Ledare

Krisen i hälso- och sjukvården har varit ett återkom-mande tema i de senaste årens hälso- och sjukvårdsdebatt. Krisen har varit mångfacetterad. En dålig arbetsmiljö har ansetts vara en av de viktigaste faktorerna till denna kris. Stress, högt tempo, bristande ledarskap och liten möjlighet att påverka den egna vardagen har ansetts vara orsaken till den dåliga arbetsmiljön.

För att klara framtiden måste hälso- och sjukvården bli en attraktiv arbetsplats. Vi måste kunna locka de unga till denna sektor. Detta är speciellt viktigt med tanke på det kommande decenniets stora pensionsavgångar. Detta gäller givetvis alla personalkategorier inom vården men det gäller i synnerhet läkarna.

Problemet har varit väldigt tydligt inom primärvården. Man har där haft flera tecken på att medarbetare blir utbrända och man har kunnat notera att sjukskrivningarna ökar som ett tecken på att man inte orkar med sitt arbete.

Vad krävs för att vända denna negativa trend?

Resursfrågan är givetvis viktig. Inom primärvården är det av största vikt att vi får en läkarbemanning som gör att vi kan klara av alla de uppgifter som man lägger på denna vårdnivå som en följd av strukturförändringar och en allt mer åldrande befolkning. Socialstyrelsen har i sina rapporter visat att endast en liten del av huvudmännen har en läkarbemanning i primärvården som motsvarar en läkare på 2000 invånare.

Resursfrågan är inte det enda problemet. Det är också viktigt att se över hela organisationen. Ledarskapsfrågorna är också av avgörande betydelse. Det gäller att finna lösningar där man på ett bättre sätt än idag tar till vara professionens inflytande.

Under det senaste året har man på flera håll diskuterat vikten av att ha en mångfald i produktionen. Det har påtalats av såväl fackliga organisationer men även av politiker på såväl riks- som landstingsnivå. Många landsting har i sina framtidsplaner angivit detta som ett viktigt mål. Det är angeläget att skilja på producent och finansiär. Uppdraget måste bli tydligt och relaterat till de resurser man förfogar över.

I denna diskussion är det viktigt att fastslå att man inte avser att ändra system. De flesta vill behålla en skattefinansierad hälso- och sjukvård. Det gäller i stället att inom detta system finna nya lösningar. Det kan innebära att en del av produktionen utförs av helt privata alternativ men även att man inom landstingens ram öppnar möjligheten för att bedriva t ex primärvård som intraprenad eller entreprenad. Självklart måste målen och kvalitetskraven vara desamma för de olika driftsformerna.

En förändring i denna riktning är inte helt komplikationsfri. Det finns många frågor som behöver ses över. Man måste kunna garantera ST-tjänster, kompetensutveckling på samma sätt som i dagens system. Inom Läkarförbundets centralstyrelse pågår ett arbete där man ser över följderna av en mångfald i produktionsledet och man kommer att titta på konsekvenserna för läkarkåren. För att underlätta för läkare som vill försöka detta har man även utformat s k "starta eget" kurser.

Trots att man i många landsting i sina planer är öppen för alternativa driftformer har det ändå hänt väldigt lite. Man har ofta fastnat i olika byråkratiska hinder. Men det är viktigt att vi inom vår kår diskuterar denna fråga och försöker påverka huvudmännen till en förändring av driftformer så att arbetsmiljön blir bättre och mera attraktiv. Förändringen kan ske inom nuvarande regi eller i form av entreprenad, intraprenad eller kanske helt privata driftformer. Målet måste vara att vi som kår får ett större inflytande över verksamheten.

Carl-Eric Thors