Sedan några år har SYLFs styrelse ägnat en del av sin tid åt allmänmedicin- och primärvårdsfrågor. Ämnet var inte nytt, utan det nya var att det fanns några blivande allmänläkare i styrelsen och att vi tyckte oss se en förvärrad kris i primärvården. Eftersom vi brukar lägga vår näsa i blöt vad gäller övrig svensk sjukvårdspolitik fanns ingen anledning att hoppa över primärvården.

Vi är oroade över utvecklingen med allt färre kollegor inom primärvården. Följden blir en allt sämre arbetsmiljö och en ond cirkel. Den dåliga arbetsmiljön gör att man som ung läkare drar sig för att välja allmänmedicin som specialitet och följden blir allt färre kollegor och allt sämre arbetsmiljö…

Nu finns dock goda förutsättningar att bryta denna cirkel. Socialdepartementet har presenterat en nationell handlingsplan för svensk hälso- och sjukvård där man vill göra en ordentlig satsning på primärvården. Man vill öka antalet allmänläkare och man betonar också rätten för varje medborgare att ha en fast läkarkontakt och att denna läkare ska vara specialist i allmänmedicin. Man påpekar också vikten av ett bra samarbete inom primärvården liksom mellan primärvård och övrig hälso- och sjukvård.

Det finns många hinder att forcera för att få en fullt fungerande och rätt utnyttjad primärvård.

Det första och största gäller hur man rekryterar nya läkare. På sina håll i landet görs försök med rekrytering av andra redan färdiga specialister. Vissa landsting har även anställt läkare från länder inom och utom EU. "Medan gräset gror hinner kon dö", d v s man tror sig inte kunna klara verksamheten i väntan på att yngre kollegor blir färdigutbildade och istället väljer man dessa ovan beskrivna snabbare lösningar. Vi tror dock att man i första hand måste koncentrera sig på att rekrytera yngre kollegor till ST i allmänmedicin. Centralt är arbetsmiljön och att man får möjlighet till inflytande över den egna arbetssituationen. Lönen är naturligtvis också en viktig faktor.

Vi tror att rekryteringen skulle främjas av alternativa driftsformer, både inom och utom nuvarande huvudmän. Hellre mångfald än enfald!

Sammanfattningsvis ger nationella handlingsplanen rätt utnyttjad, möjlighet att skapa attraktiva arbetsplatser med en rekryterande effekt.

Ska unga läkare aktivt välja allmänmedicin som specialitet behöver allmänmedicinen sannolikt få en mer framträdande roll i läkarutbildningen. Allmänmedicinen bör presenteras så tidigt som möjligt under utbildningen, och hela tiden finnas med som ett alternativ för den enskilde individen. Dagens grundutbildning präglas starkt av sjukhusinriktad specialistvård.

AT-placeringens utfall för individen är viktig och avgörande i många fall. Vikten av god handledning under AT kan inte nog betonas.

Allmänmedicinens bredd borde vara en god grogrund för medicinsk forskning och visst forskas det både här och där ute i landet. Sannolikt finns dock en stor outnyttjad potential, inte minst i form av blivande allmänläkare som har begränsade möjligheter att forska. Vi skulle gärna se att det inrättades fler forskar ST-tjänster i allmänmedicin. Blivande allmänläkare (och allmänläkare) behöver stimuleras att bedriva forskning.

Vi tror att allmänmedicinsk forskning måste vara integrerad med övrig medicinsk forskning. Det finns naturligtvis renodlade allmänmedicinska områden, men det allra mesta är ändå en del av medicinen i stort. Allmänmedicinsk forskning skulle i bästa fall kunna överbrygga klyftorna mellan övriga specialiteters forskning. Vi tror också att allmänmedicin ofta tangerar andra vetenskaper och kan hjälpa till att förankra dessa i ett större sammanhang.

Ett problem för den allmänmedicinska forskningen är bristen på handledare. För att råda bot på detta skulle man kanske kunna använda sig av andra handledare än allmänmedicinare. Det skulle kunna röra sig om handledare från andra medicinska specialiteter men också från andra vetenskaper. Ett krav är förstås att den allmänmedicinska forskningen måste hålla en hög vetenskaplig nivå och att det måste finnas en hög handledarkompetens.

Det är viktigt att hög kvalitet säkerställs i allmänmedicinsk verksamhet inklusive utbildningens kvalitet. SPUR-inspektioner av vårdcentraler bör följas och uppmuntras. Frivillig specialistexamen är vanligt förekommande inom allmänmedicinen och vi anser att den bör förbli frivillig. En examen i sig är inte alls någon kvalitetsgaranti. Det som behövs är en god arbetsmiljö med tid avsatt för studier, fördjupningsarbeten etc. Vi ser snarare examen som en risk, att den tas som en intäkt för att ge avkall på allt det andra.

Vi tycker inte alls att alla underläkare ska bli allmänmedicinare men vi tror att många idag väljer bort specialiteten pga hög arbetsbelastning och dålig arbetsmiljö. Detta kommer att drabba oss alla i förlängningen, oavsett om vi arbetar inom primärvården eller inom sjukhusvården. Vårt mål är att primärvården ska utvecklas på ett sätt som gör att det åter blir attraktivt att göra ST i allmänmedicin.