| Artikel Den framtida primärvårdens uppdrag och ansvar I den nationella handlingsplanen som riksdagen antog november 2000
aviserades en kraftig satsning på primärvården, vården av äldre
liksom psykiatri. I beslutet betonades vikten av att öka
tillgängligheten men även mångfalden i vården. För att nå dessa
mål anslog man 9 miljarder kronor under åren 2001–2004. Regeringen
och de båda kommunförbunden slöt ett utvecklingsavtal där man angav
riktlinjer för hur pengarna skulle användas, och man ålade varje
sjukvårdshuvudman att inkomma med en lokal handlingsplan. I denna
handlingsplan skulle man beskriva hur man skall uppnå de mål som finns
i nationella handlingsplanen. Regeringen gav också Socialstyrelsen i
uppdrag att göra en utvärdering av handlingsplanerna.Ett viktigt mål
i detta arbete var att öka läkarbemanningen. Man fastslog i den
nationella handlingsplanen att detta är av största vikt om
primärvården skall bli basen i den svenska hälso- och sjukvården. I rapporten fastslås ånyo att primärvården skall utgöra den
basala nivån i den svenska hälso- och sjukvården. Befolkningen skall
ha möjlighet att välja en fast läkarkontakt – en familjeläkare med
specialiteten allmänmedicin. En viktig förutsättning för detta är
att läkartätheten i primärvården ökar. Målet skall vara som
tidigare fastslagits inom förbundet 6000 allmänläkare i Sverige.I
rapporten betonas också att det är viktigt att beakta att
primärvården kan variera beroende på lokala förutsättningar. Det
är stor skillnad på primärvård i norrländsk glesbygd och
primärvård i storstad. Därför behöver man göra lokala
överenskommelser mellan allmänmedicin och övriga specialiteter om
vilka patientgrupper som skall kontrolleras hos allmänläkare resp.
andra specialister. Samverkan är en mycket viktig förutsättning för
en välfungerande och kostnadseffektiv hälso- och sjukvård och för
välfungerande vårdkedjor.
En annan mycket angelägen förutsättning är att primärvården
liksom övrig hälso- och sjukvård skall ha en föredömlig
arbetsmiljö. Carl-Eric Thors |