Debatt
Insändarsynpunkter på FAMI
– det familjemedicinska institutet
Med anledning av DLFs remissvar på utredningen om ett s.k. familjemedicinskt institut finner jag det angeläget att påpeka att det inom DLF inte råder enighet angående värdet av skapandet av ett institut enligt de riktlinjer som utredaren Göran Sjönell skisserat.
Jag har i debattinlägg i Läkartidningen och tidskriften Allmän Medicin mera i detalj framfört min kritik mot Göran Sjönells utredning.
Jag har fått stöd från ett flertal kollegor för de synpunkter som jag framfört.
Utredningen sätter på ett felaktigt sätt begreppet familj i centrum för en verksamhet, allmänmedicinen, som är betydligt mer differentierad än vad innehållet i ordet familj ger.
Information om primärvårdens kapacitet och resurser kan aldrig ges genom ett till Stockholm centraliserat institut.
Alla distriktsläkare skall naturligtvis ha en bas där man arbetar med begrepp som helhetssyn och de stora folksjukdomarna. Det förtjänar dock att påpekas att det är väsenskilda ting att arbeta i Jämtlands glesbygd och i Malmö centrum!
Jag kan i grunden inte förstå varför ett familjemedicinskt institut måste inrättas. Vi har redan tre goda stöttepelare; nämligen de allmänmedicinska institutionerna på universitetsnivå, SFAM och DLF.
Varje vårdcentral, hälsocentral eller vad man nu föredrar att benämna verksamheten, bör få möjlighet att själva utforma sin modell av primärvård. Mångfald privat, offentligt eller kooperativt är att föredra.
Sjönell vill återinföra husläkeriets eländigt dåliga kapiteringsprinciper. Barnens situation i sjuk- och hälsovården har åsidosatts i utredningen och det finns en brist på analys vad gäller övriga i primärvården verksamma yrkesgruppers insatser.
Alternativet till ett familjemedicinskt institut är att regionala allmänmedicinska institutioner och lokala FoU-enheter tillförs de resurser som nu föreslås avsättas till intitutet.
Allmänmedicinen förtjänar ett bättre öde än att låsas in i en familjeram!
Torbjörn Jonson
Distriktsläkare, Halmstad
Medlem i Hallands Distriktsläkarförenings styrelse |
Kommentar:
Den svenska framtida primärvården står inför stora utmaningar. För att klara att bli basen i den svenska hälso- och sjukvården behöver vi framförallt flera allmänläkare. Det är något av ett övergripande mål. För att nå dit krävs att vi dels kan behålla de läkare som arbetar i primärvården idag, men vi måste också lyckas med att rekrytera unga läkare. Vi måste få arbetet inom vår specialitet att bli attraktivt. Som vi uttryckt i vårt remissvar kan enligt vår mening ett familjemedicinskt institut bidra till detta. Man kan informera om vår verksamhet, man kan vara en motor i fortbildningsverksamheten och man kan vara en idébank för goda idéer. Jag delar Din uppfattning att såväl SFAM som DLF och institutionerna har en mycket viktig uppgift i detta. Jag ser det som en självklarhet att vi alla skall samarbeta på ett konstruktiv sätt. Man kan ha olika åsikter om att vi plötsligt skall kallas familjeläkare. Det var ett beslut som togs redan i beslutet om den nationella handlingsplanen. Jag delar Din uppfattning att det är angeläget att FAMI ej blir enbart ett ”Stockholmsorgan”, men i planen ingår att man skall ha kontaktpersoner i form av ”ambassadörer” i hela Sverige. Dessutom har FAMI ett ansvar inte enbart för läkarfrågan utan för hela teamet liksom för den kommunala hälso- och sjukvården.
Vi har under åren försökt att lösa primärvårdens problem och jag tycker att alla nya grepp är värda att prövas.
Carl-Eric Thors
Ordförande i DLF |