Primärvården i Sverige har snabbdatoriserats
under några få år. Någon initial problemanalys blev det aldrig tid
för. Någon reell möjlighet för användarna – primärvårdens
läkare – att deltaga i systemutvecklingen blev det heller inte.
Nu sitter vi här med burkarna. De innehåller i princip detsamma som
pappersjournalerna, med skillnaden att möjligheten till snabb
överblick försvunnit.
Pappersjournalerna hade vuxit fram under många år, med i sig
ofullständiga system, men ändock försök att bringa reda –
lab.lista för sig, gröna kanter på röntgensvaren, gula på
PAD-svaren, bruna på fyslab osv.
I en svällande primärvårdsjournal på data blir letandet allt mera
tidsödande allteftersom tiden går.
Att som ny primärvårdsläkare försöka sätta sig in i sjukhistorien
hos låt oss säga en 80-åring som varit multisjuk i 20 år och
åtminstone i Stockhomsområdet varit på flera sjukvårsinrättningar
– ter sig näst intill ogörligt.
Vad var huvudanledningen till datoriseringen?
Vilka var problemen?
1. Pappersjournalerna var på drift – gick ej att finna. Detta må ha
varit sant på sjukhus, men var det sant på en vårdcentral? Var finns
fakta om detta?
2. "Onödig sjukvårdspersonal" skulle bort, undersköterskor
och sjukvårdsbiträden som använde obefogad tid till letande efter
papper. Läkarsekreterare som skulle "se sig om efter annat
arbete" (Primärvårdsdivisionschef dec 1993). Det var med andra
ord ett led i den offentliga sjukvårdens övergripande uppdrag att
aktivt delta i "saneringen av statens finanser".
3. Husläkarsystemet förutsatte att husläkaren skulle kunna nås per
telefon och omgående ha tillgång till journal för att ge rätt
rådgivning. Detta förutsatte naturligtvis fungerande telefoni-system
och en ständigt tillgänglig husläkare med lagom lista.
Dagsläget
I primärvårdens datajournal lagras nu brödtext om våra sjuka.
Primärvårdens åtaganden och uppdrag har ökat. Febriga småbarn
söker gratis och som alla vet har förskolebarn i regel 6–8
luftvägsinfektioner per år. Våra förebyggande insatser ökar,
läkemedel mot benskörhet, åderförkalkning, glömska o s v
distribueras. Psyko-sociala anledningar till läkarbesök i
primärvården ökar, liksom uppdrag att sköta delar av psykvården.
Samtidigt skrivs multisjuka patienter ut från sjukhusen efter extremt
korta vårdtider för eftervård i primärvårdens regi.
Allt detta skall dokumenteras. Det skall dokumenteras för att tåla en
granskning av ansvarsnämnden och det skall dokumenteras för att vara
användbart för kolleger i hän delse av primärvårdsläkarens
frånfälle.
Denna mångfald i vården speglas i datorerna i form av stora ordmassor.
20–30 läkarbesök av olika dignitet allt från spolning av vaxpropp
till akutbesök pga hjärtinfarkt rubriceras identiskt. Diagnoserna får
inte plats på det s.k. journal-"torget." I BMS-journalen, som
jag har erfarenhet av får "Sammanfattande anamnes" klickas
fram separat. Lab.listan kan inte beskådas samtidigt med
journalanteckning. Journalanteckningar kan inte bläddras samtidigt med
medicinlistan.
Efter 4 år kan fortfarande inte elektronisk överföring av svar från
laboratoriet ske. De skrivs in för hand på en lista som jämfört med
pappersjournalens lista innehåller färre datumkolumner/synfält och
saknar referensvärden, som får klickas fram separat och då skymmer
lab.listan.
En säker datajournal – en utopi?
Det är kanske en utopi att det går att åstadkomma en datoriserad
primärvårdsjournal som är lika bra eller bättre än en
pappersjournal, med dess möjligheter till bläddrande, ögnande,
utplockande av olika dokument parallellt, med andra ord, en snabb
överblick av det hela.
Primärvårdens uppdrag är så oändligt mångfacetterat,
innehållsrikt och varierat ett datamodulerna inte förslår. Det är
redan idag så att många kollegor använder mera tid till data-vård
än till patientvård. Det krävs mycken tid och tankemöda för att få
dokumentationen någorlunda överblickbar.
Vi använder med andra ord datorn till att lagra det som tidigare fanns
i pappersjournalen, men mindre överblickbart och mera tidskrävande.
Den besparing av läkarsekreterartjänster som förebådades har
uteblivit. I stället har läkarsekreterare fått ägna många timmar
till att skriva in remissvar från olika sjukvårdsinstanser –
ordmassor som redan en gång skrivits in av läkarsekreterare i
datasystem, men som på grund av inkompatibilitet nu sändes per post,
åtminstone är det så i Stockholm.
Önskedrömmar
Återgång till pappersjournal för den löpande
"brödtexten". Primärvårdens multisjuka över tid (kan
handla om ett tiotal sjukdomstillstånd över en tidsrymd av 20–30
år) genererar många och disparata anteckningar som lämpar sig att
skriva på papper. Andra dokument såsom parkeringsintyg, sjukintyg,
försäkringskassekorrespondens, papper till försäkringsbolag, brev
från patienten, långa EKG-remsor etc. lagras bäst i pappersjournal.
Datorerna övergår till att vara KOMMUNIKATIONSINSTRUMENT, i likhet med
telefonerna.
1. Kommunikation med apotek. Läkemedelslistorna i datorn är en reell
förbättring och utskrivning av läkemedel länkat till apoteket ger
möjlighet till bättre överblick över förskrivningar. Recepten bör
helst lagras även på apoteken.
2. Kommunikation med patientens eget smart-card. Det måste bli möjligt
att skapa ett kort som patienten själv äger. På detta bör endast
absolut viktiga medicinska data samlas: datum för läkarbesök,
diagnos, åtgärd, förskrivning, cave. Detta kort bör fyllas på men
någon rad vid varje läkarbesök och förvaras väl av patienten samt
kunna läsas av på alla sjukvårdsinrättningar.
3. Kommunikation med övriga vårdgivare.
Vi har i Stockholms Läns Landsting med dess mångfald av vårdgivare
bara på vår lilla vårdcentral i Sollentuna 98 remissadresser med
vilka vi samarbetar.
Att få en direktkontakt med dessa via datorn skulle ge ett medicinskt
uppsving som våra kollegor inom primärvården inte vågar ens drömma
om:
Remisser och remissvar via datorn, inkluderandes utrednings- och
behandlingsdiskussioner – såsom nu sker, men via postgången.
Möjlighet att på dataskärmen få se röntgenbilder med utlåtanden.
Möjlighet att via dataskärmen få se bilder från t ex
gastroskopier, artroskopier, rectoskopier och andra utredningar som vi i
primärvården ber om och så småningom får en skriftlig beskrivning
av.
Således drömmer jag om följande:
1. Den normala dokumentationen av ett läkarbesök i primärvården med
dess oerhört varierande och mångfacetterade uppdrag bör ske på
papper att förvaras på vårdcentralen. Datasystem som täcker alla
primärvårdens dokumentationsbehov och samtidigt ger möjlighet till
säker och snabb överblick är en utopi.
2. Essensen av ett läkarbesök, datum, diagnos, åtgärd lagras på
patientens eget datakort, möjligt att avläsa på samtliga
sjukvårdsinrättningar och därmed också innehållande en mycket
kortfattad sammanställning av medicinska väsentligheter.
3. Datorerna övergår från att vara allomfattande anteckningsbok till
att bli kommunikationsmedlet: till patientens kort, till apotek för
finslipning av medicinförskrivning, till remissinstanser för levande
dialog med dessa, till överföring av medicinskt åskådningsmaterial
såsom röntgenbilder, gastroskopibilder, hudbilder osv.
Ytterligare synpunkter på temat hur backa ut ur återvändsgränden
emottages tacksamt.
Anna Karin Karlsson
Distriksläkare och vårdcentralschef
Norrvikens vårdcentral i Sollentuna