Läkarnas arbetslivsförhållanden har under senare år blivit sämre. Vårt primära ansvar och uppgift har kvarstått oförändrad, nämligen att ta hand om patienterna och ge dem bästa medicinska och humanitära omhändertagande. Detta har vi gjort trots alla yttre krav på neddragningar och förändringar. Tyvärr har det för många betytt allt längre arbetsdagar och övertid, med svårigheter att leva upp till patienternas rättmätiga krav. Vår professionella frihet har också inskränkts.

"Nedskärningarna har varit
för stora och gått för snabbt."

Många av oss har hamnat i en situation där vår arbetsinsats och vårt ansvar för patienterna inte motsvarar våra möjligheter till delaktighet och inflytande över verksamheten. Konsekvensen har i många fall blivit vantrivsel, uppgivenhet och i värsta fall utbrändhet.

Förbundet har under året tillsatt en arbetslivsgrupp som kommer att starta sitt arbete under hösten. Den har mot bakgrund av bl a dessa problem en mycket viktig uppgift i att analysera orsaker till de nuvarande problemen och initiera diskussion om arbetslivet och förslå åtgärder för att förbättra inte minst den psykosociala arbetsmiljön.

Satsa på fortbildning!

Specialistläkarnas fortbildning är ett annat område där förbundet fortsättningsvis måste satsa så att arbetsgivaren fullt ut tar sitt ansvar och ger alla möjligheten till att få, inom ramen för regelbundna utvecklingssamtal, en individuell fortbildningsplan.

Varje läkare har en skyldighet att ständigt utveckla sin kompetens men det är arbetsgivarens ansvar att se till att de organisatoriska och ekonomiska förutsättningarna finns för att genomföra fortbildningen.

Det är obegripligt att arbetsgivaren hitintills inte ägnat större intresse åt denna investering i sin viktigaste yrkesgrupp. Detta vore helt otänkbart i andra kunskapsföretag.

Specialistbristen redan här

Den specialistbrist som vi vet kommer, inte minst när fyrtiotalistgenerationen slutar, är egentligen redan här. Det finns idag stor brist inom flera specialiteter. För att motverka bristen är det redan nu viktigt att alla legitimerade läkare får bästa tänkbara vidareutbildning utan administrativa hinder som fördröjer.

Andelen vikarierande underläkare måste bringas till ett minimum och vikariat längre än ett halvt till ett år kan inte accepteras. Arbetsgivaren måste ge dessa läkare fast anställning med ST. Det visar att man tar den anställde på fullt allvar och skyldigheten att ge en bra vidareutbildning under handledning blir självklar. Förbundet har sedan länge verkat i denna fråga såväl centralt som lokalt och arbetet kommer att fortsätta.´

Långsiktighet krävs

Dessa är några av de viktigaste områden som förbundet under året kommer att arbeta med. För att stärka och förbättra läkarnas identitet, inflytande, arbetslivsvillkor, löneutveckling och säkra den bästa rekryteringen i framtiden kräver krävs också långsiktighet.

Förbundet kommer därför med början i höst att via delföreningarna sträva efter att involvera samtliga medlemmar i ett diskussionsprojekt kallat "Framtidens läkare". Förhoppningen är att en bred och djupgående diskussion i kåren skall kunna ge svaren på varför och hur vi kan förändra vår nuvarande inställning och attityd till yrket och arbetet för att på sikt genom egen förändring uppnå en starkare position i samhället för professionen.

"Varje läkare har en skyldighet
att ständigt utveckla sin kompetens."

Allmänläkarnas problem torde i de flesta fall överensstämma väl med de som jag redan tagit upp men i vissa fall är problemen speciella eller mer uttalade. Dessa kräver också särskilda åtgärder för att komma till rätta med. Förbundet har därför under det senaste året arbetat särskilt med primärvårdens villkor och behov. n Program antaget

Centralstyrelsen har i början av sommaren antagit ett program som förbundets syn på den framtida primärvården. Programmet skall vara basen för det fortsatt centrala och lokala arbetet. Det tar bl a upp den viktiga frågan om bemanningen i primärvården där förbundets tidigare beslut är 6 000 specialister år 2020.

Mot bakgrunden av de stora kommande pensionsavgångarna krävs ett stort antal ST-anställningar redan idag. Det handlar inte bara om återväxt utan också tillväxt i specialiteten. Hur arbetsgivarna skall förmås att ta sitt ansvar och ge ST-anställningar till alla de som vill bli allmänläkare kommer att kräva fackliga insatser såväl på den centrala som lokala nivån. För att lösa rekryteringen till specialiteten måste troligen flera olika typer av positiva och stimulerande åtgärder tillgripas.

Det finns goda möjligheter att påverka och förbättra läkarkårens fackliga och professionella villkor framöver. Det förutsätter emellertid engagemang och delaktighet bland medlemmar och förtroendemän.

Ett livligt erfarenhets- och åsiktsutbyte mellan förbundet centralt, delföreningarna och medlemmarna är viktigt för att hitta de bästa lösningarna på kårens problem. Jag hoppas därför på en bra dialog med Distriktsläkarföreningens medlemmar i framtiden.