Neisseria meningitidis 1998 Årsrapport avseende serogruppering, serotypning, serosubtypning och antibiotikakänslighet hos svenska Neisseria meningitidis stammar Totalt har 95 N. meningitidis (MC)-stammar från 87 patienter insänts
från de kliniska mikrobiologiska laboratorierna i landet och undersökts i Örebro under
1998. Den samlade bilden av invasiv meningokocksjukdom i Sverige för år 1998 fås genom
sammanslagning av aktuell rapport med de obligatoriska kliniska anmälningarna som går
till SMI. Publikation av totalbilden kommer därmed senare i Smittskydd. MC-stammar isolerade från likvor/blod (antal patienter = antal stammar). Serogrupp B. Serogrupp C
Antibiotikakänslighet. Alla MC-stammar testas med E-test på "choklad" Müeller Hinton II agar medium (5 % defibrinerat hästblod) avseende MIC för pcG, pcV, cefotaxim, kloramfenikol, ciprofloxacin och rifampicin. Dessutom testas sulfakänslighet, vilket är en bra epidemiologisk markör som komplettear den serologiska karaktäriseringen, se ovan. Av likvor/blod-stammarna hade 6/57 (= 11 %, att jämföra med 5 % 1994, 7 % 1995, 5 % 1996 och 11 % 1997) nedsatt känslighet för pcG (MIC >0,10 mg/L). Det finns härmed givetvis all anledning att fortsatt följa utvecklingen. PcV-känsligheten följer pcG men har 510 ggr högre MIC. Totalt 3 stammar hade MIC >1,0 mg/L. Alla stammar hade cefotaxim-MIC £0,016 och ciprofloxacin-MIC £0,008. Kloramfenikol-MIC varierade mellan 0,192,0. Någon rifampicin-resistens sågs ej och högsta MIC var 0,19 mg/L. Inga b-laktamas producerande MC har, såvitt vi vet, isolerats fram till nu i Sverige, men väl i Spanien (1). Brytpunkter för MC inom SIR-systemet, fastlagda av RAF-gruppen, är för pcG 0,25/2, pcV 1/2, cefotaxim 0.06/2, ciprofloxacin 0,03/0,5, kloramfenikol 2/16 och rifampicin 1/2. För att internationellt följa pcG-känsligheten hos MC-stammar använder man oftast 0,10 mg/L som gräns mellan full och nedsatt känslighet. Sammanfattningsvis. Ur referenslaboratoriets perspektiv var de dominerande likvor/blod-isolaten för 1998: Jämfört med tidigare år (table III) kan det konstateras att MC serogrupp B (n = 35) ligger på samma nivå som 1997 (n = 32). Medeltalet är 43 likvor/blod isolat av MC serogrupp B per år under 1990-talet (range 25-66). MC serogrupp C har sjunkit i antal (n = 13) jämfört med 1990-1993, 1995 och 1997. De var förvånansvärt sällsynta 1994 och 1996. Det har under 1998 vid några tillfällen utförts ytterligare karaktärisering av MC med restriktionsenzym-klyvning av DNA, med eller utan PFGE, för att utröna ev. likheter/skillnader mellan stammar i samband med misstänkta utbrott. Ett problem med serokaraktäriseringen är den ofullständiga tillgången i världen på specifika monoklonala antikroppar jämfört med det stora antalet MC typer/subtyper. Ett utvecklingsarbete med genetisk karaktärisering av de yttermembranproteiner som betingar typ och subtyp har därför påbörjats efter kontakter med engelska forskare (Unemo M, Orvelid P, Bäckman A, Olcén P. The prevalence of different genosubtypes of serogroup B meningococci in Sweden during 1997). PCR-tekniken för diagnostik av bakteriell meningit och sepsis har förfinats (ref.) och kan därmed vid behov ställas till förfogande. En fördel är t.ex. att enbart 10 ¦l likvor behövs för en fullständig analys. Referenser 1. 2. Örebro 1999 01 10 Per Olcén, Hans Fredlund |