Även en dator behöver städas och underhållas ibland. Risken är annars att den gradvis blir slöare och att dess minne till slut blir fullt. I den här artikeln skall vi titta lite närmare på en del enkla åtgärder man själv kan utföra.

Vi börjar med e-posten. Hur ser det ut i Inkorgen? Det är inte ovanligt att man av slentrian eller ovana bara låter all inkommande post bli liggande där. Ett vanligt textbaserat e-postmeddelande tar visserligen inte så stor plats på hårddisken, men många bäckar små blir ju som bekant till sist en stor å…

Man kan göra en jämförelse med vad som kommer in via brevbäraren till den vanliga brevlådan. De flesta av oss sparar inte allt – somligt går raka vägen till papperskorgen, annat först efter att man har läst det. En del av den post som anländer sparar man, men man sätter den i pärmar etc. Samma tänkande borde prägla e-posthanteringen på den egna datorn.
Viktiga brev man får kan man spara på vanligt sätt. De sparas då som textfiler och detta format tar inte stor plats. Tänk bara på att det inte medger att någon grafik är integrerad i meddelandet.

Spara och släng sedan
Ibland får man bifogade filer med sina e-postleveranser. Dessa bör man normalt spara på hårddisken innan man öppnar. Detta för att på så vis ge datorns antivirusprogram en möjlighet att granska innehållet före man klickar på dem. Visserligen finns det många antivirusprogram som idag klarar av att granska filen innan den hamnar i Inkorgen, men det är ändå säkrast att göra så.
Det man bör tänka på om man sparar e-postmeddelanden, eller bifogade filer, är att man efter ett sådant förfarande har samma fil på två platser på sin dator – och att de därmed upptar dubbelt så mycket diskutrymme. Här är ett konkret exempel:
Man sparar en bokningsbekräftelse som man fått sig tillskickad med e-post lokalt på sin dator. Detta för att man sedan enkelt skall kunna komma åt den för utskrift el dyl. när den ska användas. Filen finns nu dels kvar i Inkorgen, men också i .txt-format på datorn där man valde att lägga den.
Det här gäller även de bifogade filer som vi sparar på datorn – och dessa kan ta betydligt större diskutrymme i anspråk.
Slutsatsen är alltså att när man sparat dem också bör ta bort dem från Inkorgen. Att göra det är enkelt: Markera först hela meddelandet i Inkorgen med ett klick, sedan finns det flera sätt att ta bort det. Ett högerklick på det markerade meddelandet och sedan ett vänsterklick på kommandot Ta bort är det enklaste. Samma kommando nås även under Redigera i menylisten. Trycker man ned Ctrl-tangenten och sedan bokstaven D på tangentbordet tas det också bort.
Värt att tänka på är att ett klick på Ta bort endast flyttar meddelandet till mappen Borttaget i e-postprogrammet. Det tar alltså fortfarande upp lika mycket utrymme på hårddisken. Därför bör man då och då öppna denna mapp och sedan permanent ta bort meddelandena från datorn genom att göra om samma procedur som beskrevs här ovan.

Släng gamla filer
Lika självklart som att man efterhand tar bort de e-postmeddelanden som man inte önskar ha kvar på sin dator, borde det vara att man då och då tittar igenom sina mappar och undersöker vad det är för filer som ligger där.
Det här kan man likna vid en rejäl vindsröjning, och man bör utföra den då och då på sin dator. Oftast upptäcker man att man sparat filer som det inte finns något helst intresse av att ha kvar. Är det dessutom så att dessa innehåller grafik av något slag, kan den sammanlagda filstorleken bli ganska ansenlig.
För att kontrollera filstorleken ställer man musmarkören på filen i fråga och högerklickar en gång. Från den meny som då öppnar sig väljer man Egenskaper. Då kan vi läsa hur stor just den här filen är, och därefter ta ställning till om den bör tas bort, vara kvar i datorn eller kanske sparas på annat lagringsmedia som t.ex. cd – om man har tillgång till cd-brännare.
För att ta bort filen gör man på samma sätt, men väljer istället kommandot Ta bort i den meny som öppnas när man högerklickar. Tänk dock på att filen i så fall går till Papperskorgen i datorn, och alltså fortfarande tar upp lika mycket diskutrymme som innan. Man bör alltså även tömma Papperskorgen med jämna intervaller.
Det är också värt att påpeka att både E-postmeddelanden man tagit bort permanent och filer som man tömt från Papperskorgen kan gå att helt eller delvis återskapa med lite kunskap och tillgång till speciell programvara. Filerna finns i stort sett fortfarande kvar. Att diskutrymmet ökar beror på att datorn nu gjort dem överskrivningsbara och därmed behandlar den yta av hårddisken som de upptog som blank, skrivbar yta.

Tillfälliga Internetfiler och cookies
Varje gång man är ute på Internet lagras s.k. Tillfälliga Internetfiler (Temporary Internet Files) i datorn. De utgör de ”byggstenar” , främst grafik och bilder, som den sida man besöker består av. Tanken med detta är att nästa gång man besöker samma sida skall inte datorn behöva hämta hem dem igen, utan endast de som ändrats sedan det förra besöket. På så vis hämtas sidan snabbare till den egna datorn.
Dessutom lämnar många hemsidor en s.k. cookie kvar i datorn. Den består av en textsträng och ett av dess syften är att komma ihåg de individuella önskemål om inställningar och information på sidan som användaren har. Ett sådant exempel är att datorn vet vilket specifikt bankkontor man önskar gå till när man beger sig till sin banks hemsida.
Naturligtvis innebär dessa filer och cookies att obehöriga – om de får tillgång till datorn – i efterhand enkelt kan se var man har varit på Internet.
Om man har många tillfälliga Internetfiler sparade så kan det faktiskt ta längre tid för datorn att söka igenom samtliga dessa än att hämta dem på nytt. Så därför bör dessa filer regelbundet tas bort.
Klicka på Verktyg i menylisten i Internet Explorer. Denna dialogruta öppnar sig då:

Längst upp kan man ange vilken startsida man vill ska visas när man kopplar upp sig mot Internet.
I mitten finns alternativen Ta bort cookies och Ta bort filer. Genom att klicka på dessa tömmer vi dessa mappar på datorn.
Rutan längst ner anger hur länge datorn skall lagra information om vilka sidor vi besökt – de som återfinns under Tidigare-knappen i Internet Explorer. Vi kan skriva in det antal dagar vi vill att de sparas, och kan även rensa hela mappen med ett klick på Rensa Tidigare.
(I äldre versioner av Internet Explorer har den här rutan ett något annorlunda utseende, men den fungerar ungefär på samma sätt.)

Minska tillåtna mängden
Medan man är här bör man kontrollera de förval som datorn lagrat för hanterandet av dessa filer. Det tredje alternativet i mitten av rutan heter Inställningar. Vi klickar där.

Nedre delen av rutan anger hur många megabyte (MB) som mappen Temporary Internet Files skall få lov att innehålla. Det förvalda värdet här brukar vara på tok för högt. 2–3 MB räcker, och har man det värdet inställt på det kan det inte ackumuleras tiotusentals gamla filer i denna mapp.
Antalet MB som tillåts i mappen ställer man antingen in med skjutreglaget till vänster, eller genom att själv skriva in värdet i rutan till höger om reglaget.
Genom att klicka på Visa filer i mitten längst ned kan vi se de filer som finns i mappen för tillfället.
När man är nöjd med inställningarna klickar man på OK och rutan slocknar.

Kontrollera hårddisken
Har man nu rensat bort all gammal onödig E-post och tillfälliga Internetfiler och dessutom gjort en ordentlig genomgång av sin hårddisk och raderat de filer man inte längre behöver, så bör det lediga utrymmet ha ökat.
För att kontrollera hur det står till med vår hårddisk, gör vi så här:
Dubbelklicka på ikonen Den här datorn på skrivbordet. Ställ sedan markören på C: och klicka en gång med höger musknapp. Välj Egenskaper längst ned i menyn och klicka där med vänster musknapp.

Rutan som presenteras ger oss ett cirkeldiagram där vi kan utläsa hur stor del av hårddisken som är ledig respektive använd.
Rent generellt vill vi hävda att det använda utrymmet på en hårddisk inte bör överskrida 80%. Det behöver finnas ledig yta för datorn att använda när den ska arbeta – man kan säga att den använder detta utrymme för att placera material under tiden det hanteras av oss i olika program. Ju mer fullskriven hårddisk, över 80%, desto mer får den arbeta för att hitta lediga ytor och vi kommer att uppleva att datorn arbetar långsammare.
Cirkeldiagrammet vi ser är en synnerligen idealiserad bild av hårddiskens tillstånd. I verkligheten är det lediga utrymmet spritt på olika delar av densamma. För att råda bot på det – och därmed snabba upp datorn – ska vi göra en defragmentering av hårddisken. Klicka på den andra fliken i dialogrutans överkant – Verktyg.

Defragmentera hårddisken
I den nya rutan som öppnar sig finner vi alternativet Defragmentering. Placeringen i rutan skiljer sig mellan Win 98 och XP, men båda har med det.

Windows XP

Windows 98

En dator behöver defragmenteras med jämna mellanrum. Hur ofta beror helt och hållet på hur datorn används. Som en guideline kan man säga att ju oftare stora filer läggs på och tas bort från hårddisken, desto oftare behöver man göra en defragmentering. Om någon använder datorn till att göra egna cd-skivor med musik krävs det alltså extra ofta!
Har man Windows 98 som sitt operativsystem blir man upplyst om hur länge sedan det var man gjorde en defragmentering. Här ovan ser vi att det i just detta fallet var 302 dagar sedan, vilket antagligen innebär att det är hög tid att defragmentera denna dator.
I Windows XP kan man välja att utföra en analys huruvida en defragmentering bör utföras eller inte. Klickar man på Defragmentera nu, kommer man till en ny dialogruta där dessa två alternativ finns med i nedre delen av rutan:
Klickar man på Analysera kommer efter en stund ett besked upp på skärmen som talar om huruvida man bör gå vidare med defragmenteringen eller om den kan vänta.
Det är viktigt att man ser till att alla andra program är avstängda innan man börjar defragmenteringen. Detta gäller också datorns anti-virusprogram!
Om det är igång i bakgrunden kommer troligen defragmenteringen att ständigt starta om. När den har misslyckats ett antal gånger kommer den att upphöra. Se alltså till att inga andra program är aktiva.
Det krävs också att minst 13% av hårddiskens yta är ledig för att en defragmentering skall vara möjlig. Om man har mindre än så måste man alltså ta bort filer, alternativt flytta dem till andra lagringsmedia.
Dessutom bör man se till – om man gör defragmenteringen i samband med att man genomfört en storstädning av datorn – att man tömt Papperskorgen och mappen Borttaget i Outlook/Outlook Express innan man startar defragmenteringen.
Defragmenteringen tar en god stund att genomföra – det kan röra sig om flera timmar. Ju mer fragmenterad hårddisken är, desto längre tid tar det. Det är inte heller ovanligt att den startar om flera gånger medan den pågår. Vid varje sådant tillfälle bör den komma lite längre än vid förra uppstarten. Det är när det inte sker som den till sist ger upp.

Extern hjälp
Om man inte har defragmenterat sin hårddisk på väldigt länge kan det också hända att Windows egna inbyggda verktyg för defragmentering helt enkelt inte klarar av att utföra densamma. Då finns det andra – och effektivare – verktyg att tillgå. En sökning på ordet defrag på www.download.com (se DL 6/03) ger ett stort antal träffar. Man får räkna med att de bästa programmen kostar mellan 100 och 300 kronor att hämta, men mot det kan ställas det faktum att om inte hårddisken defragmenteras så är dess dagar snart räknade…En kraschad hårddisk kostar betydligt mer, och innebär dessutom att det man inte sparat på andra lagringsmedia går förlorat för alltid.
En gyllene regel är att man aldrig ångrar en backup-kopia man gjort, utan istället är det så att man alltid ångrar de man inte gjorde…
En cd-brännare kan man idag få för långt under 500 kronor, och det är en synnerligen god investering. En tom cd kan fås för runt 5 kr, och en sådan kan lagra upp till 700 MB.
Det är extra viktigt med en sådan möjlighet om man har skaffat sig en digitalkamera. Dels så tar bilderna mycket stor plats, och kan med fördel lagras på cd. Dels är det ju så att man då har sina bilder kvar om man råkar ut för att hårddisken havererar.
Idag säljs datorer med jättestora hårddiskar – över 100 gigabyte (G). Men en hårddisk roterar, och det enda man med säkerhet kan säga är att allt som snurrar någon gång kommer att upphöra att göra det…
Därför är externa lagringsmedia – som cd- eller dvd-brännare – egentligen ett betydligt vettigare alternativ än en jättestor hårddisk...
I nästa nummer ska vi titta närmare på en del av de mer otrevliga saker som letar sig in i datorn utan att man är medveten om det, och ge tips på hur man kan bli av med dessa.

Per Lundblad