|
Remissvar: DLF har tagit del av ovanstående utredning. Vi är positiva till om man med förslaget kan åstadkomma en ökad rättssäkerhet och om man med förslaget kan höja kvalitén på rättsintygen. Vi är också positiva till att man tydligare definierar vad ett rättsintyg är, och att det görs en mall i form av en blankett vilket kan underlätta skrivandet av rättsintyg. Förslaget kommer troligen att innebära att antalet rättsintyg ökar och ersätter kopior ur läkarjournal som numera ofta ersätter korrekt formulerade intyg. Detta bör rimligen höja kvalitén. Att det dessutom är speciellt utbildade läkare som kommer att skriva de mer krävande intygen vid svårare brott torde också innebära en kvalitetshöjning. Det som framförts från olika håll är att kvalitén på rättsintygen är för låg och att handläggningstiden är för lång. De undersökningar som hänvisas till i utredningen bekräftar dock inte detta utan både åklagarväsendet och domstolarna uttrycker att de i stort är nöjda med intygens kvalitet. Vad gäller handläggningstiden så anser inte polismyndigheten heller att den är något problem eftersom det oftast kan lösas med en direktkontakt med aktuell läkare. Det som framförallt drivit fram förslaget förefaller dels vara Rättsmedicinalverket, och dels ett missnöje från polisens sida att få rättsintyg utförda framför allt i Stockholmsområdet på grund av en ökande privatisering och att kostnaderna har ökat. Polisen har också framfört missnöje med att offentligt anställda läkare tar betalt för att skriva intyg. Vi vill påpeka att ett brådskande ärende som ett rättsintyg oftast måste skrivas utanför arbetstid, och att privat arbetande läkare naturligtvis måste få betalt för det arbete som man utför. På många orter kan man anta att det blir aktuellt att primärvårdsläkare skriver intygen och det innebär att resurser kommer att tas från en redan pressad primärvård. Vi vill därför understryka att det är nödvändigt att tillföra motsvarande resurser till primärvården som tas därifrån, och detta berörs ej alls i utredningen. Någon konsekvensbeskrivning och bedömning av om rättsintygsskrivandet kommer att öka görs inte och inte heller varifrån eventuella ökade resurser ska tas. Utredningen berör också framför allt rättsintyg i samband med grövre brott, men det är också angeläget att ökade resurser i form av till exempel utbildningsinsatser tillförs primärvården, eftersom den tar emot en stor del av de personer som blivit utsatta för olika våldsbrott så som kvinnomisshandel och skador i trafiken. I förslaget anges i de inledande bestämmelserna 3 § "Från en verksamhet där sekretess gäller enligt 7 kap. §1 sekretesslagen (1980:100) skall det utan hinder av sekretessen lämnas ut sådana uppgifter som behövs för ett rättsintyg". Vi ställer oss frågande till denna del, eftersom det samtidigt i §7 anges att det krävs samtycke av målsägande. Det är väl endast i samband med allvarliga skador där målsägandens samtycke inte kan inhämtas som det finns anledning att bryta sekretessen? För Svenska
Distriktsläkarföreningen |