En bitande kall vind viner över Skåneslätten den morgon vi kommer på besök till Sjöbo vårdcentral. I receptionen och väntrummet är det dock varmt och ombonat.

Här finns det t.o.m. färdiglagat kaffe – att köpa för några kronor koppen – framdukat som man kan värma sig med.

Fåtöljerna är behagliga att slå sig ner i, och det känns faktiskt mer som lobbyn på en konferensanläggning än en vårdcentral när vi sitter och väntar på verksamhetschef Brittmari Gunder.

Sjöbo vårdcentral är en stor anläggning. Här ligger också Folktandvården samt en Psykiatriavdelning. Dessa är fristående enheter som inte sorterar under vårdcentralens verksamhet. I de angränsande byggnaderna finner vi ett sjukhem på ena sidan och Räddningstjänsten med sin fordonspark i den andra.

Brittmari tar med oss på en rundtur i de ljusa, moderna och välutrustade lokalerna. Vi tittar in i ett välutrustat laboratorium.

– Vi tar alla patientnära prover här, berättar hon.

Brittmari fortsätter med att berätta att man har en biomedicinsk analytiker anställd för att säkerställa kvaliteten runt de prover man tar. Det är ett exempel på hur man jobbar med kvalitetssäkringen.

Vi tittar också in hos sjukgymnasterna, som även de har lokaler som präglas av både ljus, rymd och god teknisk standard. Sjukgymnasterna har inget remisstvång i Sjöbo. Många patienter går direkt till dem, och de tar många akutpatienter.

Man har även ett eget ambulansintag. Hit transporteras patienter när man bedömt att de ska till en vårdcentral istället för lasarettet i Ystad.

På vårdcentralen har man också en kuratorstjänst på 75%.

– Vi inriktar oss på att försöka arbeta direkt med snabba insatser där det behövs, förklarar Brittmari.

– Det kan röra sig om svåra besked, tvära kast som vi alla ställs inför i livet, olycksfall m.m.

År 1999 blev Brittmari verksamhetschef här, då hon tog över ansvaret från Per Olsson, allmänläkare som ännu finns kvar som praktiserande läkare i huset. Eftersom Brittmari är distriktssköterska har Per kvar det medicinska rådgivningsfunktionen. Brittmari kom till Sjöbo vårdcentral 1992.

– Då anställdes jag som avdelningsföreståndare, och redan på den tiden jobbade jag alltså ungefär med samma frågor som nu. Skillnaden är störst i och med det faktum att jag nu även har avgörandet själv, säger Brittmari.

– Firman ska drivas! Det handlar om personal, det handlar om verksamhet och det handlar om budget.

Vi kan inte undgå att lägga märke till att Brittmari använde ordet personal först i denna beskrivning. Sjöbo vårdcentral har i princip full bemanning, och har alltså inga problem med rekryteringen. Det står dessutom klart för oss under vårt besök (som varar större delen av dagen) att det här är en arbetsplats där man trivs. Det framgår tydligt under de samtal vi har, och det känns också i själva atmosfären. Sjöbo vårdcentral präglas av en vänlig, varm och professionell ton som förmedlas av alla personalkategorier. Under dagen inser vi att det nog mest är denna egenskap – inte bara de fina lokalerna – som bidrar till associationen till ett hotell eller konferensanläggning.

Ytterligare en indikator på att arbetsmiljön står högt i kurs i Sjöbo är att det visar sig att många av de läkare som idag arbetar här, ursprungligen kom hit för att göra sin AT eller ST. Tanken bekräftas av Per Olsson, som börjar räkna på fingrarna när vi frågar:

– Idag är det fyra doktorer, och därtill en som börjar efter jul, svarar han.

– Sammanlagt fem doktorer som arbetar här idag, har gjort AT eller ST här. Det tar vi som ett gott betyg.

Hur har man då lyckats med detta? För visst anser man även i Sjöbo att arbetsbördan är för stor, och Per Olsson har haft rejäla duster med de ansvariga politikerna. Vi låter först frågan gå till Brittmari som tänker efter rejält innan hon svarar.

– Det handlar definitivt inte om mig, eller någon annan person individuellt för den delen heller, blir svaret till sist.

– Det handlar istället om helheten hos alla. Vi jobbar hårt för vår arbetsmiljö, allesammans.

Hur ser hon då på sin roll som chef?

– Jag försöker se till att min dörr alltid är öppen, försöker se all personal och även att ta upp saker som inte fungerar i ett tidigt skede. Sedan är det viktigt att man som chef vågar stå för ett nej också, tillägger hon.

– Rent praktiskt så tror jag att det faktum att vi jobbar med individuella scheman, och att vi låter våra doktorer arbeta på deltid för att t.ex. forska har betydelse.

Den här synpunkten tar även Per Olsson upp.

– En positiv syn på deltid från ledningen har stor betydelse för trivseln, anser han.

– Vare sig dagens eller framtidens distriktsläkare orkar jobba fem dagar i veckan med mottagning, tror Per.

– Själv arbetar jag 40% som medicinsk expert åt region Skånes centrala sjukvårdsupplysning, sedan 10% fackligt. Det innebär att jag har resterande 50% vårdcentraltjänstgöring.

Per anser att orsaken till att man har ett gott arbetsklimat i Sjöbo bottnar i förhållanden som grundlades redan på 1980-talet.

– Under början av 80-talet hade vi stora problem med rekryteringen. Jag började här 1983 som ung vikarie. Den dåvarande chefen startade en tradition – han gav doktorerna ett ökat individuellt ansvar och han gav mycket utrymme för läkarnas egna idéer. Det gav resultat. År 1990 var vi fullt bemannade.

– Det här synsättet från ledningen har sedan bestått, men det var han som lade grunden till det. Än idag är det så att kollegorna upplever stort gehör för sina önskemål – t.ex. schema, beredskap och jour.

– Vi har också flera kollegor som håller på med forskningsprojekt. En av dem – Staffan Lindeberg – disputerade för några år sedan och är nu tjänstledig på heltid för sin forskning.

Brittmari bekräftar att det är en medveten strategi att forskningen skall ha en given plats i Sjöbo, men bifogar följande brasklapp:

– Om det finns möjligheter och vi kan ordna det, tillägger hon.

I dagsläget är två läkare 50% tjänstlediga för forskning.

Det finns ungefär 17000 invånare i Sjöbo kommun. Eftersom det utöver vårdcentralen finns ytterligare en privat mottagning i samhället, så är det ungefär 15000 av dessa som man ska ha ansvaret för.

Vårdcentralen har sju och en halv läkartjänst, om man räknar om till heltidstjänster. En heltidstjänst förutsätter 1800 invånare på listan. Enkel matematik avslöjar att dessa siffror inte riktigt går ihop.

– Vi fick ställa om till ett familjeläkarsystem för ett år sedan, berättar Per.

– Innan dess arbetade vi efter vårdlagsmodellen, men införandet slog sönder den strukturen. Vi har idag fortfarande kvar en anslagsbudget, så listningen och viktningen av patienterna har mycket liten praktisk betydelse. Det enda som man kan använda viktningen till är om doktorn har en full lista. Viktningen sker efter poäng, och dessa kan man använda för att konstatera när listan de facto blir full.

Vi träffar Lars-Olof Tobiasson som bekräftar problemen med listningen.

– Vi byter majoritet så ofta här i Skåne, och då raderas alla förutsättningar, säger han.

– Förra mandatperioden var det borgerlig majoritet, och de bestämde att familjeläkarsystemet skulle införas. Så skedde också, men året därefter var det val och det blev regimskifte. Idag har vi kvar listan, men är tillbaka på en anslagsbudget. Det har lett till att här – som på många andra vårdcentraler – så leder listningen till att de läkare som funnits på plats längst, vill de flesta ha som sin doktor.

– Problemet är att man då får 1800 patienter på sin lista. Systemet är däremot tänkt som så att man ska ha 1800 av befolkningen på listan, sammanfattar Lars-Olof.

Lars-Olof är den vi talar med under dagen som har längst erfarenhet av att arbeta på Sjöbo vårdcentral. Som så många andra av sina kollegor kom han först hit för att göra sin FV (motsvarar ST idag) – 1982, och återkom 1996 för att bli chef för verksamheten.

– Det var ett mycket oväntat erbjudande jag fick – ung och precis färdig med min ST – att direkt tillträda som chef, minns han.

– Jag bad att få ett par veckors betänketid – jag hade dessutom ett erbjudande om en vanlig distriktsläkartjänst på ett annat håll – men resonerade så här till sist: Det här är en chans som kanske aldrig återkommer, det är lika bra att hoppa på den och försöka.

– Det innebar att jag hade ett underläkarperspektiv när jag kom, och det kanske hade viss betydelse för hur jag organiserade arbetet.

Efter åtta år tyckte Lars-Olof att det räckte.

– Det bör vara viss rotation, och jag lämnade över chefskapet till Per.

Men även Lars-Olof arbetar kvar som distriktsläkare på 50%. Den andra halvan av sin tjänst är han chefläkare i Skåne. Det innebär att han handlägger Lex Maria-fall, jobbar med tillsyn m.m. Dessutom arbetar han några timmar i veckan – på sin fritid – som läkare på ett privat vårdhem för personer med alkoholproblem.

Under vår rundvandring på förmiddagen hamnade vi i Lars-Olofs mottagningsrum, och där möttes vi av en överraskande syn. Rummet är fullt med figurer från filmens och seriernas värld.

Lars-Olof är passionerad älskare av film – främst sciencefictionfilm – och han har under årens lopp samlat ett stort antal figurer och tavlor med motiv från dessa. De bästa har han hemma, men en del har även hamnat på mottagningen. Här hittar vi t.ex. ett stort huvud som tillhör de invaderande marsianer som drabbar jorden i filmen Mars Attacks! från 1996. På golvet står en gremlin från filmen Gremlins (1984) i naturlig storlek (om man nu kan kalla det så).

– Barnen brukar tycka det är väldigt roligt att komma in här, avslöjar Lars-Olof inte helt oväntat.

Sjöbo vårdcentral har även kvällsmottagning. Måndag till torsdag har man öppet fram till kl. 21.00. Tiden ingår i det schema som läggs ut för varje läkare, och ingår alltså i tjänsten.

Jouren finns på helgerna i Ystad. Här får läkarna i Sjöbo också ställa upp, men fördelningen av jourerna sker enligt ett pragmatiskt synsätt.

– Det är så lyckligt att det ordnar sig utan att man behöver tvinga någon till jourtjänstgöring, påpekar Per.

Per tog över som chef efter Lars-Olof 1994.

– Efter fyra år tyckte jag dock att det personaladministrativa jobbet blev för tungt. Dessutom kom jag på kant med våra politiker, berättar han och pekar på väggen där en löpsedel från en lokaltidning och en tidningsartikel fortfarande hänger.

Chefläkaren i Sjöbo till attack: Sjukvårdspolitiker skönmålar verkligheten är rubriken som täcker hela löpsedeln.

– Jag gillade inte att alltid gilla läget, förtydligar Per när han pekar på löpsedeln.

Så Per rekryterade sin gamla avdelningsföreståndare som verksamhetschef.

– Hon är en förträfflig chef som har stor respekt för att läkarna har en egen integritet. Hon litar på att vi löser vår uppgift.

– Jag har dock kvar en arbetsledande funktion för mina kollegor. Jag har överordnat ansvar för schema och semestrar. Det är jag som får ta första smällen om det inte finns folk på semestern. Dessutom är jag inkopplad när vi ska anställa en läkare.

Enligt Per så är det grundläggande för alla doktorer på Sjöbo vårdcentral att de är väldigt prestigelösa mot varandra.

– Vi tar gärna råd och hjälp av varandra. Man kan knacka på hos någon kollega och fråga om något som man själv känner sig osäker på. Ingen letar efter några fel hos någon annan.

Vad har de då för råd att ge till andra vårdcentraler?

– Man måste våga se saker annorlunda, svarar Brittmari. Våga se saker på ett annat sätt. Våga tänka att allt som inte är förbjudet, är tillåtet.

– När en kollega försvinner, så förväntar man sig ofta att de som är kvar ska fortsätta som förut och samtidigt ta över de arbetsuppgifter som kollegan hade ansvar för, säger Per och tillägger:

– Det går inte i längden!

Under vårt besök har vi under dagen träffat tre personer som har det gemensamt att de har varit chefer för verksamheten under en sammanlagd tid av 17 år. De berättar samtliga engagerat och med insikt om hur viktigt det är att se till att skapa en struktur som gör att läkarna – och alla andra anställda – trivs på sin arbetsplats.

Det förhållandet att de två senaste cheferna har återgått till "golvet" efter att ha haft ansvaret för verksamheten är inte bara ovanligt – det vittnar naturligtvis även om att de lyckats ganska väl med denna uppgift.

Det är ett inspirerande exempel som vi tar med oss hem från den skånska slätten.