Ledare
Läkemedelsreformen

Riksdagen antog i april propositionen om den nya läkemedelsreformen.
Utredningen tillsattes 1999 och hade i uppdrag att bl.a. komma till rätta med de ökade kostnaderna för läkemedel.
Under utredningens gång fanns funderingar kring en begränsning av den fria förskrivningsrätten. Uppfattningen att det är den fria förskrivningsrätten som är orsak till kostnadsutvecklingen på läkemedslområdet finns hos en del politiker.
Beslutet blev dock att den fria förskrivningsrätten för läkare blir kvar. Läkarförbundet har drivit en intensiv opinionsbildning i frågan och uppvaktat politiker samt socialutskottet under ärendets beredning. 
Sveriges läkarförbund har inrättat ett läkemedelsråd där förbundets 2:e vice ordförande Eva Nilsson Bågenholm är ordförande och DLF är representerat av vår vice ordförande Maria Dalemar.
Beslutet innebär även att det inrättas en ny myndighet, läkemedelsförmånsnämnden. Denna utses av regeringen och består av 11 ledamöter varav flertalet är läkare.
Läkarförbundet har under arbetets gång pekat på vikten av medicinsk kompetens i läkemdelsförmånsnämnden som verkar blivit tillgodosedd.
Nämnden har ansvar för prisreglering och subventioner på läkemedelsområdet. Nämnden skall även göra en bedömning av kostnadseffektivitet ur ett samhällsperspektiv.
Det finns i beslutet två inskränkningar i förskrivningsrätten, nämligen att recepten måste vara försedda med en arbetsplatskod för att rabatt skall utgå samt att apoteket skall kunna byta ut förskrivet läkemedel mot ett billigare generiskt preparat. Läkaren kan motsätta sig byte av medicinska skäl.
Från och med den 1 oktober 2002 kräver förskrivning av narkotiska preparat individuell förskrivarkod annars expedieras ej receptet.
Om t.ex. en pensionerad läkare eller en läkare som arbetar inom industrin, läkemedelsverket eller liknande förskriver ett läkmedel skulle det ej bli subventionerat. Detta är inte rationellt – det skulle knappast påverka läkemedelsnotan i någon större utsträckning och primärvården har inga resurser att ta över även denna förskrivning av läkemedel.
De flesta landsting och regioner har dock löst detta genom att erbjuda pensionerade läkare m.fl. en samlingskod som ”arbetsplatskod”.
Att apoteket kan byta ut det av läkaren förskrivna preparatet mot ett billigare generiskt preparat är helt oförsvarligt.
Många kroniskt sjuka har flera läkemedel och vi vet redan idag att följsamheten att ta många läkemedel är dålig. De flesta distriktsläkare försöker informera patienten och eventuella anhöriga om vilka läkemedel patienten skall ta och varför samt skriva en läkemedelslista.
Utbyte av ett preparat på apoteket ökar risken för förväxling och felmedicinering, DLF anser att det är läkaren som skall göra ett eventuellt preparatbyte och informera patienten.

Krav
Vi måste ha ett elektroniskt förskrivarstöd som gör att vi blir direkt uppdaterade på vilket läkemedel som är billigast. Då kan ett eventuellt byte ske hos läkaren med information direkt till patienten.

Producentobunden information
Det är också arbetsgivarens absoluta ansvar att ge oss opartisk läkemedelsutbildning, men detta ansvar har de inte tagit.
Distriktsläkarföreningen ställer sig helt bakom att vi skall ha en rationell, ekonomisk användning av läkemedel och detta vill vi verka för.
Detta kräver ett bra förskrivarstöd samt korrekt, producentobunden utbildning betalad av arbetsgivare.

Benny Ståhlberg
Ordförande DLF