Man har under de senaste åren kunnat notera en kraftig ökning av antalet långtidssjukskrivna. Denna ökning har varit speciellt markant under tiden 1997 och framåt. Med anledning av detta tillsatte regeringen en enmansutredare – Jan Rydh. Han har framlagt sin utredning som fått namnet Handlingsplan för ökad hälsa i arbetslivet. Utredningen har nyligen remissbehandlats och man räknar med att regeringen kommer med förslag till åtgärder under hösten/vintern 2002/2003.

Frågan har väckt en intensiv debatt i media under de senaste månaderna. Skälet till detta är givetvis att det är alarmerande siffror som presenteras i utredningen. Man noterar en ökning av antalet långtidssjukskrivna med ca 30% de senaste åren, och kostnaden för denna ökning motsvarar 25 miljoner kronor per dag. Dessutom kan man konstatera att utöver ökningen av långtidssjukskrivna kan man också notera en kraftig ökning av antalet förtidspensionärer/sjukbidragsmottagare.
En analys av ohälsotalen visar att ohälsan är ojämlik. Man kan se att psykosociala och socioekonomiska faktorer sannolikt spelar en viktig roll. Det finns stora skillnader mellan regioner, mellan kön och mellan olika branscher. Jan Rydh konstaterar i sin utredning att ökning inom den offentliga sektorn varit större under de senaste åren jämfört med andra sektorer. Ökningen har varit speciellt tydlig hos kvinnorna.
Man kan fundera på vad orsaken till detta är. Inom den offentliga sektorn har ”slimningen” kommit betydligt senare än inom övriga sektorer. Man har också en högre medelålder än övriga sektorer. Samtidigt är det svårt att förklara skillnaden mellan regioner utifrån detta.
Varför är man t.ex. friskare i Halland jämfört med Västerbotten?

Sjukdomsbegreppet har ändrats under de senaste åren. Inslaget av den moderna ohälsan har ökat. Diagnoser som utmattningsdepressioner, kroniska smärtsyndrom har ökat. Många av dessa tillstånd kräver långvarig sjukskrivning. Vid denna typ av ohälsa finns också ett stort inslag av psykosociala, kulturella och ekonomiska faktorer. Det är med andra ord inte enbart medicinska orsaker. Dessa tillstånd har ofta sin orsak i den moderna livsstilen och kraven inom arbetslivet och samhället i övrigt.
Det är givetvis viktigt att analysera vilka orsaker som ligger bakom detta. I sin utredning fastslår Jan Rydh att arbetsgivarna har ett stort ansvar. Dessa har ett lagstadgat ansvar för rehabilitering liksom för arbetsmiljöfrågor. Det är också så att en av de viktigaste förutsättningarna för en lyckad rehabilitering är att man har ett arbete. Därför föreslår man i utredningen att arbetsgivarnas insatser måste öka. Man vill därför införa en förlängd sjuklöneperiod på 60 dagar. En förändring som kan medföra en ökad utslagning liksom skapa stora svårigheter för de mindre företagen, men man är beredd på att vidta speciella åtgärder för att motverka detta.

En annan huvudtanke i utredningen är att öka företagshälsovårdens betydelse. FHV har större möjlighet att föreslå konkreta rehabiliteringsåtgärder än övriga hälso- och sjukvården. Man vill därför att alla med en längre sjukskrivning skall ha ett utlåtande från företagshälsovården.
Med dagens företagshälsovård är detta givetvis svårt att genomföra. Här behövs säkert ett bättre samarbete mellan FHV och primärvård. Den s.k. Värmlandsmodellen är viktig att studera. Den innebär att man har ett konstruktivt samarbete mellan primärvård och företagshälsovård. Med denna modell har man också delvis löst frågan för de personer som idag saknar företagshälsovård.
Ett annat förslag är att man vill öka försäkringskassornas kompetens. Även här är det viktigt med ett bra samarbete. Samarbetet mellan de kliniskt verksamma läkarna och försäkringsläkarna är av stor vikt. En bättre utbildning i försäkringsmedicin för alla läkare är också en värdefull åtgärd.

Att läkarna har en viktig roll i detta problem är helt klart. Där har primärvården stora förutsättningar. Inom primärvården har man ofta en god kännedom om patienten och även kännedom om det s.k. ”sociala” bakgrundsbruset. Vi har också en bra möjlighet till att med våra team göra en multikompetent bedömning av personen.
En förutsättning för att primärvårdens läkare och övrig personal skall klara detta är att vi har tillräckligt med resurser. Vi måste ha tillräckligt med tid vid besöket för att klara att göra en bra och kompetent bedömning av arbetsförmågan.
Som vi tidigare konstaterat är det inte bara medicinska orsaker bakom den ökande ohälsan. Men i hälso- och sjukvården åtgärdar vi ohälsan som om den vore medicinskt betingad.
Arbetslivets allt högre tempo och större krav medför att många känner otillfredsställelse i arbetet och att man ej kan påverka sin arbetssituation i tillräcklig omfattning.

Sammanfattningsvis kan man säga att orsakerna till de ökande ohälsotalen är komplexa. Det behövs åtgärder av multifaktoriell typ för att komma till rätta med detta. Men självklart har vi läkare en viktig roll. Den medicinska bedömningen är ändå grunden för sjukskrivning enligt gällande lagstiftning. Det är viktigt att vi har en aktiv debatt inom läkarkåren. 

Carl-Eric Thors