Artikel
Läkarna och den ökande ohälsan

Ökningen av ohälsan har under det senaste året varit föremål för mycket diskussion i media och bland politiker. En orsak till detta är givetvis den alarmerande kostnadsökning som ohälsan medför. Kostnaden ökar med det nästan ofattbara beloppet 25 miljoner om dagen.
Enmansutredaren Jan Rydh har kartlagt orsakerna till ohälsan och hans förslag har remissbehandlats och man torde kunna vänta på någon form av åtgärd under det kommande halvåret.

Stora variationer
När man läser utredningen finner man att det finns stora variationer i ohälsans utbredning. Den är vanligare bland kvinnorna, vanligare i offentlig sektor och dessutom finns det stora regionala skillnader. Man tydliggör i utredningen arbetsgivarnas stora ansvar för att minska ohälsan. Det är av utomordentlig vikt att komma igång tidigt med rehabiliteringsåtgärder.
Han påvisar också stora skillnader mellan offentlig och privat sektor. I den offentliga sektorn är arbetskraften något äldre. Man satsar knappt 1 000 kronor per anställd och år på förebyggande insatser jämfört med drygt 2 000 kronor inom privata sektorn.

Läkarnas roll
En intressant fråga är vilken roll läkarna spelar i detta. Har vi ändrat beteende de senaste åren?
Ofta ställer man frågan om det är riktigt att vara sjukskriven för att man inte trivs på arbetet.
Borde inte detta lösas på annat sätt? Det är en i högsta grad relevant fråga. Vi vet alla att visst kan långvarig otrivsel på en arbetsplats förorsaka sådan ohälsa att sjukskrivning är nödvändig.
Men det viktiga är då att se till att sjukskrivningen inte blir långvarig och slentrianmässig. Det är viktigt att samtidigt starta en process där man försöker att åtgärda orsakerna till detta. Här är det angeläget att man som sjukskrivande läkare har ett bra och konstruktivt samarbete med företagshälsovård, försäkringskassa och kanske andra vårdgivare.
I debatten har man föreslagit olika åtgärder för att bättre hantera det viktiga sjukskrivningsinstrumentet. Man har diskuterat olika begränsningar i rätten att sjukskriva och man har även diskuterat att ha någon form av ”second opinion” i sjukskrivningsärenden. En sådan lösning medför en inte obetydande risk för köer och fördröjning av ärenden. Det är viktigt att inte få nya köer i hälso- och sjukvården som en orsak till förseningar av rehabilitering.

Primärvården i centrum
Det finns självklart ingen enkel lösning på problemet. Men jag tror att följande ändå kan bidra till lösningar:
Det är angeläget med mera resurser till hälso- och sjukvården så att patienterna verkligen kan få tillräcklig tid hos sin doktor. Man gör ingen bra bedömning på en kort akuttid. Det är viktigt att patienter med långvarig sjukskrivning har en patient-läkarkontinuitet. Här kan primärvården göra stora insatser. Med en rätt dimensionerad läkarbemanning kan man ge patienten tillräckligt med tid och ha möjlighet att göra en bra bedömning tillsammans med ett multikompetent team. En väl utbyggd primärvård har dessutom god kännedom om patienternas ”sociala bakgrundsbrus”, vilket är viktigt vid bedömningen.
Samarbete är en annan nyckel till framgång i rehabiliteringsarbetet. Viktiga partners är då som tidigare nämnts bl.a. försäkringskassa och företagshälsovård. Det är av stor vikt att skapa mötesplatser för alla dessa aktörer. Det finns många goda exempel i landet där detta fungerar bra.
Det upplevs som väsentligt att vi i kåren diskuterar dessa frågor och försöker att finna lösningar och arbetsformer som gör att vi hanterar sjukskrivningsinstrumentet på ett optimalt sätt. Men det är också viktigt att vara realist. Med en allt äldre arbetskraft och med ökande krav på effektivitet och slimmade organisationer är det helt logiskt med en viss ökning av sjuktalen.

Carl-Eric Thors