SFAM-DLFs vårmöte med DLFs fullmäktige

Under ett par klassiska aprildagar med omväxlande sol, blåst, regn och till och med hot om snö, samlades c:a 200 deltagare i Stockholm för 2 dagars allmänmedicinskt möte vilket avslutades med DLFs fullmäktige den 16/4.

Programutbudet var varierat från rent allmänmedicinska ämnen, kvalitetsarbete i vardagen till forskning i allmänmedicin. Det senare blev på ett lysande sätt framlagt av Katarina Hamberg, distriktsläkare från Umeå universitet som höll i ett symposium tillsammans med kollegan Eva Johansson. Symposiet baserades på hennes avhandling "Kvinnor med värk". Symposiet var mycket uppskattat.

Dagen därpå höll med dr Monica Löfvander, distriktsläkare från Rinkeby vårdcentral i ett mycket välbesökt Workshop med titeln "Transkulturell allmänmedicin".

Första dagens eftermiddag avslutades med ett symposium om läkarrollen och ledarskap. Göran Edbom (Läkarförbundets förste vice ordförande) och fil dr Ingrid Tollgerdt-Andersson delgav oss sina visioner om vår framtid. Enligt Ingrid Tollgerdt-Andersson var det viktigt att vi formade vår egen ledarskapsroll. Hon bedömde det som viktigt att vi inte bara hade industrin som förebild. Det är annorlunda att arbeta i en politiskt styrd organisation, och vi måste utveckla vår ledarroll efter detta. Vi bör också se oss omkring internationellt – ledarrollen är ofta tydligare och enklare i andra länder – vilket de flesta också tycks må väl av i arbetslivet. Ungdomar tänker också annorlunda än förut. De visar tydligt att de hellre söker sig till små företag än till stora organisationer. Hur skall vi då kunna rekrytera chefer till våra stora organisationer? En viktig fråga kanske är, hur vi kan behålla småskaligheten i våra stora organisationer.

Dagen avslutades med en politisk debatt med bl a socialminister Lars Engqvist i panelen. Samtliga inbjudna politiker är engagerade i vårdfrågor och debatten blev stundtals livlig. Carl-Eric Thors ställde frågan: Hur kan vi göra sjukvården till en attraktiv arbetsplats? Lars Engqvist ansåg att vi har en alltför gammaldags organisation och det måste till en förändring i lönesättning och lönetänkandet!

Att sjukvård kan bedrivas av andra entreprenörer än landstinget tycktes de flesta vara överens om.

I år hölls fullmäktige på en fredag (16/4) för att ge fler möjlighet att närvara. Årets fullmäktige var också välbesökt med c:a 70 närvarande varav 35 fullmäktigedelegater. Till ordförande för mötet valdes Kerstin Ermebrandt. Fullmäktige inleddes av DLFs ordförande Carl-Erik Thors. Han betonade arbetsmiljöfrågorna med de stora rekryteringsproblemen, pensionsavgångarna och den intensifierade sjukvården, med krav på allt snabbare beslut, kortare vårdtider och ökad patientgenomströmning. Detta leder till en hårt pressad vardag, där det för den enskilde doktorn kan vara svårt att se en ljusning. Hur kan vi vända detta till något positivt?

De är viktigt att vi tar på oss ledarskapet på alla nivåer. Lönesättningen har också stor betydelse – vilket även våra politiker tycker. Vi måste skapa förutsättningar för personlig fortbildning – se över or ganisationsformerna – och kanske tänka oss alternativa produktionsformer.

Till årets fullmäktige hade det inkommit 13 motioner, vilket är det högsta antalet på många år. Detta avspeglar sannolikt verkligheten – att det är "tufft" ute i verksamheten.

Flera motioner rörde frågor kring s k upplåtna enheter och tidsbegränsade LUS-tjänster. Svaren till motionären blev att DLFs styrelse inte har något emot att vårdcentraler utnämns till upplåtna enheter, men att vi ej kan verka för att behålla konstruktionen med tidsbegränsade LUS-tjänster.

Samma motionär ville också att DLF skulle tillse att de upplåtna enheterna skulle få de medel för undervisning som faktiskt är avsatta, till verksamheten. Svaret blev att DLF är ingen tillsynsmyndighet och således ej kan tillse detta, men självklart kan vi verka för frågorna lokalt och centralt.

I en av motionerna tog man upp problemet med de olika yrkesbeteckningar som finns för allmänläkaren.

Styrelsen delar helt motionärens uppfattning. Vi kan dock inte besluta om detta – men vi kan verka för att själva, i görligaste mån, vara konsekventa i frågan. För att understryka detta föreslog styrelsen en stadgeändring där ordet husläkare tas bort ur föreningens stadgar och ersätts med beteckningen distriktsläkare motsv. Stadgeändringen antogs av fullmäktige.

En annan motion aktualiserade frågan om huruvida SFAM och DLF skulle slås samman, och en annan tog upp frågan om man i stället för ett höst och vårmöte skulle slå ihop dem till ett stort årsmöte. DLFs svar var att både SFAM och DLFs styrelser tycker att nuvarande organisation är bra och att samarbetet fungerar väl.

Uppdelningen i en yrkesförening och en specialitetsförening med den fördelning av arbetsuppgifterna som detta leder till, bedömer vi som en fördel, som gör oss starka och kan påverka allmänmedicinens utformning.

Flera motioner rörde alla på något sätt vår arbetsmiljö och kvalitetsarbete. En motionär tog upp frågan om huruvida DLFs styrelse skulle tillse att lokalavdelningarna utsåg skyddsombud, Detta med tanke på stress och utbrändhet, vil ket i många landsting lett till en kraftig ökning av antalet långtidssjukskrivna. DLFs svar blir att skyddsombud utses av den lokala läkarföreningen och/eller SACO. En annan del av motionen berörde DLF och Läkarförbundets arbete med arbetsmiljöfrågor och svaret blev att Läkarförbundet har tillsatt en arbetslivsgrupp (ALG) som arbetar direkt under centralstyrelsen. DLFs styrelse är representerad i gruppen.

Förbundet har också anställt en kollega som arbetar med det kollegiala nätverket.

En annan motion berörde frågan om jourtjänstgöring efter 55 års ålder.

Det finns inte reglerat i gällande kollektivavtal att man kan kräva jourbefrielse. Dock har Läkarförbundet ett policydokument "Bättre jour", där jourbefrielse lyfts fram som en rekommendation. Detta är tillsvidare något man måste arbeta med lokalt, men arbetet fortgår intensivt i arbetslivsgruppen (ALG). En motion tog upp frågan hur man skall hantera situationer när man får ökade arbetsuppgifter, antingen pga svårigheter att rekrytera vikarier, eller när arbetsgivaren i princip "sparar" och låter bli att besätta vakanta tjänster. Självklart måste styrelsen arbeta för att uppnå vårt mål att bli 6000 allmänläkare. Ekonomisk kompensation löser inte arbetsmiljö frågor, men naturligtvis skall man ha ersättning om ens arbetsbörda ökar. Läkarföreningarna och Läkarförbundet har förhandlingsmandat i dessa frågor och styrelsen uppmanar de enskilda lokalavdelningarna inom DLF att ta upp ersättningsfrågorna till förhandling via sina lokala läkarföreningar.

Runt dessa och ytterligare några motioner utspann sig en livlig diskussion rörande vår bemanningssituation.

Kjell Nyman från Stockholms DLF visade på tydliga siffror från Stockholms läns landsting, där det klart framkom att distriktsläkare och privata specialister, som utgör c:a 30 % av läkarkåren i Stockholm, tar emot 60 % av alla läkarbesök. Några vårdcentraler står i princip utan doktorer och på andra har hälften slutat, på grund av för hög arbetsbelastning. Vad gör vi för att motverka detta? Idéerna var många, allt från tuffa regleringar till långsiktiga utbildningsinsatser. Diskussionen blev intensiv och givande.

Efteråt var det dags för den ekonomiska redovisningen. Kassaman Christian Bergh gick igenom ekonomin. Det föreligger ett visst underskott och för att få en stabil ekonomi och kunna fortsätta med arbetet på nuvarande nivå med förhoppningsvis en viss utökning, föreslog styrelsen fullmäktige en höjning av medlemsavgiften med 80 kronor/år. Det är 7 år sedan avgiften höjdes senast. Fullmäktige antog höjningen och årsavgiften fastställdes till 760 kronor/år.

Till vice ordförande omvaldes Sven-Axel Andersson. Christian Bergh omvaldes till kassaman. Maria Dalemar och Benny Ståhlberg omvaldes till ordinarie ledamöter.

Ann-Mari Sjöblom
Styrelseledamot i DLF