Det sjuttonde nordiska allmänläkarseminariet ägde rum i Björneborg i Finland 12–14 augusti 1998.

De nordiska allmänläkarseminarierna äger rum vartannat år och värdskapet växlar mellan de olika länderna. Vid dessa seminarier träffas delar av varje lands yrkes- och specialitetsförenigars styrelse för att diskutera gemensamma problem. Dessa möten har upplevts som mycket värdefulla.

Björneborg var platsen för årets seminarium. Björneborg är en stad på den finska västkusten ca 10 mil norr om Åbo. I Björneborg bor ca 80 000 människor. Björneborg är mest känd för sina jazzfestivaler, vilka lockar 30 000–40 000 besökare varje år.

Seminarierna är organiserade så att varje land har ett huvudansvarsområde.Man förvånas över att problemen är så likartade trots att organisationen av primärvården skiljer sig rätt markant mellan de olika länderna. Vid årets möte var det väldigt tydligt att de som själva kan påverka sin arbetsmiljö är de mest nöjda. Våra danska kolleger upplever man som de mest tillfredsställda med sin situation. I Danmark är ju de flesta allmänläkare anställda i privat regi. Den största pessimismen finns nog i Sverige. Sverige är också det land där man har högst andel offentligtanställda allmänläkare.

Ett av årets ämnen var "Primärvårdens framtid i en förändrad sjukvårdsstruktur". Sven-Axel Andersson svarade för huvudinlägget där han skisserade på olika framtidsscenarier. Det finns en del motsägelsefulla inslag i strukturdebatten. Exempel på en sådan fråga är hur man kan förena en förstärkt patientroll, där man skall ha ett stort inflytande över vård och behandling samtidigt som man skall bedriva sjukvården enligt prioriteringsutredningens principer.