I början av september 2001 arrangerades de s.k. Jönköpingsdagarna. Detta är en fortsättning på de tidigare arrangerade Ystadsdagarna och Umeådagarna. Dessa dagar arrangeras av Landstingsförbundet, Kommunförbundet, Sveriges Läkarförbund, Vårdförbundet och Kommunalarbetarförbundet. Syftet med dagarna är att diskutera aktuella frågor inom vården med inbjudna företrädare för beslutsfattare och nyckelpersoner inom vården. Temat för årets dagar var ledarskap.

Ledarskapets betydelse för verksamheten har varit föremål för mycket diskussion de senaste åren – inte minst i Läkarförbundets olika organ. Vid Läkarförbundets fullmäktige i Göteborg maj 2001 var det en stor fråga. Inom Läkarförbundet har gjorts utredningar om detta och det har pågått en debatt mellan bla Vårdförbundet och Läkarförbundet i dessa frågor.

Debatten har under åren ofta fokuserats på vilken kategori inom vården som skall vara ledare. Det har ibland varit en ganska fruktlös debatt. Samtidigt har rollen som chef utvecklats alltmera till rollen som ledare.

Läkarkåren har historiskt haft en självklar roll att vara ledare. Bakgrunden har varit att läkarna har haft den högsta medicinska kompetensen och därmed även stått för de beslut som haft stor ekonomisk betydelse. Denna trend har dock brutits de senaste åren. Det är många vårdcentraler och kliniker som har chefer med annan bakgrund. Detta faktum har varit föremål för mycket diskussion inom vår kår. Vad beror detta på?

En förklaring är att chefsskapet har ändrat karaktär. Dagens chef har fått ett mycket bredare uppdrag. Han/hon skall inte bara fatta beslut om pengar och budget utan skall vara en ledare med förmåga att entusiasmera alla sina medarbetare. Man måste vidare vara ledare/chef för alla på enheten. Från arbetsgivarhåll efterlyser man helheten i chefsskapet. Dagens ledare/chefer måste också vara synliga. Det innebär att man måste ge ledarskapet den tid det kräver. Detta är en självklarhet inom andra sektorer. Inom hälso- och sjukvården har det ofta funnits en "konflikt" mellan att vara ledare och att vara en professionell sjukvårdsarbetare. Det är viktigt att såväl medarbetare som högre chefer skapar förutsättningar för att man skall kunna utöva ledarskapet. Alla måste inse att detta är ett viktigt arbete.

Det är angeläget att läkarna tar på sig ledarrollen. Det gäller att finna kolleger som har ett genuint intresse för detta och att stimulera dessa att ta på sig dessa uppgifter. Man blir inte ledare/chef för att man är läkare men en läkare med goda ledaregenskaper har stora förutsättningar att lyckas i denna roll. Det har inte minst inom primärvården varit svårt att få läkare att ta på sig dessa uppgifter.

Det är viktigt att vända denna trend. Det behövs en rad åtgärder för att detta skall lyckas:

• Det är viktigt att tidigt försöka finna lämpliga ledare. Redan under grundutbildningen men självklart under AT/ST-utbildningen bör dessa frågor lyftas fram och diskuteras. Det behövs en "plantskola"!

• Det måste ges förutsättningar för att utöva ledarskapet. Både högre chefer och övriga medarbetare måste ge stöd till de som vill ta på sig ledaruppgifter.

• Det är angeläget att de som utses till ledare får en adekvat utbildning för att klara sina uppgifter. Denna utbildning bör man få innan man tillträder befattningen. Man behöver ett kontinuerligt stöd som ledare. Mentorskap borde därför vara en självklarhet för ledare.

• Ett tydligt uppdrag är en annan förutsättning för ett gott ledarskap. Detta är en viktig uppgift för våra uppdragsgivare – politikerna.

• Det måste finnas stimulans för att ta på sig dessa uppgifter. Lönefrågan är en viktig del.

• Uppgiften som chef/ledare är för de flesta tidsbegränsade. Det är då viktigt att man har en bra avvecklingsplan där man får chans till andra uppgifter eller att kunna återgå till en klinisk verksamhet.

Sammanfattningsvis är det angeläget att ledarskapsfrågorna får ett ökat intresse i vår kår. Det är ändå ett av de viktigaste instrumenten att kunna påverka utvecklingen. Det finns idag även ett relativt stort utbud av ledarskapsutbildningar och i många landsting har man egna program för detta. Det gäller för oss att ta chansen! Vi måste själva kämpa för att få ledarskapet – det är ingen som kommer att ge oss detta!