DLFs styrelse deltog med tre medlemmar i ett möte mellan yrkesföreningarnas styrelser i slutet av september. Initiativet kom från SPLF – Svenska privatläkarföreningen. Möte var tänkt som ett första steg mot ett ökat samarbete yrkesföreningarna emellan. Bakgrunden är att yrkesföreningarna under lång tid de facto lagt grunden till lejonparten av de vårdpolitiska förslag som Läkarförbundet arbetat med. Samtidigt har det obligatoriska medlemskapet i yrkesförening upprepat ifrågasatts.
Gunnar Welander från SPLF ledde mötet som hölls på Läkarförbundet.

Yrkesföreningarna idag
Inledningsvis presenterade varje yrkesförening sin situation.

SFLF – Svenska Företagsläkarföreningen – inledde med en beskrivning av hur marknadssituationen ser ut efter det att statsbidragen togs bort 1993. Inbyggda företagsenheter har minskat kraftigt liksom branschhälsor. Företagshälsovården är splittrad. På många håll får inte företagsläkarna tillräcklig information om patienterna och deras arbete på grund av att individuella besök hos företagsläkaren måste ske via chefernas godkännande. Ett annat mycket stort problem är att utredningsmöjligheter i företagshälsovården med hjälp av laboratorieprover och röntgen – så kallade fria nyttigheter – är på väg att minska. Tre landsting har tagit bort dem och fler är på väg att följa efter.
Företagshälsovårdens arbetsfält omfattar huvudsakligen arbetsrelaterad vård, arbetsorganisatoriska problem och rehabilitering.

SLCF – Sveriges Läkarförbunds Chefsförening – kallar sig själva en hybrid med arbetsgivarrepresentanter mitt i fackföreningen. I dagsläget är 50% av cheferna i hälso- och sjukvården inte läkare. Omkring 500 distriktsläkare i Svenska Distriktsläkarföreningen är chefer.
Chefläkarföreningen arbetar mycket med utbildningsfrågor. Temadagar och seminarier är uppskattade bland medlemmarna. Förutom fackliga frågor kring arbetsmiljö och lönebildning har en rad utbildningstillfällen haft som tema sjukvårdspolitik eller ledarskap.
Vidare behöver föreningen ofta träda in med stöd till medlemmar som hamnat i kriser.

DLF – Svenska Distriktsläkarföreningen – informerade genom ordföranden Benny Ståhlberg och kassören Anders Nilsson om föreningens arbete med Nationellt Familjeläkarsystem (Protos-förslag), om aktuella arbetsmiljöfrågor och sjukskrivningsproblematiken. Beträffande arbetsmiljön har särskilt uppmärksammats DLFs belysning av hot och våld i vården. I anslutning till en av motionerna vid sista fullmäktigemötet tog DLFs styrelse fram behövlig information utifrån gällande lagtext om hot och våld i arbetsmiljön. Styrelsen har därefter satt samman ett förslag till lämpliga rutiner för säkerheten ute på vårdcentraler och andra enheter. Medlemmarna har informerats på olika sätt och via Läkarförbundets arbetslivsgrupp ALG har DLFs förslag till säkerhetsrutiner kunnat spridas till en ännu större krets. Ett tillägg om hot och våld i arbetsmiljön har införts i Läkarförbundets skrift ”Vägledning för skyddsombud”.

SPLF – Svenska Privatläkarföreningen – omfattar 2300 läkare varav 33% arbetar med allmänmedicin. 99% av privatläkarna har specialistutbildning och 18% är disputerade. Yrkeserfarenheten är i genomsnitt 28 år. De utgör 10% av läkarkåren och står för 25% av läkarbesöken. 60% har taxa, resten vårdavtal.
SPLF har regelbundet gjort enkäter som visar att närmare 90% är nöjda med arbetsmiljön. Arbetstiden är för närvarande i genomsnitt 44 timmer per vecka under 43 veckor per år.
SPLFs mål är bland andra att behålla taxan och att få möjlighet till fri etablering eller åtminstone ersättningsetablering. Föreningen vill också verka för en ökad mängd småskalig vård och mer öppenvård.

SF – Sjukhusläkarföreningen – har 13000 aktiva medlemmar. Aktuella arbetsområden är bland andra sjukvårdspolitik och arbetsmiljö. Särskilda problemområden är jour- och beredskap samt sjukvårdens resurstilldelning. Andra problem är bristen på jämställdhet och otillfredsställande villkor på enheter för undervisning. (LUS). Ytterligare en högaktuell fråga är vikariatssituationen. Arbetsgivarna har bristande kontroll över antalet vikarier ute på enheterna och saknar på många håll kunskaper om regelverket kring vikariat.
Även sjukhusläkarna ser gärna en ökad mångfald i vården.

SYLF – Sveriges yngre läkares förening – har 7500 medlemmar. Normaliserad arbetstid och förbättrad ST-utbildning är för dem mycket angelägna mål. ST-utbildningen behöver kvalitetsutvecklas. Hela ST-strukturen bör ses över med tydligare inledningsfas, mellandel och avslutning. Den kliniska handledningen måste förstärkas och alla ST-läkare tillsvidareanställas.

MLF – Militärläkarföreningen – är en liten förening. Mycket av deras vardag finns inom flygmedicin och navalmedicin. Antalet internationella uppdrag ökar och därmed inslaget av tropikmedicin. Ett av militärläkarnas problem är – liksom för företagsläkarna – att möjligheten till fria nyttigheter minskar.

Läkarförbundets presidium
Med ordförande Eva Nilsson Bågenholm,1:e vice ordförande Marie Wedin, 2:e vice ordförande Benny Ståhlberg och Läkarförbundets tillförordnade verkställande direktör Rolf Kristensson avrundade den inledande presentationen. Läkarförbundet har många stora frågor på agendan för närvarande. Mycket viktigt är att stärka sammansvetsningen i förbundet. Aktuella sjukvårdspolitiska skeenden, läkarnas krav på en tillfredsställande arbetsmiljö, den stundande avtalsrörelsen och mycket mera behöver ett starkt förbund med engagerade medlemmar och delföreningar.

Gruppvisa diskussioner
Mötesdeltagarna behandlade på eftermiddagen olika ämnesområden i smågrupper. Redovisning av synpunkter från grupperna kom att avsluta dagen.

Yrkesföreningarnas tidningar
Alla yrkesföreningarnas tidningar upplever en negativ effekt av den sviktande annonsmarknaden. DLFs tidning Distriktsläkaren har trots detta hittills klarat sig bra.
Yrkesföreningarna kom vid mötet överens om att ordna så att alla i de olika styrelserna får varandras tidningar.

Vissa gemensamma frågor
De mest angelägna fackliga frågorna handlade om tillfredsställande arbetsmiljö, högre lön, bättre förutsättningar för att vara läkare och chef samt ökad mångfald i vården.
Det fanns inte gehör för att avskaffa obligatoriskt medlemskap i yrkesföreningarna. Yrkesföreningarna gör mycket nytta som expertresurs när stora fackliga frågor bereds och beslutas i Läkarförbundet.

Sjukvårdspolitik
Aktuella sjukvårdspolitiska frågor diskuterades i två olika grupper. Bägge grupperna ansåg att Läkarförbundets sjukvårdspolitiska program är mycket bra. Det behöver dock marknadsföras på bred front. Under diskussionen nämndes som positivt exempel DLFs marknadsföring av Nationellt Familjeläkarsystem med en målmedveten lobbying på olika nivåer.
Samsyn fanns i grupperna beträffande att landstingen roll måste förändras. Det är inte hållbart att fortsätta att vara både beställare, finansiär och controller i hälso- och sjukvården.
I den ena gruppen diskuterades även sjukskrivningssituationen. Det visade sig att inte bara DLF företräder uppfattningen att läkarna inte skall acceptera att övriga aktörer i en sjukskrivningssituation inte fullgör sina åligganden. Om sjukskrivningarna skall minska måste alla berörda agera inom den tid som är nödvändig för de sjukskrivnas rehabilitering och tillfrisknande – både beträffande anställda och arbetslösa.

Avslutning
Alla var överens om att mötet var mycket givande. Liknande möten bör återkomma regelbundet. Det finns mycket att vinna på ett ökat samråd mellan yrkesföreningarna. Det tvärfackliga arbetet mellan DLF, SYLF och SPLF med att tillsammans med Svensk förening för allmänmedicin (SFAM) ta fram förslaget till Nationellt Familjeläkarsystem omnämndes av auditoriet vid flera tillfällen som ett exempel på ett givande samarbete.

Kerstin Ermebrant