Medicinska ledningsuppgifter

I många sammanhang har frågor kring det medicinska ledningsansvaret kommit upp till diskussion, bland annat vid DLFs fullmäktigemöten och fackliga seminarier. Den ändrade lagstiftningen 1997 med införande av begreppet verksamhetschef har inneburit vissa svårigheter. Det krävs ingen specifik medicinsk kompetens/utbildning för att inneha befattning som verksamhetschef. Inom primärvården är det idag vanligt förekommande att verksamhetschefen inte är läkare. Inom den slutna vården har det hittills varit ovanligt med annat än läkare som verksamhetschef men på senare år har det skett ett trendbrott och allt fler verksamhetschefer har annan bakgrund än läkarutbildning.

Ofta hör man frågan, ”vilken person skall ha det medicinska ledningsansvaret när chefen inte är läkare”? Det finns bara ett svar på den frågan och det är att verksamhetschefen alltid har det samlade ledningsansvaret, vilket också innefattar det medicinska ledningsansvaret. Det finns ingen möjlighet att delegera detta samlade ansvar till annan befattningshavare. Man kan tycka vad man vill om detta men sådan är lagstiftningen. DLF anser att det finns stora fördelar med att verksamhetschefen också är läkare och vi har i många sammanhang påpekat vikten av att allmänläkare tar sig an chefsuppdrag. Detta behandlades bland annat i ledaren i föregående nummer av Distriktsläkaren.

En av anledningarna till att bestämmelserna om cheföverläkare togs bort 1997 var att statsmakten inte ansåg det befogat att kräva viss medicinsk kompetens för att leda verksamhet där man bedriver hälso- och sjukvård. Motståndet från läkarnas fackliga företrädare var stort mot den planerade förändringen i lagstiftningen. Detta hjälpte nu inte utan cheföverläkaren försvann och verksamhetschefen föddes.

Det finns en begränsning i verksamhetschefens befogenhet. Verksamhetschefen får bestämma över diagnostik eller vård och behandling av enskilda patienter endast om han eller hon har tillräcklig kompetens och erfarenhet för detta. Denna formulering följer naturligt av att för att behandla enskilda patienter så måste man ha kompetens för detta. Det så kallade yrkesansvaret är reglerat i lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (SFS 1998:531). Yrkesansvaret har att göra med läkarens arbete gentemot enskilda patienter medan uppdrag att utföra medicinska ledningsuppgifter rör frågor om medicinska rutiner, medicinsk säkerhet m m med perspektivet grupper av patienter. Således är det helt i lagstiftningens anda att man kan ha ett medicinskt ledningsansvar utan att ha kompetens för att ta ställning i enskilda patientärenden.

Enligt lagen får verksamhetschefen ”uppdra åt sådan befattningshavare inom verksamheten som har tillräcklig kompetens och erfarenhet att fullgöra enskilda ledningsuppgifter”. Observera formuleringen ”får uppdra”, d.v.s. det föreligger ingen skyldighet att uppdra åt annan att fullgöra vissa ledningsuppgifter. Ett sådant uppdrag innebär inte att ansvaret flyttas utan detta ligger kvar hos verksamhetschefen. Detta i motsats till delegering av medicinska arbetsuppgifter där man också överför ansvar.

Begreppet medicinskt ansvarig läkare används på vissa håll men det saknar reglering i lag och skall helst undvikas för att inte öka förvirringen. Inom kommunens hälso- och sjukvård finns dock en speciell reglering av ansvar genom lagstiftad MAS-funktion (medicinskt ansvarig sjuksköterska). Det är speciellt föreskrivet att MAS inte är underställd verksamhetschef i vissa delar av sitt arbete. Detta kan tyckas vara ologiskt men nu är inte alltid verkligenheten helt logisk.

Det finns en ledningsfråga som verksamhetschef, som inte är läkare, måste uppdra åt läkare att fullgöra och det gäller rutiner för att klinisk obduktion görs när detta behövs. 

Det har ofta efterfrågats exempel på hur man kan formulera ett uppdrag till läkare att fullgöra vissa ledningsuppgifter. Det finns ingen standardmodell för detta utan det är en individuell överenskommelse som ligger till grund för att ta på sig uppdrag att fullgöra enskilda medicinska ledningsuppgifter. Om det rör sig om flera ledningsuppgifter kan de utan hinder fördelas på flera läkare. Verksamhetschef som inte är läkare är i grunden inte skyldiga att utse någon som fullgör enskilda medicinska ledningsuppgifter, men det är oftast nödvändigt om verksamheten skall fungera tillfredsställande. Styrelse/nämnd kan i verksamhetschefens uppdrag ange vissa förutsättningar, t.ex. att läkare på verksamhetschefens uppdrag skall fullgöra vissa identifierade ledningsuppgifter. Lagen ger ingen entydig vägledning hur man skall hantera en situation där samtliga läkare på en enhet säger nej till att fullgöra medicinska ledningsuppgifter.

I detta nummer av tidningen presenterar styrelsen ett exempel på hur ett uppdrag kan formuleras. Förutom beskrivning av ledningsuppgifterna skall det framgå vilken tid som förväntas avsättas och ersättningen för uppdraget. Exemplet kommer att finnas tillgängligt på DLFs hemsida och det kommer också att kunna laddas ner som Word-dokument. 

Sven-Axel Andersson
Styrelseledamot i DLF