Vid infektionskliniken har vi ett eget litet laboratorium med några moduler och modern basal utrustning, som fyller en funktion när det gäller provberedning och utförandet av vissa standardiserade försöksserier. För PCR-baserade experiment har det visat sig vara värdefullt att ha lokaler helt skilda från andra mikrobiologiska laboratorier.

För verksamheten vid en liten klinik som vår är det viktigt att ha ett väl inarbetat kontaktnät. Alla våra doktorander har sitt laborativa arbete förlagt till ett större mikrobiologiskt laboratorium, och vi har forskningssamarbete med institutionerna för virologi, klinisk bakteriologi och mikrobiologi vid Umeå Universitet och med Institutionen för Mikrobiologi vid FOA i Umeå.

Umeå är med internationella mått ett mikrobiologiskt centrum, men staden är samtidigt så pass liten att man känner varandra någorlunda väl inom infektions- och mikrobiologikretsar.

Nephropathia epidemica (NE, sorkfeber) är en zoonos som tillhör gruppen "hemorrhagisk feber med renalt syndrom" och orsakas av Puumalavirus, en serotyp inom släktet Hantavirus. Hantavirus förekommer över stora delar av världen. Mer än 20 olika typer har identifierats, var och en associerad till en viss art av gnagare.

Skogssorken utgör reservoir för Puumala-virus och i norra Sverige varierar antalet NE-fall med förekomsten av sork. Under toppår, det vill säga var 3:e till 4:e år, vårdas tidvis ca en patient i veckan på vår avdelning.

Trots att skogssorken finns i hela landet, rapporteras NE nästan enbart från området norr om 59ºN breddgraden. Sjukdomen karakteriseras av plötsligt debuterande hög feber, muskelvärk och påverkat allmäntillstånd. I det typiska fallet tillkommer buk- och ryggsmärtor samt huvudvärk. Det akuta skedet utmärks också av en ofta uttalad njurpåverkan med nedsatt eller till och med upphörd urinproduktion. Blödningskomplikationer kan förekomma. Trots att det akuta sjukdomstillståndet kan vara mycket svårt, tillfrisknar patienten nästan alltid helt. Dödligheten är mindre än 0,5%.

Inom vårt NE-samarbete med viruslaboratoriet finns två huvudlinjer, en patogenetisk och en epidemiologisk. Arbetet med att förstå patogenesen har tidigare till stor del varit fokuserat på njurpåverkan men har inte på ett avgörande sätt kunnat förklara de grundläggande sjukdomsmekanismerna.

Mats Linderholm, som disputerade vid vår klinik 1997, antog en ny vinkling när han sökte påvisa lungförändringar vid NE. Han fann under den akuta sjukdomsfasen röntgenologiska och kliniskt fysiologiska förändringar liksom inflammatoriska förändringar i bronkoalveolarvätska. Lungförändringarna var sannolikt medierade av kärlpåverkan och visade att NE har karaktär av systemsjukdom.

Vidare kunde Mats påvisa ökade plasmanivåer av vissa lösliga mediatorer, främst TNF-a men också kväveoxid. Han kunde på goda grunder föreslå en patogenetisk roll hos dessa mediatorer för systempåverkan vid NE. Resultaten har fått betydelse inte bara för förståelsen av mekanismer vid NE utan också vid hantavirus-infektioner i stort, inte minst den nya formen "Hantavirus Pulmonary Syndrome", som beskrevs första gången 1993 från USA.

En viktig uppgift framöver blir att ytterligare karaktärisera kärlpåverkan och att söka identifiera de celler som står för produktionen av de lösliga mediatorerna.

Inom den epidemiologiska delen av NE-projektet har Clas Ahlm, specialistläkare vid kliniken, en central roll. Han disputerade i januari 1998 på avhandlingen "Distribution of Puumala virus in Sweden".