Läkarrollen – hur vi själva ser på vår läkaridentitet, vår roll i sjukvårdens framtid och de nyligen avslutade löneförhandlingarna, var de frågor som stod i fokus under årets läkarfullmäktige i Stockholm.

Mötet öppnades den 5/6 i Industrihuset med tal av förbundets ordförande Robert Leth. Därefter gästtalade Kerstin Wigzell, nytillträdd generaldirektör för socialstyrelsen.

Ordförande

Robert Leth inledde sitt anförande med att det krävs en kraftsatsning för att sjukvården i Sverige inte skall devalveras. Det enklaste är att sätta sig in i patientens situation – hur vill vi själva bli bemötta när vi blir sjuka? Patienten är också subjekt i vården. Resurserna måste följa patienten.

Morgondagen behöver också ökade resurser, dels för att vår befolkning ökar, dels för att vi hela tiden gör framsteg, vilket också leder till ökade kostnader i vården. För att detta skall lyckas är det viktigt att professionen tydliggör vad som behöver göras och att vi är först med idéerna.

Det är också enligt Robert Leth viktigt att vi styr vår egen kompetensutveckling. Vårt yrke är ett livslångt lärande. Den medicinska utvecklingen och patient–läkarmötet är och måste få vara kärnan i förändrings- och utvecklingsarbetet.

Årets gästtalare

Fullmäktiges gäst, Kerstin Wigzell tog vid efter Robert Leth och höll med om att politiska ledningar gått för långt in i professionen! Som nytillträdd generaldirektör önskade hon framföra sina tankar om socialstyrelsens roll i sjukvården. När socialstyrelsen bildades för 30 år sedan var syftet att koppla ihop sjukvården och socialtjänsten. Men fortfarande är det stora kulturella skillnader mellan dem, enligt Kerstin Wigzell. Enligt henne är sjukvården kunskapsstyrd och utgår från patientens bästa, medan socialtjänsten är ideologiskt styrd och utgår från patientens rätt. Hon anser att socialtjänsten har mycket att lära av sjukvården, när det gäller att ta personligt ansvar, att dokumentera och att arbeta professionellt.

Spela boll

Däremot tycker hon att hon saknar lagandan i vårdarbetet. Hon önskar större samarbete över gränserna. En ökad dialog och att patientperspektivet måste lyftas fram. Dialogen måste inte bara öka mellan de medicinska disciplinerna utan också mellan kommun och landsting och med de politiska ledningarna. Läkarna måste finnas med i debatterna. Vi måste lära oss att "spela boll".

Fullmäktige

Efter inledningen vidtog årets fullmäktige vilket leddes med varsam hand av mötesordförande Bengt Ehrenberg. Verksamhetsberättelsen drogs av CS (Centralstyrelsen) och aktuella motioner drogs i anslutning till respektive verksamhet. De frågor som engagerade mest var årets löneförhandlingar, arbetet i LÖSA-gruppen, den medicinska forskningens villkor och nära sammankopplat med dessa frågor läkarens, dvs vår egen syn på oss själva och vår verksamhet.

Årets löneförhandlingar

1996 tillsattes CS efter fullmäktigemötet en arbetsgrupp – LÖSA (= lönestrategisk arbetsgrupp) – med uppgift att utarbeta en offensiv långsiktig lönepolitisk strategi. Man har valt att arbeta med två perspektiv, ett kortsiktigt fram till år 2000 och ett för perioden efter. Programmet är nu klart och presenterades i sin helhet i verksamhetsberättelsen. Mycket kort sammanfattat innebär det att nuvarande system med en central och lokal förhandlingsnivå samt individens förhandlingsrätt skall värnas. Produktivitet, kvalitet och effektivitet skall bli mer styrande. Större del av lönebildningen måste ske lokalt och så nära verksamheten som möjligt. Lönesystemet skall tillämpas så att inga könsrelaterade skillnader uppstår och lönespridningen inom de olika befattningskategorierna skall öka.

Årets avtal var slutförhandlat före årsmötet och gav genom sin utformning anledning till många frågor och en intensiv debatt. Avtalet innebär att de centrala nivåerna minskar i betydelse och att den lokala lönebildningen lyfts fram. Den centrala nivån för perioden 19980701 – 20010331 är 6,4%. Dock gör man bedömningen från arbetsgivarhåll att avtalet med alla typer av löneökningar, inkl. uppskattad löneglidning, innebär en total kostnadsökning med 8,7%. Från förbundets sida klargjorde man att man bedömde den som högre ändå, med tanke på ff.a. den framtida arbetssituationen, med en läkarbrist och därmed en ökad efterfrågan.

Avtalet är konstruerat med lägsta-nivåer och det betonas mycket noga att lägst inte är lika med högst.

Många lokalföreningar uttryckte sin klara oro med att lyckas genomföra de framtida förhandlingarna med ett resultat som medlemmarna kommer att acceptera. Från CS sida förstod man att det kommer att bli en stor och viktig pedagogisk uppgift att förklara avtalet och att lokalföreningarna kommer att behöva hjälp i förhandlingsarbetet. Från universitetsorterna, där det inte är svårt att rekrytera läkare, bedömde man riskerna stora, för att halka efter ännu mer, lönemässigt.

Ingångslönen kommer sannolikt att få stor betydelse ansåg många. Men hur många läkare har kunskap i hur de skall förhandla sin lön vid nyanställning? ST-läkare skall också förhandla om sin lön vid anställning. Finns anvisningar?