I detta nummer startar vi en ny artikelserie i Distriktsläkaren. Tanken är att försöka belysa Protos-förslaget och dess konsekvenser från ett pers­pektiv som kommer från det vardagliga arbetet ute på vårdcentralen.

Det finns många som har tankar kring Protos. Flera ställer sig frågan: Hur kommer det att påverka min situation om förslaget blir verklighet?
Det är hur vardagen kommer att te sig i Protos som vi ska försöka belysa. Därför har vi låtit två läkare ställa varsin konkret fråga – en fråga som de funderat kring i samband med Protos.
Dessa frågor vidarebefordrar vi till Protos-gruppen inom DLF. När svaren sedan kommer ber vi frågeställarna att säga sin åsikt om hur de upplever dessa svar.

Värnar om sitt team
Först ut är Göran Fälthammar, ordförande DLF Södra Bohuslän och distriktsläkare på Hindås vårdcentral som är belägen mellan Göteborg och Borås.
Så här lyder Görans fråga:
– Vi talar mycket om Team Protos idag, men för mig är det det lilla teamet som är intressant. Jag jobbar på en liten mottagning, där sköterskan som svarar i telefonen känner befolkningen sedan 20 år.
– Jag har ett nära samarbete med distriktssköterskan och BVC-sköterskan som servar samma befolkning som jag. Dessutom trivs jag med att vara anställd.
– Vad har jag för garantier i Protos att mitt lilla team inte blir sönderslaget och att vi kan dra nytta av en större läkartäthet? Risken jag ser är att en ökad läkartäthet kommer att leda till att vi tvingas minska på den övriga personalen av kostnadsskäl.
– Jag är medveten om att det inte är Protos tanke att det ska bli så, men hyser en fruktan att myndigheterna ”går genvägar” om de tvingas implementera en större läkartäthet. Har Protos-gruppen några funderingar kring detta, undrar Göran.

Nära grunduppdraget
Vi skickar frågan vidare till DLFs ordförande Benny Ståhlberg som svarar så här:
– Det lilla teamet Göran beskriver är så nära grunduppdraget man kan komma, säger Benny.
– Team Protos är mera en samverkan mellan flera olika yrkeskompetenser. Det lilla teamet på små orter torde knappast beröras. I stället är det så att en ökad läkartäthet med 1 doktor på 1500 invånare behövs – och det kräver ett resurstillskott!
– Om det blir en lagreglering så blockerar det landstingens tankar om ”genvägar”, vilket vi tyvärr ser för mycket av idag, anser Benny.
– Att vara anställd går utmärkt. Tanken i Protos är att landstinget kommer att driva vårdcentraler – liksom även andra entreprenörer.

Lagstiftningen viktig
Hur reagerar då Göran på Bennys svar?
– Jag är nöjd med grundtanken i förslaget och de besked jag fått, svarar han.
– Så som Benny beskriver det, så kan man med lagreglering gardera upp systemet, och därmed förhindra att landstings- och regionpolitiker glesar ut bemanningen och dribblar bort läkare.
Men Göran menar också att det är viktigt att hålla fast vid just detta om förslaget till sist blir verklighet.
– Det annars finns en risk att just själva lagstiftningen blir för snål, påpekar han.

Listningssystemet
Agneta Sikvall är distriktsläkare på Åby vårdcentral i Mölndal, en grannkommun till Göteborg. Så här lyder hennes fundering, som handlar om listningssystemet:
– Vad som gör mig tveksam är listningssystemet. Kan man inte flytta eller byta arbetsplats utan att ordna att någon annan tar över listan? Det kan leda att man kan komma att känna sig livegen. Hur blir det för patienten om man slutar? Får de ny möjlighet att välja? För hur lång tid väljer de – livslångt eller för ett år i taget?
– På vår vårdcentral listar vi patienterna på vårdcentralen istället, och går på så sätt runt det problemet. Det leder till att patienterna får den läkare som de trivs med i alla fall, säger Agneta.

Beställaren har ansvaret
Så här kommenterar Benny Agnetas fundering:
– Tanken med att lista till en personlig doktor är inte att man skall bli livegen – utan att definiera, avgränsa uppdraget, vilket annars är svårt. Patienten väljer själv och byter läkare när han eller hon så önskar.
– Om du slutar så får ”beställaren” ansvar för listan, och får då rekrytera en ny doktor. Invånarna i området får välja ny doktor – antingen den nya doktorn eller någon annan kollega som har plats på sin lista. Man blir egentligen inte mer livegen än idag. Man kan sluta och söka sig till ställen där det finns vakanta tjänster eller olistade invånare. Det är inte så att man har ett personligt ansvar för sina patienter då man lämnar sin tjänst eller slutar som doktor.

Vill ha tidsbegränsning
Agneta tycker att det var bra att få dessa besked.
– Det var just dessa frågor kring listningssystemet som gjorde att jag kände mig lite betänksam. Jag är nöjd med det här svaret.
Men helt vill inte Agneta släppa sina funderingar kring listningsförfarandet.
– Jag tycker fortfarande att det vore bra om det fanns en tidsbegränsning i hur länge patienten ska stå på listan. Detta för att förhindra att patienterna ska hoppa från den ena doktorn till den andra, avslutar hon.

Per Lundblad