Svenska Distriktsläkarföreningen har tagit del av betänkandet från denna utredning som på­gått sedan våren 2004 under ledning av Kent Härstedt, och som i mars 2005 överlämnades till Socialdepartementet. Materialet är omfattande, drygt 500 sidor inkl. bilagor. Kapitel 11 som berör sekundärprevention inom sjukvården är av speciellt intresse för Distriktsläkarföreningen och har därför studerats extra.

Bakgrunden till utredningen är den ökade alkoholkonsumtionen i Sverige, Under de senaste 10 åren har anskaffningen av alkoholdrycker ökat med 30% och svensken konsumerar nu 10,5 liter ren alkohol per år i snitt (15 år och äldre). Detta beror bland annat på närmandet till Europa, ändrade dryckesvanor och ändrade införselkvoter.

Speciellt bekymmersam är alkoholmönstret bland våra ungdomar. Flickornas alkoholkon­sumtion har fördubblats under de senaste 15 åren, men ligger fortfarande under pojkarnas.

Utredningen har specialstuderat de tre sydligaste länen, Skåne, Blekinge och Kronoberg och man finner där en ökning av alkoholrelaterad dödlighet med ca 40% från perioden 1987–1990 till perioden 1999–2002. När det gäller alkoholförgiftningar har ökningen varit stor bland de yngre (15–19-åringar). Från 1987 till 2001 tredubblades antalet fall av alkoholför­giftningar bland pojkarna och bland flickorna har det fyrdubblats i denna åldersgrupp!

Många av de förslag till åtgärder som presenteras av utredning är rent sjukvårdspolitiska ställ­ningstaganden, som att tillsammans med övriga nordiska länder kräva att EU höjer minimi­skatterna på alkoholdrycker, avskaffar nollskattesatsen på vin och ökar skatten på alkoläsk. Man vill vidare behålla detaljhandelsmonopolet, d.v.s. Systembolaget, för att garantera att alkohol säljs med socialt ansvar, bl.a. att man kontrollerar åldersgränsen bättre.

För att minska konsumtionen bland unga föreslår man en höjning av åldersgränsen för inköp och servering av alkohol till 20 år och detta föreslås gälla även folköl. Vidare sänkt skatt i Sverige på öl och vin med 30% för att bryta mönstret med ökad resandeinförsel och minska den illegala handeln. Alkoläsk och andra blandade drycker föreslås bli beskattade som andra spritdrycker.

Man föreslår en organisation av det alkoholförebyggande arbetet i form av en nationell alko­hol- och narkotikasamordnare och sex regionala kompetenscentrum, vars arbete skulle ledas av denne samordnare i samarbete med Statens Folkhälsoinstitut. Man poängterar vikten av att stödja det lokala förebyggande arbetet och efterlyser insatser speciellt riktade mot barn och ungdomar. Frivilligorganisationer som t.ex. idrottsrörelsen är viktiga krafter. Fortsatt forsk­ning är nödvändig.

En speciell informations/upplysningsvecka föreslås varje år ägna sig åt gemensamma infor­mationsinsatser.

Distriktsläkarföreningen anser att en sänkning av alkoholskatten är oundviklig med tanke på rörligheten över gränserna och de betydligt lägre priserna på alkoholhaltiga drycker i grann­länderna.

Däremot stöder föreningen inte förslaget om en höjning av åldersgränsen för inköp av alkohol och utskänkning av alkohol till 20 år. Bedöms man i övrigt av samhället vara myndig vid 18 års ålder är det inkonsekvent att undanta alkoholfrågan.

Primärvårdens roll i det sekundärpreventiva arbetet
I kapitel 11 redogör utredaren för de projekt som hittills genomförts i Sverige, huvudsakligen i primärvården och delvis i samarbete med det Familjemedicinska Institutet (Fammi). Utbild­ningsinsatser gjordes under senare hälften av 1990-talet av en grupp inom SFAM som med stöd av medel från Fammi utbildade omkring 150 allmänläkare i s.k. Riskbruksverkstäder. Genom detta arbete kom begreppet ”Riskbruk” att bli etablerat, begreppet definieras som allt bruk av alkohol som enligt vetenskapliga studier medför ökad risk för negativa medicinska eller sociala konsekvenser.

Inom primärvård föreligger enligt utredaren flera hälsoekonomiska studier som talar för att kort rådgivning om alkohol är mycket kostnadseffektiv i jämförelse med många andra åtgär­der inom sjukvården.

I tidigare delbetänkande (SOU 1994:26) beräknas att en allmänt bedriven sekundärprevention inom primärvården under en 5-årsperiod skulle innebära besparingar motsvarande närmare 3 miljarder kronor. Beräkningen byggde på att 4 300 husläkare skulle hålla motiverande samtal med 12 patienter per år. Man beräknar att på en genomsnittlig ”lista” för en husläkare på 2 000 individer finns det 10% med riskbruk av alkohol. Enligt en SBU-rapport 2001 dras slutsatsen att en av tio personer som får korta personliga råd av sin doktor kommer att minska sin konsumtion till en riskfri nivå (sid. 217). Detta är ett mycket gott resultat!

Man förordar att Primärvårdens läkare använder sig av de frågemetoder som utarbetats och även använder tillgängliga laboratorieprov, främst CDT och GT.

Man föreslår vidare en satsning på utbildning av personal inom främst primärvård, men även företagshälsovård, mödravård, skolhälsovård och psykiatri. Man föreslår att Fammi får fort­satt ansvar för utbildningssatsningen men efterlyser intresse från landstingen att köpa utbild­ningar av denna typ.

Distriktsläkarföreningen är angelägen att stödja försöken att minska riskbruket av alkohol och därmed få en bättre folkhälsa. Vi är medvetna om att primärvården utgör en viktig del av det preventiva arbetet. Tyvärr har ju inte den planerade satsningen på en utbyggnad av primärvår­den som framfördes i Nationella Handlingsplanen resulterat i någon resursförstärkning av primärvården och rekryteringen till allmänläkarbanan går trögare än förväntat. Effekten av personliga livsstilsråd beror mycket på kommunikation och kontinuitet och förutsätter alltså en personlig relation mellan läkare och patient, något som vi tryckt på i förslaget till Natio­nellt Familjeläkarsystem. I detta förslag förutsätts också varje familjeläkare få en begränsad lista och därmed en ökad möjlighet att hjälpa varje enskild individ på ett bättre sätt. Vi efter­lyser därför krafttag för att få Familjeläkarsystemet etablerat!

För Svenska
Distriktsläkarföreningen
Runa Liedén-Karlsson
Ledamot i styrelsen