad, jag accepterade och är fortfarande kvar där. Jag trivs bra med det.

Utöver detta engagemang i primärvården hjälper Stig även till som läkare på ett par behandlingshem. Dessutom är han när denna text skrivs i full färd med att packa för en resa till Afrika. Stig arbetar som jeep-läkare för Rotarys läkarbank i Kenya. Det är sjätte gången som Stig ger sig ut på detta uppdrag.

– Under sex veckor kör jag ut till byar i södra Kenya med en jeep som är lastad med läkemedel och en tolk.

– Kroppsspråket är viktigt när man träffar invånarna i dessa byar, framför allt hos barnen. De talar varken engelska eller swahili som är det officiella språket.

– Det är ungefär fyra mil mellan stoppen, men det tar tid att köra för vägarna är ofta dåliga. Jag bor i ett nav och ger mig ut på dagarna.

Det är under enkla förhållanden som Stig lever under denna tidsperiod. Orten där han bor saknar elektricitet och det är åtta mil till närmaste bensinstation. Vi kan inte låta bli att undra vad det är som driver honom till att göra detta.

– Om man är kunnig i tropikmedicin bör man åka ut till de här länderna då och då, annars blir det som torrsim, blir det enkla svaret.

– Att bota sjukdomar är helt enkelt min hobby!

Stig anser att utvecklingen är positiv i Afrika när det gäller HIV och malaria.

– Ja, i alla fall på de platser jag besöker. Det beror på man i båda dessa fall har insett vikten av förebyggande åtgärder, säger han.

Hur ser då Stig Cronberg på svensk infektionssjukvård? Med sitt unika perspektiv, baserat på mångårig erfarenhet från både Sverige och andra delar av världen, är hans åsikt naturligtvis extra intressant.

– Svensk infektionssjukvård är bra, blir det tveklösa svaret.

– Det beror på att specialiteten har fått existera som egen specialitet. Här på kliniken har vi betytt mycket genom att vi har fått undervisa andra kollegor – infektionsläkare men även läkare från andra specialiteter.

– Det är bra med lite konkurrens mellan specialiteterna. Vi kan se på lungsjukdomar och intensivvård på ett annorlunda sätt. Det beror på att vi står lite utanför, men har samtidigt stor kunskap om dessa områden.

– En gastroenterolog vill gärna gastroskopera för att konstatera helicobakter, för att ta ett exempel. Det är naturligt, eftersom det är ett verktyg som är centralt i dennes specialitet. Vi kan använda andra metoder för att uppnå samma mål. Därför är den här konkurrensen bra för alla!

Det enda negativa Stig kan komma på inom utvecklingen av svensk infektionssjukvård är att den på många håll har minskats i antal platser.

– På sikt kan det ge problem med rekryteringen. Redan idag kan man på flera håll se att en mikrobiolog sköter infektionsläkarens uppgifter.

Vad skulle Stig då säga till någon som står i begrepp att välja inriktning, hur skulle han argumentera för just infektionsspecialiteten?

– Jag skulle säga att det är där man kan bota och förebygga sjukdom och att det är en specialitet som är giltig och gångbar i hela världen.

– Och jag skulle ge följande råd till alla som är unga och kommer till något nytt ställe, kanske utomlands: Lär dig språket och ge järnet! Jobba på. Hjälp till med allt du kan, även om det inte direkt är din sak!

Att Stig själv har verkat efter dessa principer står helt klart. Kanske hans inställning bäst speglas i dessa ord som han avslutningsvis spontant säger när vi sitter och bläddrar i den digra klippsamlingen:

– Jag har haft så roligt hela tiden…Kommer det ovanligt många till mottagningen en dag ser jag det inte som en belastning, utan istället att det ska bli spännande att se vad jag kan hjälpa dem med.