Under de senaste åren har primärvårdens kris diskuterats livligt i de flesta media och bland primärvårdens aktörer. Det var därför med viss glädje som vi tog emot Lars Engquists förslag att man inom regeringen skulle arbeta med en nationell handlingsplan för den svenska hälso- och sjukvården. En av huvudtankarna i planen var att man skulle stärka den basala nivån i hälso- och sjukvården. Man var också beredd att tillskjuta nya resurser, vilket bl a skulle leda till en bemanning i den svenska primärvården, som vi inom allmänläkarkåren länge önskat.

Såväl Läkarförbundet som DLF har varit positiva till arbetet och har även under arbetet haft möjligheter att lämna synpunkter. Vi har ansett det som ytterst viktigt att ge denna signal för att kunna klara krisen i svensk primärvård.

Regeringen har under hösten överlämnat förslaget till riksdagen. Fn behandlas planen i Socialutskottet och man förväntar ett riksdagsbeslut under senare halvan av november månad.

Tyvärr har det kommit signaler att det kan bli svårt att få en majoritet i riksdagen för ett sådant beslut. Såväl vänsterpartiet som moderater och kristdemokrater är starkt kritiska till förslaget. Man får verkligen hoppas att det inte blir en urvattnad politisk kompromiss.

Under DLFs styrelseinternat i oktober försökte vi göra en noggrann analys av planen. Även om det är uppenbart att man med de föreslagna resursökningarna inte till alla delar kan lösa vår kris är den ändå en viktig markering. Den gjorda analysen finns på annan plats i tidningen.

Under vårt fackliga seminarium i november kommer denna fråga att få stort utrymme. Vi har bl a inbjudit socialutskottets ordförande som skall ge sin och socialutskottets syn på förslaget. Det ger också oss möjlighet att ställa frågor och diskutera problemet.

Vi får se vad som händer i riksdagen. Men sedan handlar det mycket om hur vi kan påverka lokalt – både politiker och tjänstemän. De lokala besluten styr ändå vår vardag allra mest!