En Primärvårdskonsult – en s.k. PKO-are – är en familjeläkare som även utför ett uppdrag som konsult för att samordna sjukvårdsfrågor mellan familjeläkare och sjukhusets läkare på lokal nivå.
Tidigare använde man benämningen AKO, Allmänläkarkonsulter, men denna benämning har nu alltså ändrats. Detta för att betona att det är hela primärvården som de arbetar för.
Sten Tyrberg, familjeläkare i Nordvästra Skåne är nationell PKO-samordnare.

Stens uppdrag som nationell PKO-samordnare tar idag 20% av hans arbetstid. Resterande tid arbetar han som familjeläkare på Ramlösa vårdcentral i utkanten av Helsingborg.
Det är där vi söker upp honom, och ber honom berätta om bakgrunden till verksamheten med Primärvårdskonsultorganisationen.

Samverkan mellan familjeläkare och sjukhusläkare lokalt
– Det började i Danmark under början av 90-talet, berättar Sten.
– Man kom underfund med att samverkan mellan de danska familjeläkarna och sjukhusen inte fungerade optimalt. Man satte därför allmänläkare på de danska sjukhusen – som konsulter för samverkan, de skulle inte träffa patienter. Man fann snart att det var fruktbart.
– Under mitten av 90-talet spred sig idén till Sverige, och 1996 började man med PKO-are på några håll.
Denna samverkan gäller alla sådana patientflöden där familjeläkaren och sjukhusläkaren möts, förklarar Sten.
– Det är viktigt att påpeka att det är lokal information som vi jobbar med. Det kan handla om in- och utremisser – hur vi ska skriva dem. Hur epikriser ska skrivas, vad vi vill att de ska göra på sjukhuset, vad vi inte vill att de ska göra på sjukhuset, hur vi snabbt ska komma åt information med mera.
Sjunkande aktivitet
Förra gången man räknade antalet PKO i Sverige var år 2003. Då fanns det sammanlagt 180 läkare som hade denna funktion.
– Aktiviteten i landet är väldigt skiftande. På vissa håll är det mycket aktivitet, på andra är det mindre.
– Rent generellt kan man nog ändå säga att aktiviteten har varit sjunkande de senaste tre–fyra åren.
Att det förhåller sig på det viset beror på att verksamheten drogs igång i mitten av 90-talet av entusiaster. När de sedan byttes ut, eller behövde hjälp, fanns inte den beredskapen, tror Sten.
– En annan bidragande orsak är att primärvården har utsatts för stora förändringar under denna tid.
Samlat grepp på nationell nivå
Det är därför som man nu har inrättat den tjänst som nationell samordnare som Sten har.
– Jag är anställd av Fammi för att på nationell nivå stötta det nätverk av PKO-koordinatorer som finns i Sverige.
Dessa PKO-koordinatorer som Sten talar om finns i primärvården. En sådan koordinator samordnar alla PKO-are som finns i ett sjukvårdsområde. Stens roll är alltså att i sin tur samordna dessa koordinatorer.
– Jag försöker ordna vissa träffpunkter – t.ex. ska vi ha ett seminarium i samband med SFAMs nationella höstmöte i Linköping i oktober. Dit är alla PKO-koordinatorer och PKO-are välkomna.
– Dessutom har jag ett nätverk som underhålls via e-post, och så har vi viss information på Fammis hemsida.
– På nationell nivå har vi dessutom försökt bereda mark för en satsning på PKO i de landsting som inte har PKO idag. Jag har en arbetsgrupp som kallas nationella PKO-arbetsgruppen, och vi har träffat olika beslutsfattare – t.ex. Socialdepartementet och Landstingsförbundet – för att se vilken respons vi kan få.

Brist på familjeläkare
Rent allmänt tycker Sten att de i dessa möten har kunnat konstatera att det finns ett allmänt stort intresse.
– Man letar efter verktyg för att förbättra samverkan, och då blir de naturligtvis nyfikna på detta!
Men mer än hälften av landstingen i Sverige har inte PKO idag. Vad beror det på?
– Vi doktorer arbetar med patienter. Så länge det finns en patient som väntar utanför dörren så är vi väldigt måna om att ta hand om dem. Det är brist på familjeläkare, och då får vi fler patienter som tar upp all vår tid. Det är en orsak, förklarar Sten.
– En annan orsak är att landstingen på en del håll har strukit det från budgeten av ekonomiska skäl – fastän det är mycket billigt och sparar pengar i andra änden…
Dessutom anser Sten att man har anledning att vara självkritisk.
– Vi som arbetat med detta har kanske inte informerat administratörer och sjukvårdsledningar i tillräcklig utsträckning. Vår information har varit riktad till professionen.

Goda exempel
I Nordvästra Skåne fungerar PKO dock utmärkt.
– Jag tror att det kan bero på att Primärvårdsförvaltningen här i Skåne nog har sett goda exempel på andra sidan sundet, tror Sten.
Sten visar några olika exempel i ”Kliniknytt” – en enkel skrift, utformad nästan som ett PM, som distribueras till primärvården i sjukvårdsområdet och som han är ansvarig utgivare för.
I majnumret kan vi på första sidan läsa att Ortopediskt centrum vid Ängelholms sjukhus har inrättat en särskild konsulttelefon. Ett nummer att ringa för familjeläkare, närsjukvårdsläkare, privatläkare m.fl. för råd, diskussion eller behandlingsförslag.
Man når alltså alltid en ortoped mellan 07:30 och 16:30 måndag till torsdag och 07:30–12:00 på fredag om man ringer detta enda nummer.
– Det är en enkel detalj, som naturligtvis skulle ha kunnat ordnas utan PKO, men det var tack vare PKO som vi fick det genomfört, säger Sten.

Kommer överens
I ett annat nummer hittar vi ett flödesschema för patienter mellan Ögonkliniken på UMAS, primärvården, privata ögonläkare och optiker. Mycket enkelt och lättfattligt kan man utläsa vem som förväntas ta ansvar för olika åtgärder och vart remisserna ska ställas.
– Alla är överens om att vi ska ha ett remissförfarande för patienter med synnedsättning – om man inte har det så är det många som hamnar fel. Det här schemat har vi inblandade kommit överens om – det har alltså inte dikterats av ögonkliniken.
– Vi som arbetar i primärvården i Helsingborg får aldrig ett PM från sjukhuset där det står att nu ska primärvården göra si eller så. Vi kommer överens istället! Att det förhåller sig så beror på det faktum att vi har haft PKO i snart tio år.

Lokala avtal
Lika självklart som det är att det finns en läkemedelskommitté i varje landsting, tycker Sten att det borde finnas en PKO-kommitté som ansvarar för lokala samverkansformer.
I Region Skåne har man satsat på en sådan struktur, men den kallas för samordningsgrupp för PKO-koordinatorer.
– Det började som sagt i Danmark, där man införde det i hela landet. Nu när fastlaegeordningen är införd i Norge så kan man se att PKO är på väg in med stormsteg där. Det beror på att fastlaegeordningen ger en struktur som inte bara bygger på enskilda individers entusiasm, utan samverkan via PKO är inbyggd i själva systemet. Den strukturen skulle vi vilja åstadkomma i Sverige också!
– Det finns en annan struktur som också är nödvändig: Det behövs olika avtal bl.a. om tilläggsuppdrag för att systemet skall fungera även vid byte av koordinatörer så att det inte förutsätter enskilda entusiaster. För att åstadkomma det behöver vi hjälp av vår fackförening.

Många fördelar
Fördelarna med att arbeta ett par timmar i veckan som PKO-are är uppenbara, anser Sten.
– Som PKO-are hittar jag en struktur som gör att jag och mina kollegor kan nå sjukhusen på bästa sätt. Vinnaren är självklart patienterna, men även PKO-aren vinner mycket:
– Man blir själv känd av fler läkare på sjukhusen – och man lär känna dem, deras rutiner och synsätt. När det behövs vet man hur man hittar dem. Och så har man fått vara med och hitta vägar som alla kollegor kan använda! Man behöver aldrig lägga ner tid och kraft för att snabbt hitta fram dit man behöver.
– Här i Helsingborg har vi också med de privata specialisterna ”på stan” i vår PKO-samverkan, och det fungerar mycket bra!
Sten tillägger att det också finns en fördel med att patienten märker att familjeläkaren tar kontakt med sjukhuset.
– Om jag kan säga till min patient att jag och sjukhusläkaren gemensamt kommit fram till att nu gör vi så här, så stärker det naturligtvis patientens förtroende för den behandlingsplan jag lägger fram. Det bör rimligtvis leda till högre compliance.

Handbok
En annan arbetsuppgift för den nationelle PKO-samordnaren är att ta fram en handbok för primärvårdskonsulenter och primärvårdskoordinatorer.
Sten visar ett arbetsmaterial han är i färd med att sammanställa. Den kommer att få titeln Primärvårdskonsultordningen.
Ursprungligen kommer boken från Danmark. Sten bearbetar texten för svenska förhållanden. Till seminariet vid SFAMs höstmöte ska den vara klar.
– Ska vi klara den nationella vårdgarantin så kommer det att behövas mycket – bl.a. kommer det att behövas samverkan. Därför tror jag att PKO kommer att växa även i Sverige i framtiden – därför att nästa stora fråga som vi måste lösa inom sjukvården är just formerna för denna samverkan!

Per Lundblad