Sista dagen i mars månad undertecknades ett nytt läkaravtal på landstingskommunala sektorn. Avtalsförhandlingar är alltid ett tagande och givande. Sammantaget gjorde Centralstyrelsen bedömningen att vi hade nått framgång i viktiga frågor i den grad att avtalet kunde antas.

Ett genombrott har skett för att komma till rätta med osakliga löneskillnader mellan män och kvinnor. Vårt yrkande innehöll krav på en särskild jämställdhetsrevision men detta avvisades kategoriskt av motparten. Vi fick däremot in en protokollsanteckning, vilken är bindande även för de lokala parterna, där det fastslås att man har ett gemensamt ansvar för att ta itu med oönskade löneskillnader mellan manliga och kvinnliga läkare. I andra delar av löneavtalet har därut­över vissa skrivningar tydligare markerat vikten av lönekartläggning och löneanalys ur jämställdhetssynpunkt. Med koppling till denna fråga föreslog motparten en särskild satsning under 2005 på läkare anställda i primärvård, ST-läkare och vissa specialiteter med hög andel kvinnor och låga medellöner. Dessa läkargrupper föreslogs få ett garanterat utfall på 2% för år 2005. Detta senare förslag var svårt att hantera. Det är lätt att peka på andra specialiteter med samma ”problematik” men som inte fanns med i arbetsgivarens förslag. I slutskedet fick vi acceptera motpartens prioritering för att inte tappa andra viktiga delar i avtalet.
För år 2006 innehåller avtalet 2% garanterat utfall för alla läkare medan det för det tredje året inte finns någon garanti alls.

Läkarförbundet hade förväntat att en viktig fråga skulle bli förhandlingar om arbetstidsfrågor och då särskilt de effekter som diskuterats med anledning av att EGs arbetstidsdirektiv nu förts in i Arbetstidslagen (ATL). Det som i det sammanhanget diskuterats mest är effekterna av regeln om 11-timmars dygnsvila. Någon förhandling kom aldrig till stånd i denna del. Arbetsgivaren hävdar att i och med att vi är bundna av kollektivavtal skall bestämmelserna i nya ATL inte tillämpas förrän 1 januari 2007. Samtidigt kan vi konstatera att EGs direktiv redan gäller. Vilken slutsats skall dras av detta och vem äger frågan? Slutsatsen blir att det helt och hållet är en lokal fråga under de närmaste två åren om och hur regeln om 11-timmars dygnsvila skall tillämpas. I och med att arbetstidsfrågorna inte blev en del av avtalsrörelsen kunde inte förbundet driva kravet om förbättrad beredskapsersättning i linje med yrkandet.

Löneavtalet har kvar tre olika modeller för den lokala löneöversynen. Traditionell förhandling mellan läkarföreningen och arbetsgivaren, lönesättande samtal mellan chef och medarbetare och annan modell som parterna är överens om. I de inledande diskussionerna inför den årliga löneöversynen skall parterna fastställa vilken modell som skall tillämpas. Om någon av parterna begär traditionell förhandling så är det den modellen som skall användas.

Betydelsen av forskning och kompetensutveckling har lyfts fram. Vi nådde inte så långt som vi hade önskat men parterna kunde enas om att skriva in att sådant forskningsarbete som bidrar till verksamhetens utveckling beaktas i lönebildningsprocessen. Arbetsgivarens ansvar för fortbildning och kompetensutveckling har förtydligats. Medarbetaren har rätt till utvecklingssamtal och fortbildningen skall konkretiseras i en särskild plan.

Sammantaget har vi i det nya avtalet fått med en hel del av de yrkanden som förbundet lagt störst vikt vid. Men som vanligt blir det i slutänden en del kompromissande och även motparten måste få något av kakan. Arbetstidsfrågor relaterade till anpassningen till EGs arbetstidsdirektiv kommer att hänga i luften ett par år men de blir med stor sannolikhet ett viktigt inslag i nästa avtalsrörelse.

Benny Ståhlberg
Ordförande