I slutet av 70-talet visade en enda studie att Atromidin i enstaka fall kunde ge levercancer. Denna enda studie ledde till att en stor del av läkarkåren valde bort behandling av blodfetter och ansåg att blodfetter inte var någon särskilt betydande riskfaktor för hjärt-kärlsjukdomar. Nu vet vi bättre efter 4-S-studien, som ju blev banbrytande och i ett slag ändrade attityden till behandling och som nu lett till att c:a 160000 svenskar behandlas med Zocord efter att ha drabbats av kärlkramp eller hjärtinfarkt.

Efterföljande blodfettsstudierna Care och Lipid visade också att Pravachol ger en betydande riskreduktion av hjärt-kärlsjukdomar vid behandling av blodfetter med relativt låga värden. Likaså visade Wos-studien, som är en primärpreventiv blodfettsstudie, att behandling av medelålders män leder till minskad risk för hjärt-kärlsjukdomar.

Genomslaget av ovannämnda studier var relativt långsam, men under senare delen av 90-talet har antalet personer som är under aktiv blodfettsbehandling kraftigt ökat. Man kan beräkna att c:a 300000 människor har behandling med blodfettssänkande medicin. Detta har skett trots att t.ex. React-studien visade att svenskarnas anser att kolesterol inte är en stor riskfaktor för hjärt-kärlsjukdomar. Säkerligen har läkarnas information och motivation till patienterna och även har vårdprogrammen för hjärt-kärlsjukdomar spelat stor roll.

Kommer Aftonbladets stort upplagda reportage från den 22 augusti 2001 om att blodfettsmediciner är farliga att förändra blodfettsbehandling? Att patienterna blivit rädda är helt uppenbart och att många frågat sina läkare till råds. Men hur många är det som avslutat behandlingen utan att fråga? Min förhoppning är att historien inte ska upprepa sig, så att vi slutar behandla. Reportaget orsakades sannolikt av att kolesterolmedicinen Lipobay hade dragits in av läkemedelsföretaget Bayer, då detta hade konstaterats orsaka 31 dödsfall. De amerikanska Public Citizens Health Research Group hade granskat samtliga rapporterade biverkningsfall i USA och hävdat att man funnit 81 dödsfall orsakade av andra kolesterolmediciner sedan 1987. Man kan konstatera att andelen dödsfall efter Lipobay-behandling är procentuellt väldigt hög med tanke på då låg användningsgrad jämfört med Zocord och Pravachol.

Vid genomgång av studier genomförda vid behandling med Zocord kan man beräkna att om 1 miljon personer behandlas så sparas 7000 liv och endast 1 person drabbas av allvarlig muskelpåverkan.

För Pravachol har en nyligen genomförd analys av studierna Care Lipid med motsvarande 112000 personbehandlingsår i det s.k. Pravastatin Pooling Project, visat att behandling med Pravachol jämfört med placebobehandling inte leder till någon skillnad i laboratorievärden. Inga dödsfall eller allvarliga muskelbiverkningar finns rapporterade.

I diskussioner om medicinval för olika indikationer anförs inte så sällan ekonomiska skäl, men ovanstående resultat för Zocord och Pravachol visar tydligt goda behandlingsresultat med få bieffekter. Övriga blodfettssänkande mediciner har hittills inte visat övertygande långtidseffekt och det borde leda till att läkarkåren intog en avvaktande hållning till nya läkemedel. Exemplet Lipobay visar tydligt att man inte kan hänvisa till klasseffekt.

Det vilar ett stort ansvar på varje läkare att välja rätt läkemedel vilken indikation det än må vara, men särskilt viktigt blir det vid behandling av kroniska sjukdomar som kräver långtidsbehandling med läkemedel.

Läkaren måste informera patienterna om att kontakta behandlande läkare om muskelsymtom uppträder.

Vid framtida blodfettsbehandling är det mycket viktigt att tillräckligt informera patienterna om att nyttan kraftigt överväger risken för att få biverkningar och att valet av läkemedel sker på vetenskaplig grund.

Vi får verkligen hoppas att inte historien upprepar sig!

Anders Dahlqvist
Överläkare medicinkliniken i Gävle samt styrelseledamot i Överläkarföreningen