Allt sedan Protos-gruppen för ett och halvt år sedan presenterade sitt förslag till nationellt familjeläkarsystem har vi fått frågan om vad förslaget skulle kosta om det genomfördes. I det initiala arbetet ingick inte att göra en kostnadsberäkning. Vi har dock insett nödvändigheten av att kunna besvara berättigade frågor om samhällets kostnader för ett familjeläkarsystem med förutsättningar att erbjuda bra vård.

Protos-gruppen har noggrant tillsammans med ekonom, med lång erfarenhet av att hantera ekonomi- och verksamhetssiffror inom primärvården, gått igenom kostnader för år 2003 inom ett primärvårdsområde med knappt 80000 invånare. Inom det aktuella området finns mycket väl utvecklad redovisning av kostnader och fördelning av olika personalkategoriers arbetstid. T.ex. har det gått att särskilja arbetad tid och kostnader för allmänläkares arbetsinsats på mottagning, inom barnhälsovård, mödrahälsovård, hemsjukvård etc. På motsvarande sätt har det gått att identifiera hur alla andra personalkategorier fördelat sin arbetstid mellan primärvårdens olika verksamhetsområden. Detta har varit en förutsättning för att kunna identifiera och ”plocka” ut de kostnader som kan hänföras till det åtagande som beskrivs i Protos-gruppens förslag till nationellt familjeläkarsystem.

I och med att det är ett åtagande som avser familjeläkarens insatser har vi i beräkningarna inte tagit med kostnader för insatser som görs av sjukgymnast och arbetsterapeut, sjuksköterska som bedriver specialmottagning, insatser inom hemsjukvård av sjuksköterska och undersköterska, läkarinsatser inom mödrahälsovården m.m.

Kostnaderna för alla läkarinsatser som finns i förslaget till nationellt familjeläkarsystem ingår naturligtvis liksom de resurser som behövs för att bedriva mottagningsverksamhet med sjukvårdsrådgivning. Lokalkostnader, kapitaltjänstkostnader, jourverksamhet, kostnader för administration och ledning finns med i beräkningen.

Det skall observeras att vi inte tagit med landstingets kostnader för avtalspension och inte heller eventuella korrigeringar med anledning av särskilda bestämmelser om momskompensation för hälso- och sjukvårdsverksamhet. I det aktuella landstinget finns inga belopp för pensionsavsättningar i balans- och resultaträkning i och med att man inte avsätter medel för detta. Förslaget om ett nationellt familjeläkarsystem har i detta sammanhang ingen betydelse. Pensionskostnader och momskompensation är realiteter som redan finns och som inte påverkas av hur ett familjeläkarsystem konstrueras.

Vad slutar då notan på? Enligt våra beräkningar kommer ett fullt utbyggt familjeläkarsystem (en heltidsarbetande allmänläkare/1500 invånare) i linje med Protos-gruppens förslag att kosta cirka 1700 kronor per invånare, nettokostnad i 2003 års penningvärde. Beräkningen kan inte göras på kronan när då inte alla detaljer i ett framtida åtagandet är kända. En enhets intäkt i form av patientavgifter påverkar också nettokostnaden, ökade avgifter sänker nettokostnaden för samhället.

1700 kronor per invånare motsvarar ungefär 50% av primärvårdens netto­kostnad år 2003 i ett landsting som har ansvar för hemsjukvård. Ser vi det i ett nationellt perspektiv så motsvarar det cirka 11–12% av landstingens nettokostnader för hälso- och sjukvård, exklusive tandvård. Är det dyrt? Vi tycker inte det. Drygt 10% av landstingens resurser för hälso- och sjukvård behöver avsättas för att få en heltäckande och välutbyggd familjeläkarverksamhet med goda förutsättningar att leva upp till de förväntningar som befolkningen har avseende tillgänglighet och kontinuitet i kontakt med sin läkare.

Ett genomförande av ett nationellt familjeläkarsystem kommer naturligtvis att kräva extra resurser jämfört med idag men detta huvudsakligen beroende på att antal verksamma familjeläkare behöver ökas. Kostnadsökningen har inte sin grund i det åtagande som Protos-gruppen beskrivit. Skall riksdagens målsättning om ett ökat antal allmänläkare genomföras kommer kostnaderna att öka i samma nivå även om det sker inom nuvarande landstingsstyrda system. Vi är helt övertygade om att dessa resurser gör större nytta i ett modernt familjeläkarsystem med ett tydligt åtagande. Erfarenheter både i Sverige och andra nordiska länder stödjer detta antagande.

Benny Ståhlberg
Ordförande