!!diflucan_banner2.gif (15449 bytes)

Neisseria meningitidis 1998

Årsrapport avseende serogruppering, serotypning, serosubtypning och antibiotikakänslighet hos svenska Neisseria meningitidis stammar

Totalt har 95 N. meningitidis (MC)-stammar från 87 patienter insänts från de kliniska mikrobiologiska laboratorierna i landet och undersökts i Örebro under 1998. Den samlade bilden av invasiv meningokocksjukdom i Sverige för år 1998 fås genom sammanslagning av aktuell rapport med de obligatoriska kliniska anmälningarna som går till SMI. Publikation av totalbilden kommer därmed senare i Smittskydd.
Isolat från likvor och/eller blod har karaktäriserats från totalt 57 patienter.
Isolat av MC från likvor/blod, svalg/luftvägar inklusive konjunktiva, urogenitalt och annan lokal (ledpunktat) fördelade på serogrupp presenteras i Tabell I. Ett isolat redovisas per patient.
Tabell II visar serotyp/subtypmönster för alla de 44 MC serogrupp B isolaten; 35 från likvor/blod, 7 från luftvägsprov och 2 från uretra/cervix.
För internationell redovisning har Table III utarbetats.

Se tabellerna här

MC-stammar isolerade från likvor/blod (antal patienter = antal stammar).

Serogrupp B.
Serotyp: Av MC likvor/blod-stammar serogrupp B (n = 35, 28 sulfaresistenta, dvs MIC > 10mg/L) hade 13 st serotyp 15 (alla sulfaresistenta) och 19 st (54 %) var ej serotypbara (16 sulfaresistenta). Serotyp 15 utgör totalt 37 % av alla serogrupp B MC isolerade från likvor/blod.
Serosubtyp: Dominerande var serosubtyp 7 med 9 isolat. De icke serosubtypbara uppgick till 23 isolat (66 %).

Serogrupp C
Av de 13 MC likvor/blod-stammarna med serogrupp C var 12 varken serotypbara eller serosubtypbara (6 av dem var sulfaresistenta) och en var serotyp 15 utan serosubtyp (C15P1.nst).

 

Antibiotikakänslighet.

Alla MC-stammar testas med E-test på "choklad" Müeller Hinton II agar medium (5 % defibrinerat hästblod) avseende MIC för pcG, pcV, cefotaxim, kloramfenikol, ciprofloxacin och rifampicin. Dessutom testas sulfakänslighet, vilket är en bra epidemiologisk markör som komplettear den serologiska karaktäriseringen, se ovan.

Av likvor/blod-stammarna hade 6/57 (= 11 %, att jämföra med 5 % 1994, 7 % 1995, 5 % 1996 och 11 % 1997) nedsatt känslighet för pcG (MIC >0,10 mg/L). Det finns härmed givetvis all anledning att fortsatt följa utvecklingen.

PcV-känsligheten följer pcG men har 5–10 ggr högre MIC. Totalt 3 stammar hade MIC >1,0 mg/L. Alla stammar hade cefotaxim-MIC £0,016 och ciprofloxacin-MIC £0,008. Kloramfenikol-MIC varierade mellan 0,19–2,0. Någon rifampicin-resistens sågs ej och högsta MIC var 0,19 mg/L.

Inga b-laktamas producerande MC har, såvitt vi vet, isolerats fram till nu i Sverige, men väl i Spanien (1).

Brytpunkter för MC inom SIR-systemet, fastlagda av RAF-gruppen, är för pcG 0,25/2, pcV 1/2, cefotaxim 0.06/2, ciprofloxacin 0,03/0,5, kloramfenikol 2/16 och rifampicin 1/2.

För att internationellt följa pcG-känsligheten hos MC-stammar använder man oftast 0,10 mg/L som gräns mellan full och nedsatt känslighet.

Sammanfattningsvis.

Ur referenslaboratoriets perspektiv var de dominerande likvor/blod-isolaten för 1998:
sulfaresistenta MC serogrupp B, serotyp 15, serosubtyp 16, 7 eller nst (n = 13)
sulfaresistenta MC serogrupp B, nt, nst (n = 10)

Jämfört med tidigare år (table III) kan det konstateras att MC serogrupp B (n = 35) ligger på samma nivå som 1997 (n = 32). Medeltalet är 43 likvor/blod isolat av MC serogrupp B per år under 1990-talet (range 25-66).

MC serogrupp C har sjunkit i antal (n = 13) jämfört med 1990-1993, 1995 och 1997. De var förvånansvärt sällsynta 1994 och 1996.

Det har under 1998 vid några tillfällen utförts ytterligare karaktärisering av MC med restriktionsenzym-klyvning av DNA, med eller utan PFGE, för att utröna ev. likheter/skillnader mellan stammar i samband med misstänkta utbrott.

Ett problem med serokaraktäriseringen är den ofullständiga tillgången i världen på specifika monoklonala antikroppar jämfört med det stora antalet MC typer/subtyper. Ett utvecklingsarbete med genetisk karaktärisering av de yttermembranproteiner som betingar typ och subtyp har därför påbörjats efter kontakter med engelska forskare (Unemo M, Orvelid P, Bäckman A, Olcén P. The prevalence of different genosubtypes of serogroup B meningococci in Sweden during 1997).

PCR-tekniken för diagnostik av bakteriell meningit och sepsis har förfinats (ref.) och kan därmed vid behov ställas till förfogande. En fördel är t.ex. att enbart 10 ¦l likvor behövs för en fullständig analys.

Referenser

1.
Bäckman A, Orvelid P, Vazquez J A, Sköld O, Olcén P. Characterization including sequence determination of -lactamase genes in two Neisseria meningitidis plasmids.
Abstract from 11th International Patogenic Neisseria Conference in Nice, France 1–6 November 1998, page 119.

2.
Bäckman A, Lantz P-G, Rådström P, Olcén P. Evaluation of an extended diagnostic PCR assay for detection and verification of the common causes of bacterial meningitis in CSF and other biological samples. Accepted for publication in Molecular and Cellular Probes 13, 1999.

Örebro 1999 01 10

Per Olcén, Hans Fredlund
och medarbetare

I detta nummer:
Protokoll: Årsmötet 24/11 i Göteborg | Program för vårmötet i Falun 27-29 maj 1999 | Kongresskalender | Pharmacia Upjohn-stipendiet | Hoechst Marion Roussels stipendium | Belönade | Ordföranden har ordet | Ny Styrelseordförande | Festliga Riksstämmodagar | Kantat för en röst:Infektionsläkarföreningen 50 år | Medicinsk kvalitetsrevision | Medicinsk revision på infektionskliniken i Örebro | Revisionsprotokoll för medicinsk revision av infektionskliniker. | Presentation av avhandling: "Distribution of Puumala virus in Sweden" | Rapport från Ungt forum | Neisseria meningitidis 1998