I de flesta landsting och regioner brottas man med dålig ekonomi, budgeten går inte ihop och besparingsförslagen är många. Att i detta läge spara på primärvården är att spara i fel ände. Det förekommer besparingsförslag för primärvården på många håll trots att staten önskar det motsatta. Nationella handlingsplanen innehåller specialdestinerade medel till bl.a. primärvården.

Allmänmedicinen är kostnadseffektiv och det finns stöd för detta påstående i litteraturen. I Socialstyrelsens rapport, SoS-rapport 1999:19 Allmänmedicinens bidrag till effektiv resursanvändning i hälso- och sjukvården, har socialstyrelsen låtit göra en undersökning i den vetenskapliga litteraturen om vilken kunskap som finns om allmänmedicinens resultat och effektivitet. Undersökningen syftar till att systematiskt sammanställa vetenskaplig litteratur som belyser läkarverksamhetens effektivitet i primärvården, både ur kostnads- och kvalitetssynpunkt. Rapporten finns närmare belyst i en artikel på annan plats i tidningen.

Med respekt för de svårigheter och begränsningar som är förenad med en sådan studie drar författarna bl.a. följande slutsatser:

1. En bra primärvård har positiva effekter på folkhälsan och bidrar till en lägre konsumtion av både öppen och sluten vård och därmed till lägre totala sjukvårdskostnader.

2. Primärvården kan, till lägre kostnad och med ingen eller liten skillnad i kvalitet, hantera de sjukdomar som kan skötas av såväl allmänläkare som organspecialist.

En fungerande primärvård med en personlig relation till en egen läkare med kontinuitet minskar sannolikheten för inläggning på sjukhus.

I dessa tider med dålig ekonomi bör man inte dra ner på primärvården utan tvärtom förstärka den. Att bygga ut primärvården så att det blir en familjeläkare på högst 1500 invånare. Det skulle alla vinna på. Allmänläkarna får en bättre arbetsmiljö och rekryteringen påverkas positivt. Akutmottagningarna och specialistmottagningarna kan ägna sig åt det de skall. Befolkningen får en tillgänglighet hos en egen familjeläkare.