Remissvar
REMISS – ”Patientjournallagen – En översyn  med förslag till författningsändringar”.

Socialstyrelsen har gjort en genomgång av nuvarande patientjournallag och utarbetat ett förslag till ny lag.
En stor del av de förändringar som föreslås är rimliga och ändamålsenliga med beaktande av den utveckling som skett inom hälso- och sjukvården sedan nu gällande lag tillkom och för att få en anpassning till ändringar i övriga lagar. DLF har följande synpunkter att framföra kring förslaget till ny Patientjournallag.

I en ny paragraf (3 §) har man beskrivit syftet med att föra patientjournal ”i första hand att bidra till en god och säker vård av patienten”. I samma paragraf finns också formuleringen ”en patientjournal är viktig även … för tillsyn och andra rättsliga krav”. I utredningen diskuteras ”överdokumentation” och att sådan måste undvikas. Bland annat tar Socialstyrelsen upp synpunkter som kom fram i utredningen ”Omfattning av administration i vården”. En ”överdokumentation” som berörs är dokumentation som anses ske för att enskild yrkesutövare vill skydda sig själv vid eventuell anmälan. D.v.s. att sjukvårdspersonal vill undvika risken för att en disciplinpåföljd utdelas delvis p.g.a. den omständigheten att journalföringen inte ansetts tillfyllest eller tillräckligt utförlig. Den förslagna texten i paragrafen är inte helt lyckad om målsättningen är att minska det man kallar ”överdokumentation”. Ordalydelsen kan till och med få till följd att yrkesutövare anser sig behöva dokumentera mer än vad som sker idag.

I 6 § finns angivet vad en patientjournal alltid skall innehålla. DLF finner det anmärkningsvärt att uppgifter om status inte ingår i de uppgifter som alltid skall finnas i journalen.
I samma paragraf föreslås förändringar i kravet på signering. Socialstyrelsen föreslår någon slags medelväg mellan att behålla nuvarande krav på signering och att avskaffa kravet på signering helt. I lagförslaget föreslås att uppgifter om anamnes, diagnos, läkemedelsförskrivningar, beslut om vårdåtgärder och slutanteckningar (epikris) skall signeras av den som svarar för uppgiften. DLF anser att detta är en förändring som är både dålig och svårt att tillämpa. Att skilja ut nämnda uppgifter från andra journaluppgifter är ofta inte möjligt och därmed innebär det föreslagna signeringskravet ingen minskad administration. Samtidigt saknas signeringskrav för viktiga uppgifter som laboratoriesvar och resultat av vidtagna undersökningar. Förslaget tar ej heller hänsyn till andra aspekter på ”verkligheten”. Hur skall signeringskravet kunna tillgodoses fullt ut när läkare slutar sin anställning och vid enheter där inhyrda läkare arbetar under korta tider mer eller mindre kontinuerligt? Enligt texten i paragrafen bestämmer verksamhetschefen om även andra journaluppgifter skall signeras. En möjlig lösning på signeringsproblematiken skulle kunna vara att man helt och hållet överlåter på verksamhetschefen att bestämma vilka journaluppgifter som behöver på signeras inom den egna verksamheten.

I 9 § beskrivs att dokumentation om en patient bör göras i en sammanhållen journal om inte särskilda skäl talar emot det och att uppgifter om en patient i ett visst hänseende endast bör förekomma en gång i patientens journal. Av utredningen framgår att man med sammanhållen journal i princip menar ”en patient – en journal”. Detta borde tydligare framgå av texten. Det anges att denna paragraf är en ”målparagraf”. DLF är tveksam till om man i lagen skall ha med en paragraf som endast utgör en målsättning eller vision. Innan en sådan paragraf införs bör man avvakta det utredningsarbete som pågår kring ändringar i sekretess- och offentlighetslagstiftning. Dagens sjukvårdsorganisation är inte mogen för det och den kan inte i praktiken arbeta utifrån en enhetlig journal för varje patient oberoende av var vården ges. Kravet på att uppgifter om patienten endast skall dokumenteras en gång är i sig inte fel, men orealistiskt. Detta ställer krav på att alla yrkeskategorier i alla sammanhang kan ta del av andras dokumentation, för att kontrollera om uppgiften finns dokumenterad tidigare. Hur går detta ihop med sekretess, integritet och olika begränsningar i behörighet att ta del av journaluppgifter? Eller skall alla yrkesutövare få ta del av journaluppgifter genom förmodat samtycke från patientens sida? Målsättningen att ”icke upprepa” innebär problem med yrkesutövares behörighet vid användande av datorjournal. Skall yrkesutövare inte upprepa något så kräver det tillgång till vad alla andra skrivit. T.ex. måste sjukgymnaster kunna ta del av all läkardokumentation, uppgifter från patientens kontakt mellan sjukvårdsupplysning etc. Den tidsåtgång som kommer att krävas för att kontrollera tidigare dokumentation kan dessutom komma att sammantaget öka tiden för dokumentation jämfört med idag.

I enlighet med senare års författningar är det även i förslaget till patientjournallag många delar kring ansvar och rutiner som uttalat läggs på verksamhetschefen. DLF anser att detta är naturligt med en lagstiftning vi har, men en del av det som finns beskrivet i lagförslaget blir svårt att leva upp till om man titta i den utredning som ligger till grund för förslaget. T.ex. skall verksamhetschefen meddela rutiner för hur journaler skall kunna vara tillgängliga för signering inom rimlig tid. I utredningen anger man att en journaluppgift rimligen skall låsas inom 24 timmar efter införandet eller då signering sker. Det är inte möjligt att skapa rutiner så att allt blir signerat inom 24 timmar!
Socialstyrelsen föreslår att verksamhetschefens ansvar/uppgifter skall regleras, genom ändring i Hälso- och sjukvårdslagen och i förordningen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, på samma sätt som för MAS (medicinskt ansvarig sjuksköterska). DLF kan inte förstå att detta behövs utan det borde räcka om verksamhetschefens uppgifter finns angivna i patientjournallagen och i tillhörande författningar. Det finns andra uppgifter för verksamhetschef som ej finns reglerade annat än i författning, t.ex. inom läkemedelshanteringen.

För DLF
Sven-Axel Andersson