Vi har tidigare i denna tidning redogjort för arbetet med det familjemedicinska institutet. Utredningen hade ett högt tempo och lämnade sin rapport till socialministern i slutet av juni månad 2001. Därefter har det varit en bred remissomgång, bl.a. till såväl Läkarförbundet och Läkaresällskapet med underremiss inom respektive organisation. Remissvaren sammanställs av departementet och man räknar med att ha en proposition klar till mitten av november för att den skall kunna behandlas av höstriksdagen. Vi publicerar nedan DLFs remissvar, i vilket vi varit positiva till flera av förslagen och vi hoppas och tror att det kan bidra till utvecklingen av primärvården i enlighet med målen i den nationella handlingsplanen. 

Ang ”Tillskapande av ett familjemedicinskt institut” – SOU 2001:49
Svenska Distriktsläkarföreningen anser att arbetet med nationella handlingsplanen och tillskapandet av ett familjemedicinskt institut är positivt. Det är viktigt för den svenska primärvården att få allt stöd och stimulans för att ha möjlighet att utgöra basen i den svenska hälso- och sjukvården. Vi vill därför till fullo stödja tanken på bildandet av ett familjemedicinskt institut. Vi vill särskilt peka på följande:

Det finns ett stort behov av en nationell samlande instans som kan vara en idégivare och en idébank för alla verksamma i primärvården. Informationsbehovet till såväl politiker, allmänhet samt till andra delar av hälso- och sjukvården är stort. Först när alla vet vad primärvården står för kan den bli basen i svensk hälso- och sjukvård.

Hälso- och sjukvården är ett kunskapsföretag, där det finns stora behov av kompetensutveckling. Detta gäller inte minst primärvården, där man har en väldigt bred verksamhet. För att klara kompetensutvecklingen är det viktigt med ett rikligt utbud av fortbildning för alla inom verksamheten. Vi bedömer att institutet kan ha en mycket viktig uppgift i att kartlägga och sammanställa dessa behov. Institutet är ett stöd för hela teamet i allmänmedicin. Vi tror att man kan på ett värdefullt sätt bidra till den teamgemensamma fortbildningen. Vi tycker det är bra att man i utredningen kunna klargöra rollerna för det familjemedicinska institutet och ILPU. Det är angeläget att det inte blir någon form av konkurrens.

I utredningen diskuteras också de medel som Provinsialläkarstiftelsen disponerar för läkarnas fortbildning. Det är viktigt att påpeka att dessa pengar är av historiska skäl ”öronmärkta” för läkarna och därför även fortsättningsvis bör disponeras och fördelas av stiftelsens styrelse. Detta är speciellt angeläget då kursutbudet varit mycket uppskattat av distriktsläkarkåren.
Rekrytering är idag ett stort problem – det gäller inte bara läkare. För att lyckas med detta krävs att man kan göra svensk primärvård till en attraktiv arbetsplats, som lockar både nya medarbetare liksom bidrar till att alla verksamma vill fortsätta. För att lyckas med detta krävs stora insatser av de enskilda huvudmännen vad gäller löner, arbetsmiljö m m. Men det behövs också en positiv debatt och positiva röster kring primärvårdsfrågor. Här borde det familjemedicinska institutet kunna göra en stor insats – inte minst genom olika informationsinsatser.

Vi har inget att invända mot de förslag på huvudmannaskap som utredningen anger. Vi stödjer också tanken på den föreslagna lokaliseringen med tanke på de samarbetspartners som man kommer att ha.

Det finns idag medel för tre år och institutet skall under denna tid komma med förslag på fortsatt finansiering. Det förefaller rimligt att man under denna tid också utvärderar organisationen och verksamheten.

Sammanfattningsvis vill DLF ge sitt stöd till de förslag som finns i utredningen.

För Svenska Distriktsläkarföreningen
Carl-Eric Thors
Ordförande