Debatt

Så befriande att läsa Sten Stenbergs artikel i nr 2 av Distriktsläkaren! Äntligen någon som angriper problemet med distriktsläkarnas vantrivsel på ett konstruktivt sätt. Det är ju naturligtvis så att primärvården inte kan fungera utan läkare, ett självklart faktum som oftast glöms bort då allmänläkare diskuterar sina arbetsförhållanden. Därför är det, precis som Sten säger, dags att själva ta hand om rodret och utifrån våra uppdragsgivares, patienternas, bästa visa hur skutan skall styras. Min bestämda uppfattning är att man då inte bara skall höja blicken ovanför horisonten. Jag tycker att man bör höja den ovanför landstingssymbolen på taket för att riktigt kunna se den blå himmeln mellan molnen. Det finns nog inget annat sätt att verkligen ha möjlighet att styra verksamheten. Världen är alldeles för full av byråkrater som har ett egenintresse i att inte ge utövarna reell beslutsrätt, och så länge man ingår i "landstingsfamiljen" måste man inrätta sig efter dess mer eller mindre nyckfulla regler. Precis som i en vanlig familj krävs ju en viss samordning för att samlivet skall fungera, eller hur? Landstingsfamiljen är dessutom, enligt min erfarenhet, en ganska auktoritär sådan med synnerligen begränsat intresse för familjemedlemmarnas egna initiativ och idéer. Varför inte ta steget fullt ut, bli vuxen och stå på egna ben?

Efter fem år som entreprenör på uppdrag av Stockholms läns landsting kan jag inte låta bli att gång på gång upprepa att skillnaden mot att vara landstingsanställd är gigantisk. För den som är beredd att ta ansvar och ser patientarbetet som sin viktigaste arbetsuppgift finns absolut ingen anledning att vara kvar i landstingets hägn. Ett juridiskt bindande avtal med ekonomiska och kvalitetsmässiga ramar reglerar verksamheten under avtalstiden. Det kan inte ändras när som helst på grund av politiska nycker eller budgetöverskridanden inom slutenvården. Med detta som bas får de som känner till patienternas behov, nämligen läkarna och den övriga personalen, själva planera verksamheten. Mna vet vad man har att rätta sig efter och har utifrån det kontroll över sin arbetssituation. I samtliga arbetsmiljöenkäter som gjorts de senaste tjugo åren har detta visat sig var en av de tyngst vägande faktorerna för trivsel i arbetet!

Primärvård är en verksamhet som är som gjord för att drivas i småskalighet. Den är möjlig att ganska lätt definiera och de flesta enheter är lagom stora för att på ett okomplicerat sätt skötas utan överförmyndare. Se bara på våra grannländer Danmark och Norge. Från socialminister till landstingsordförande och ner till enskilda landsting har från politiskt håll på senare tid uttalats en mycket positiv inställning till, och intresse för, fler privata alternativ inom vården. Arbetsmarknaden för allmänläkare har dessutom inte på mycket länge varit så gynnsam som nu för initiativ från dem som har viljan och modet.

Låt inte denna enastående möjlighet gå er ur händerna! Ta chansen! Ta ner landstingsskylten och ni kommer att finna luften lättare att andas, ryggen blir rakare och horisonten definitivt vidare.

Janina Cettner