Helt traditionsenligt ägnades dagen före årets fullmäktigemöte åt en ordförandekonferens. 17 olika lokalföreningar var representerade runt bordet.
På dagordningen stod information om det nya avtalet, en inblick i centralstyrelsens arbete med sjukskrivningsfrågorna samt den sedvanliga lägesrapporten från landets olika delar.

I sitt inledande anförande hälsade DLFs ordförande Benny Ståhlberg välkommen och påminde att det var för sjätte året i rad som man samlats på detta vis för att utbyta erfarenheter.
– Det är mycket viktigt och givande att träffas för att utbyta tankar och åsikter, fortsatte Benny.

Det nya avtalet
En av de inbjudna gästerna var Conny Gustafsson från Läkarförbundet som redogjorde för det nya avtal man just slutit.
Conny påpekade inledningsvis att man idag inte kan utgå från att det gamla avtalet utgör ett ”golv” från vilket man kan ta avstamp. Det är en allmän utveckling att man även får vara beredd på att försvara de positioner man redan har.
Rent generellt kan man sammanfatta löneutvecklingen för distriktsläkare med att den har varit bra på riksnivå, men undantag finns – framför allt i Skåne och i Göteborg.
Det finns landsting idag där distriktsläkarna är löneledande. Löneutvecklingen handlar också om var man jobbar – svårrekryterad glesbygd eller mer attraktiv storstad.
Man ska dock komma ihåg att det i officiell lönestatistik ingår flera tilläggsuppdrag: Det kan handla om chefsuppdrag, medicinska rådgivarfunktioner och uppdrag som studierektor.
Conny pekade också på att det funnits en insikt och vilja hos arbetsgivaren att rätta till löneskillnaden mellan män och kvinnor. (Läs mer om avtalet på ledarplats, reds anm.)

CS sjukskrivningsgrupp
Efter fullmäktigemötet 2004 tillsatte Läkarförbundets centralstyrelse en grupp med uppgiften att titta på hur man ska hantera sjukskrivningsfrågorna i framtiden. De har i uppgift att inventera tidigare rapporter, remissvar, ställningstaganden och utredningar för att forma en politik som Läkarförbundet framgent ska ha.
Karin Malmqvist, specialist i allmänmedicin, ledamot i centralstyrelsen och ordförande i lokala läkarföreningen i Värmland, är ordförande i denna grupp. Hon lämnade en rapport från detta arbete som inte är helt färdigt ännu.
– Antalet sjukskrivningar minskar något, men längden på sjukskrivningarna ökar istället, sa Karin.
Vidare konstaterade hon att det finns en kunskapsbrist om hur man på bästa sätt skall hantera långtidssjukskrivningar – vart man ska vända sig för att få hjälp med behandling och åtgärd.
– Försäkringskassan har abdikerat från positionen att vara ”samhällets grindvakt” – det är vi som har tagit på oss den rollen i stället, ansåg Karin.
Rapporten som kommer att komma från gruppen kommer att innehålla mellan 25 och 30 konkreta förslag i form av punkter, avslöjade hon vidare.

Positivt med tillsyn
Som vanligt när sjukskrivningsfrågorna kommer upp på dagordningen blev det också ordentlig fart på debatten.
– Det finns problem med de ekonomiska styrsystemen – som här i Stockholm när man bara mäter antalet besök, sade Anders Nilsson, Stockholm.
– Det är viktigt att det uppmärksammas – det behöver synliggöras, höll Karin med.
Hon tillade att det därför varit mycket positivt med Socialstyrelsens tillsyn av sjukskrivningsprocessen.
– Dessutom visar den också på hur resurserna inte räcker för oss, fortsatte Karin. (Läs mer om denna tillsyn i DL 2/05, reds anm.)
– Vi i primärvården har det svårare än företagshälsovården, eftersom de har tillgång till arbetsplatsen på ett helt annat sätt, sa Bengt Eliasson från Göteborg.
Det höll Karin med honom om och sa att man i rapporten kommer att påpeka hur viktig företagshälsovården är. Hon tillade också att Försäkringskassans läkare borde vara mer nåbara – som konsulter – för den sjukskrivande läkaren.
– Vi ska vara medicinska i vår bedömning – det andra är en politisk fråga. Var ska alla 700000 som är sjukskrivna idag få jobb, frågade Magnus Eriksson, Stockholm, retoriskt.
Han påpekade också att en sjukskrivning kan ge ett positivt resultat i en behandlingsprocess.
Debatten fortsatte på konferensen, och den fortsätter säkert även ute i lokalavdelningarna.

Läget i lokalavdelningarna
Dagen avslutades med rubriken Aktuellt från lokalavdelningarna.
Det är denna del som så många tycker är extra givande – att få ta del av de olika förhållanden som råder på lokal nivå. Ekonomi och bemanning var två ämnen som deltagarna ofta återkom till.
I Göteborg såg man ändå möjligen ett litet ljus i slutet av tunneln, berättade Bengt Eliasson. Han trodde att det kommer att hända saker i positiv riktning i staden.
– Men vi är fortfarande ungefär en doktor per 4000 (!) invånare, fortsatte Bengt.
Han avslöjade också att det ska byggas en jättelik vårdcentral som ska kallas ”Hoppet”. Den ska ta hand om 40000 invånare i stadsdelarna Kortedala, Bergsjön och Gamlestaden.

Leif Martén, Dalarna, rapporterade att landstinget präglas – ånyo – av en organisationsförändring. I Dalarna betonas också att man ska göra en omprioritering – från mottagning till hemsjukvård.
Även i Kalmar står man inför en ny organisation, meddelade Staffan Skobe. Man genomför en total listning – även passiv – under året. Ett nytt ersättningsavtal vill minska kapitationen och höja besöksersättningen.
Karin Träff Nordström, Mellersta Skåne, kunde rapportera att politikerna där inte vill lista passivt. Det skånska familjeläkarsystemet leder därför till att vårdcentralerna får lägga mycket tid på att ”rekrytera” befolkning till listan. Många listar sig ändå inte, sa Karin.
Planerna på en rullande vårdcentral i Jämtland har för tillfället lagts på is, berättade Kerstin Ermebrant.
Tanken på en sköterskehandlagd ”lättakut” i Ljungby hade också lagts på is, kunde Birgitta Sagemo, Kronoberg, avslöja.

Protos
Under diskussionen framkom det att det fortfarande finns stora brister i informationen kring Protos-förslaget lite varstans i landet, och att man måste arbeta vidare på att sprida kunskap om vad det egentligen innebär – och även om de fördelar och möjligheter för den enskilde familjeläkaren som förslaget står för.
Ovanstående utgör naturligtvis endast ett axplock om vad som avhandlades under de två och en halv timme som man avsatt för denna del av konferensen.
Att det är spännande och intressant att få ta del av dessa rapporter från primärvårdens olika hörn av Sverige var alla överens om.

Per Lundblad