Hälso- och sjukvården har under de senaste decennierna genomgått stora förändringar. Det har skett en stor teknisk utveckling som innebär att allt flera och äldre människor kan få behandling. Det pågår en strukturförändring i vården, som innebär att antalet vårdplatser blir färre. Detta i kombination med bättre teknik gör också att vårdtiderna sjunker. Allt detta är faktorer som ställer stora krav på en väl fungerande basal hälso- och sjukvård. Det faktum att vårdtiderna blir allt kortare och att man har allt större andel äldre ställer krav på en bättre och effektivare uppföljning efter sjukhusvistelsen. Här har primärvården en mycket viktig och grundläggande uppgift. Att detta behov finns speciellt hos våra äldre patienter har med önskvärd tydlighet avspeglats i den sjukvårdsdebatt som ägt rum det senaste året.

För att primärvården med framgång skall klara dessa uppgifter är det angeläget med en reell satsning på denna vårdnivå. Bemanningsfrågan är en viktig del. Från riksdag och regering har man haft som mål att det skall finnas en allmänläkare per 2 000 invånare (DLF:s och Läkarförbundets mål är en allmänläkare på 1 500 inv). Men enligt Socialstyrelsens primärvårdsuppföljning är det dock endast ett fåtal landsting som nått detta blygsamma mål. Det krävs en ordentlig satsning på ST-läkare i allmänmedicin. Dessa åtgärder måste ske skyndsamt med tanke på kårens höga medelålder. För att locka unga läkare till denna bana krävs att man gör specialiteten attraktiv. Man måste lösa arbetsmiljöproblemen och skapa förebilder i verksamheten. Självklart är också lönefrågor och frågan om fortbildning viktig. Inflytande över den egna arbetssituationen är kanske den viktigaste faktorn för trivsel i arbetet och därmed undvika utbrändhet.

En annan viktig förutsättning för en framgångsrik primärvård är att man har en bra samverkan med andra vårdnivåer. Det gäller att lokalt utarbeta gemensamma behandlingsriktlinjer. Detta är grunden för välfungerande vårdkedjor, och det är också en garant för kvaliteten i vården. Allmänläkarkonsulterna kan här göra stora insatser.

I årets valdebatt har hälso- och sjukvårdsfrågorna haft en relativt framskjuten plats. I massmedia har man kunnat läsa att flera partier är beredda att återinföra ett husläkarsystem.

Självklart finns det många bra tankar med ett sådant. Det finns dock tveksamheter inom kåren. Den husläkarreform som genomfördes och avskaffades för några år sedan var ej lyckosam. Den skapade frustration och förvirring beroende på att regelverket var sådant att reformen ej fick en chans.

Om man ånyo funderar i dessa banor hoppas vi att man i större omfattning lyssnar till professionens synpunkter.