Bakgrund
Läkemedelsverket (LMV) har fått i uppdrag av regeringen att analysera effekterna av att införa generisk förskrivning. Enligt direktiven ska Läkemedelsverket belysa för- och nackdelar jämfört med dagens system och särskilt beakta effekterna för patientsäkerheten. I direktiven ingår även att ge förslag på införandet av generisk förskrivning, om analysen visar att fördelarna överväger. Uppdraget ska redovisas till regeringen senast den 31 december i år.

En viktig del i utredningsunderlaget är naturligtvis läkarkårens synpunkter på generisk förskrivningen. Därför har LMV vänt sig till Läkarförbundet med ett antal frågor man vill ha besvarade innan ett eventuellt förslag går ut på remiss. LMV ger med andra ord förbundet goda möjligheter att påverka inriktningen i det fortsatta arbetet och vilka åtgärder man kommer att föreslå.

Sveriges Läkarförbund
Utredningsavdelningen

Frågor
1. Vad anser ni övergripande om
a) införande av generisk förskrivning jämfört med behållande av dagens system,
b) införande av en kombination av ovanstående där generisk förskrivning begränsas till ett fåtal substanser, medan utbytbarhet på apotek fortsatt är lika omfattande som idag?

2. Vilka särskilda nackdelar/fördelar ser ni med införande av generisk förskrivning jämfört med dagens system?

3. Vilka konsekvenser inom IT med generisk förskrivning kan ni identifiera?

4. Vilka andra praktiska förutsättningar ser ni behöver lösas inför ett eventuellt införande av generisk förskrivning?

5. Vad är er syn på konsekvenserna av generisk förskrivning beträffande patientsäkerheten?

6. Vilket system förordas ur ert perspektiv?

7. Om en förändring förordas – vad är i så fall ert tyngsta skäl och vad vill ni främst uppnå med förändringen?

Distriktsläkarföreningens styrelse har tidigare tagit ställning för generisk förskrivning och har nu åter diskuterat de aktuella frågorna.

Här följer våra svar:
1a) Vi ser en klar fördel med generisk förskrivning jämfört med dagens system.

1b) Vi ser att generisk förskrivning skall vara det som gäller i de allra flesta fall (kombinationspreparat undantagna). Skulle det endast gälla ett fåtal substanser minskar också vär­det av det hela.

2) Fördelarna är främst att läkaren i förskrivningstillfället för en diskussion med patienten kring det läkemedelsnamn som patienten sedan känner igen på den förpackning som köps ut. Vidare försvinner kravet på återrapportering från apoteket vid utbyte. En åtgärd som endast innebär merarbete.
 Nackdelen är att en del substanser är svåra att uttala. Vi ser dock att bekymret för patien­ten är betydligt större med de numera återkommande utbytena på apoteket vid i många fall varje uttagstillfälle.

3) Det bör finnas IT-stöd som innebär att läkaren skriver in den aktuella substansen och då kommer alla förpackningsstorlekar, beredningsformer och styrkor upp utan firmanamn. Det bör också finnas en möjlighet (framförallt inledningsvis) där dagens läkemedelsnamn kan skrivas in och läkaren får då upp den aktuella substansen enligt ovan.

4) Apoteket måste notera exakt vad som levererats till kund för att läkaren vid behov skall kunna kontrollera detta vid t.ex. allergisk reaktion. Förpackningarna måste göras om så att substansen är det som tydligast framgår av förpackningen Ev. preparatnamn och firma­namn skall skrivas med mindre framträdande text.

5) Vi anser att patientsäkerheten förstärks. I vårt dagliga arbete möter vi patienter som missuppfattat generisk substitution så att patienterna tar dubbel dos av en substans både det tidigare läkemedlet med preparatnamn och det nya läkemedlet som patienten fått enligt utbytbarhet på apoteket. Många patienter tar ut sina mediciner i god tid och oftast tas många recept ut samtidigt när ett börjar ta slut. Vidare finns de patienter som under­behandlas där en orsak kan vara att patienten inte känner igen namnet från diskussionen med läkaren eller tidigare läkemedel och då inte vågar ta medicinen. Ibland beror det också på att utseendet på läkemedlet är helt annorlunda jämfört med tidigare.

Vid ett tillfälle ser vi att patientsäkerheten kan försvåras och det gäller de patienter som är allergiska mot färgämne eller någon annan del av läkemedlet som inte är den aktiva sub­stansen. I dessa fall måste det vara möjligt att tillägga på receptet specifikt läkemedels­bolag och också att via apoteket få reda på exakt vad patienten använt för att kartlägga ev. allergisk reaktion.

6) Generisk förskrivning ser vi som det bästa systemet och förordar därför detta.

7) De viktigaste skälen för införande av generisk förskrivning är enligt distriktsläkarförening­ens synpunkter:
• Ökad patientsäkerhet.
• Patient-läkarmötet skall vara det viktigaste vid all förskrivning, patienten skall känna igen namnet på läkemedelsförpackningen från den diskussion som skett i samband med förskrivningen.
• Minskat administrativt arbete, ingen återrapportering vid utbyte krävs avseende för­skrivning av generisk substans.

För Svenska Distriktsläkarföreningen
Benny Ståhlberg
Ordförande

”Sjukvårdens roll i sjukskrivningsprocessen – ett policyprogram från Sveriges läkarförbund”

Sjukskrivningsfrågorna har varit aktuella i många sammanhang under det senaste året. Nyligen presenterades slutrapporten från Läkarförbundets sjukskrivningsgrupp. Innehållet i rapporten redovisades i Distriktsläkaren 3/05. Distriktsläkarföreningens styrelse har fått rapporten på remiss och svaret redovisar vi här.

Dokumentet som skickats ut för kommentarer är resultatet av ett gediget arbete från arbets­gruppens sida och distriktsläkarna har haft en god representation i denna arbetsgrupp, varför våra synpunkter haft möjlighet att föras fram redan i arbetsgruppen.
Som framgår av dokumentet är sjukskrivningsbedömningar ett viktigt och ett tungt inslag i allmänläkarens vardag, de beskrivs ofta som ett stort arbetsmiljöproblem. Till detta bidrar tidsbrist, då många vårdcentraler är underbemannade. Många allmänläkare upplever också en kluvenhet i rollerna som medicinsk rådgivare/behandlare och aktör i patientens försörjning, detta bidrar till att bedömningarna upplevs tunga.
Under punkten 2.3 tar man i dokumentet upp frågan om vem som skall bedöma arbetsför­måga. Denna diskussion har förts inom Distriktsläkarföreningen, där många menar att man vid längre sjukfall kan tänka sig att överlåta bedömning av arbetsförmåga till annan instans. Meningarna är dock delade i denna fråga.
Om läkarna även i fortsättningen ska göra bedömningar av arbetsförmåga är det av avgörande betydelse att man förstärker grundbemanningen på läkarnivå inom primärvården, i första hand upp till det satta målet om 6000 heltidsarbetande allmänläkare. Detta är en grundförutsättning för att kunna ge en hög kvalitet i bedömningarna.
Vi finner att dokumentet på ett bra sätt poängterar vikten av samarbete i sjukskrivningsprocessen med övriga aktörer, främst företagshälsovården och medarbetare i primärvården och med företrädare för andra specialiteter.
De 30 punkterna på slutet om åtgärder för en högre kvalitet i sjukskrivnings- och rehabiliter­ingsprocessen är konkreta och lättöverskådliga.
Från Distriktsläkarföreningens sida vill vi ställa oss bakom det presenterade dokumentet och hoppas att det ska bidra till ökat stöd för de sjukskrivande kollegorna och för en högre kvalitet på arbetsförmågebedömningarna. I förlängningen kan detta bidra till att få ner kostnaderna för sjukskrivning och i bästa fall skapa förutsättningar för resurstillskott till vården.

För Svenska Distriktsläkarföreningen
Runa Liedén-Karlsson