| Ledare Allmänmedicinen i framtiden Under de senaste decennierna har det kommit många dokument som behandlat primärvården. Man har i dessa diskuterat organisation och innehåll. Ett gemensamt tema i alla har varit att primärvården skall utgöra basen i den svenska hälso- och sjukvården. Ibland anar man något slags tvivel på primärvården. Det har också funnits en politisk otydlighet om hur primärvården skall vara organiserad. I HSU:s delbetänkande "Patienten har rätt" fastslås att "primärvården måste leva på egna meriter". Man diskuterar där mycket om de framtida krav som primärvården kommer att möta. Kommande generationer har en annan attityd till hälso- och sjukvården. Man kommer sannolikt att ställa större krav på service och man kommer att ha större kunskap och man har kanske en större tilltro till specialistkunskap. Mot bakgrund av detta förefaller det angeläget för oss alla i primärvården att visa vad vi gör och att detta är bra och nödvändigt för den svenska hälso- och sjukvården. Den omorganisation i landstingsvärlden med regionalisering, typ Västra Götaland, kan också säkert påverka den framtida primärvården. Patient–läkarrelationen Det torde vara uppenbart för alla att patientens ställning kommer att stärkas i den framtida hälso- och sjukvården. En förutsättning för detta är att man får välja vårdgivare – läkare. Det är en förutsättning för att skapa en god patient–läkarrelation, som präglas av förtroende och kontinuitet. Med en sådan organisation tror jag att man hoppas på att allmänmedicinen blir den första och naturliga kontakten med hälso- och sjukvården. Har man själv valt läkare borde det också vara naturligt att vända sig till honom/henne vid hälsoproblem. Bemanning Bemanning i primärvården är av avgörande betydelse för att få en bra verksamhet. Man har diskuterat olika normtal. Jag tror att det kan se väldigt olika ut i olika delar av landet. Förutsättningarna i Norrlands inland ser helt annorlunda ut än i storstadsregionen. Det kan finnas risk för att vi i framtiden får en "storstadsprimärvård" och en "landsbygdsprimärvård". Det är kanske en fråga som vi bör fundera över. Det är hoppfullt att se att de olika landstingen börjar inse allvaret i denna fråga. Man satsar på att tillsätta ST-tjänster. Problemet idag är tyvärr inte brist på pengar utan snarare svårigheten att locka unga läkare till vår specialitet. I Läkarförbundets undersökning är det endast 15% av dessa som tänker sig en framtid i primärvården. Det finns också ett annat hot idag, nämligen möjligheten att många tänker minska sin tjänstgöringsgrad när man kommer över 60 år. Det är mot den bakgrunden viktigt att vi skapar goda förebilder i primärvården så vår verksamhet blir attraktiv. Arbetsmiljö Det har kommit många rapporter om att arbetsmiljön är dålig i primärvården. Under vårt föreningsmöte i Storlien diskuterades denna fråga ingående. Det fanns en enighet om att vi som läkare måste ta tillbaka initiativet i verksamheten. Allmänläkaren måste bli ledare och medicinsk expert. Att utveckla teamarbetet är också angeläget. Det är en stor styrka för primärvården att ha en multikompetent organisation. Ledarskapsfrågan är därvid en nyckelfråga. Det gäller att vara ledare och inte enbart chef. Samverkan Varje decennium har sina slagord. Samverkan är något av 90-talets honnörsord. Samverkan måste utvecklas både inom primärvårdens egen organisation liksom mellan de olika vårdnivåerna. Det är en förutsättning för en välfungerande vårdkedja och ett maximalt resursutnyttjande. Samverkan mellan olika vårdnivåer är också en viktig kvalitetsfråga. Patienterna måste få samma budskap oavsett var man söker. Primärvårdskonsulterna har här en angelägen uppgift. Finansiär/producent Med en ändrad landstingsstruktur är det sannolikt att man tydligare måste skilja på finansiär och producent i sjukvården. Det måste medföra att man får friare etableringsformer. Man får kanske helt privata företag men även ökat inslag av intraprenader och entreprenader. Det finns ju goda erfarenheter av detta i bl a Västmanland. Många anser också att det ökar möjligheten att i högre grad påverka sin arbetssituation, vilket sannolikt är en av de viktigaste faktorerna för en god arbetsmiljö. Detta skulle innebära att primärvården får ett bestämt uppdrag och resurser härför men avgör själv hur uppdraget utförs. I denna debatt tror jag också att frågan om allmänmedicinens avgränsning kan komma upp. Det gäller för oss att bestämma vad som är kärninnehållet i vår specialitet. Avslutningsvis tror vi att det är angeläget att vi alla inom kåren diskuterar hur vår framtid skall se ut. Det är en överlevnadsfråga för vår verksamhet. Carl-Eric Thors |