I den nationella handlingsplanen som riksdagen antog november 2000 aviserades en kraftig satsning på primärvården, vården av äldre liksom psykiatri. I beslutet betonades vikten av att öka tillgängligheten men även mångfalden i vården. För att nå dessa mål anslog man 9 miljarder kronor under åren 2001–2004. Regeringen och de båda kommunförbunden slöt ett utvecklingsavtal där man angav riktlinjer för hur pengarna skulle användas, och man ålade varje sjukvårdshuvudman att inkomma med en lokal handlingsplan. I denna handlingsplan skulle man beskriva hur man skall uppnå de mål som finns i nationella handlingsplanen. Regeringen gav också Socialstyrelsen i uppdrag att göra en utvärdering av handlingsplanerna.Ett viktigt mål i detta arbete var att öka läkarbemanningen. Man fastslog i den nationella handlingsplanen att detta är av största vikt om primärvården skall bli basen i den svenska hälso- och sjukvården.
Socialstyrelsen har gjort en första utvärdering av handlingsplanerna. Sammanfattningsvis har man gjort en värdering av patientkvalitativa faktorer som kontinuitet, tillgänglighet m.m. Däremot har man inte gjort någon värdering av hur resurserna använts.
Läkarförbundets centralstyrelse beslöt i februari 2002 att göra en egen utvärdering av effekterna av nationella handlingsplanen, där man även skall se på resursanvändningen liksom vilka mål man prioriterat i de olika landstingen. Detta arbete har påbörjats inom förbundskansliet men är i skrivande stund inte klart. Man beslöt vidare att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att definiera primärvårdens uppdrag och dess avgränsningar mot andra vårdgivare. Arbetsgruppen som fick namnet PRIMUS, framlade sin rapport vid centralstyrelsens möte i september 2002. Utöver representanter för allmänmedicin har ingått representanter för geriatrik, psykiatri, BUP och invärtesmedicin samt kansliresurser från förbundet.

I rapporten fastslås ånyo att primärvården skall utgöra den basala nivån i den svenska hälso- och sjukvården. Befolkningen skall ha möjlighet att välja en fast läkarkontakt – en familjeläkare med specialiteten allmänmedicin. En viktig förutsättning för detta är att läkartätheten i primärvården ökar. Målet skall vara som tidigare fastslagits inom förbundet 6000 allmänläkare i Sverige.I rapporten betonas också att det är viktigt att beakta att primärvården kan variera beroende på lokala förutsättningar. Det är stor skillnad på primärvård i norrländsk glesbygd och primärvård i storstad. Därför behöver man göra lokala överenskommelser mellan allmänmedicin och övriga specialiteter om vilka patientgrupper som skall kontrolleras hos allmänläkare resp. andra specialister. Samverkan är en mycket viktig förutsättning för en välfungerande och kostnadseffektiv hälso- och sjukvård och för välfungerande vårdkedjor.
Sveriges läkarförbund har i tidigare policydokument om primärvården an­givit förutsättningar som bör gälla för verksamheten. Arbetsgruppen vill ånyo betona dessa:
Primärvården skall ha en bemanning och ekonomiska resurser som är tydligt kopplade till uppdraget.
Primärvårdens uppdrag skall vara producentneutralt.
Befolkningen skall ha tillgång till allmänläkare och erbjudas möjlighet att välja en fast läkarkontakt. Självklart skall verksamheten bygga på:

• kunskap, kompetens och kvalitet
• vård efter behov
• tillgänglighet
• kontinuitet
• helhetssyn.

En annan mycket angelägen förutsättning är att primärvården liksom övrig hälso- och sjukvård skall ha en föredömlig arbetsmiljö.
Som antytts är en viktig förutsättning för att detta skall bli verklighet att man lyckas med rekryteringen av nya allmänläkare och att behålla de läkare man har. Där har arbetsgivarna ett stort ansvar. Man måste organisera sin primärvård så att den blir en attraktiv arbetsplats.
Såväl DLF som Sveriges läkarförbund har i tidigare primärvårdsdokument betonat vikten av att man har möjlighet att påverka sin arbetssituation, att ha tillgång till en adekvat kompetensutveckling och möjligheter att delta i FoU-aktiviteter samt att se till att man har goda resurser för handledning av läkarstuderande, AT- och ST-läkare.