Hur garanterar vi patientsäkerheten?

I Sverige finns ett flertal system och instanser som har till uppgift att öka patientsäkerheten i hälso- och sjukvården. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) är sannolikt den instans som är mest känd i och med att nämndens beslut ofta refereras i massmedia. Anmälningar till HSAN kan göras av patient, anhörig eller av Socialstyrelsen. I övrigt finns Lex Maria-systemet, patientförsäkringen, landstingens patientnämnder och vårdgivarnas egenkontroll enligt de krav som finns om systematiskt kvalitetsarbete. Alla med ambitionen att bidra till en god och säker vård.

Anmälan enligt Lex Maria skall göras ”vid allvarliga skador och risker härför som inte ligger inom ramen för vad som kunnat förutses eller utgör en normal risk i samband med vård, behandling eller undersökning”. 

En arbetsgrupp inom Socialstyrelsen har utarbetat ett förslag till översyn av Lex Maria-lagstiftningen. Detta förslag är nu ute på remiss. I denna översyn konstaterar man att vårdgivarnas egenkontroll är det mest grundläggande för patientsäkerheten men att egenkontrollen inte kan ersätta Lex Maria-systemet. Arbetsgruppen anser att Lex Maria-systemets huvudsyfte, att få en objektiv utredning om anledningen till det inträffade och att den drabbade patienten (eller dennes anhöriga) skall få klarhet i vad som hänt, inte är tillräckligt känd. Av många uppfattas systemet som huvudsakligen repressivt. Arbetsgruppen föreslår därför flera förändringar i bestämmelserna för att tydligare markera att fokus skall vara riktat mot patientsäkerheten. I grunden är det dock inte fråga om någon större förändring jämfört med dagens system. 

I korthet är nyheterna att HSAN skall underrätta Socialstyrelsen om man finner att anmälan till HSAN bör utredas av Socialstyrelsen ur patientsäkerhetssynpunkt, patientens synpunkter skall alltid inhämtas och ingå i Lex Maria-utredningen, vårdgivarna skall utarbeta rutiner för psykosocialt stöd till personal i samband med allvarliga skador, Socialstyrelsens vidareanmälan till HSAN skall enbart utgå från patientsäkerhetsintresset och man avser att dela upp Lex Maria-anmälan i två kategorier (inträffad allvarlig skada och iakttagen risk för allvarlig skada).

Det är självklart angeläget att patienter som drabbas av allvarlig skada skall kunna få denna utredd och prövad. Det är då mycket viktigt att man verkligen har ett preventivt synsätt där man fokuserar på vad som kan göras för att öka patientsäkerheten. Inom Läkarförbundet har man diskuterat att anmälningsskyldighet endast skall föreligga då skäl för prövotid, deslegitimation eller begränsad föreskrivningsrätt föreligger. DLFs styrelse vill till fullo ställa sig bakom detta synsätt. Arbetsgruppen har övervägt frågan om anonymitet för berörd personal i Lex Maria-ärenden. Man anser inte det vara vare sig lämpligt eller möjligt att införa någon form av anonymitetsskydd för involverad personal. Arbetsgruppen har inte haft till uppgift att se över alla olika system och instanser som arbetar med patientsäkerheten. SYLF har under året presenterat en rapport ”Ett reformerat patientsäkerhets- och patientbemötandesystem”. En bärande tanke i detta är att patientnämnderna görs till en naturlig första instans och att merparten av patienters klagomål handläggs på denna nivå och att endast ett litet antal ärenden går vidare till HSAN. DLF ställer sig helt bakom de tankar som SYLF framfört. 

Styrelsen