|
Socialstyrelsens årsrapport Socialstyrelsens
årsrapport 2003 Riksrevisionsverket bedömde i sin rapport att Socialstyrelsens uppföljning med nuvarande utformning inte kan redovisa hur resurserna har använts. Årsrapporten kan alltså inte kallas för någon "kontrollstation" och rapporten är också mycket tunn. Man saknar verktyg för att göra en bra uppföljning, men planerar att göra särskilda undersökningar av hur resurstillskottet har använts. Dessa föreligger inte ännu. Referat av Riksrevisionsverkets rapport återfinns i detta nummer av tidningen på sidan 32. Per Nordlund, DLFs styrelse, har läst båda rapporterna och redogör för innehållet i respektive rapport. Här följer Socialstyrelsens sammanfattande punkter i den del som berör primärvården: Positiva inslag i utvecklingen: • Samverkan mellan landsting och kommuner i vården och omsorgen om äldre fortsätter att utvecklas. Läkarna gör fler hembesök och deltar oftare vid vårdplanering. • Sjukvårdsrådgivning, mottagningar för särskilda patientgrupper och närsjukvård är tydliga utvecklingstendenser som bl.a. syftar till att öka tillgängligheten till hälso- och sjukvård och använda tillgängliga personalresurser effektivare. • Mångfalden ökar framförallt inom landstingens verksamheter. Mer bekymmersamt: • Det är stora skillnader mellan och inom landstingen inom de flesta områden. • Framkomligheten till vårdcentralerna på telefon är fortfarande ett stort problem, som man på allt fler håll försöker lösa med telefonsvarssystem. • Flera landsting har brist på fast anställda läkare i primärvården, vilket försvårar möjligheterna att erbjuda fast läkarkontakt. • Läkartätheten i primärvården ligger år 2002 i linje med det mål riksdagen angivit. Det har dock inte blivit fler allmänläkare mellan åren 2001 och 2002. För att lösa tillgången till allmänläkare i ett kortare tidsperspektiv krävs både att fler läkare byter specialitet och att fler utländska läkare rekryteras. En lösning på längre sikt kräver att landstingen inrättar fler ST-tjänster i allmänmedicin. Per Nordlund |