Kalmar är ett avlångt län, och det medför att det är ganska lång resväg för flera av ledamöterna.

Christina Otterlin arbetar till vardags på vårdcentralen i Emmaboda – där hon också har sin bostad – och det innebär en resa på sammanlagt 26 mil tur och retur till Oskarshamn.

Olle Persson och Jan Feldreich kommer båda från Kalmar och har därmed en resväg på sammanlagt drygt 14 mil. Olle arbetar på Lindsdals VC och Jan på Norrlidens VC. Den här kvällen har dock Jan fått förhinder.

Detsamma gäller för Erica McCarthy-Wennerström från Esplanadens VC i Västervik. Hennes kollega Ulf Wahllöf, som också kommer från Västervik, är dock på plats. Ulf arbetar på Ankarsrums VC. Det är lika långt till Västervik som till Kalmar.

Gunnar Spång från Mönsterås VC har inte lika långt som de övriga att färdas. Gunnar bor i Påskallavik som ligger ett par mil söderut.

Man har haft svårigheter med att tillsätta alla styrelseposter. Funktionen som sekreterare har därför fått vara ambulerande, och mötet idag inleds med att utse Christina till att sköta protokollet.

Kassören är inte medlem i styrelsen, utan funktionen sköts av en person som ställer upp vid sidan om sedan två år tillbaka.

I år är i alla fall styrelsen fulltalig, sammanlagt består den av sju personer.

Det finns drygt 40 vårdcentraler i Kalmar län.

– Enligt landstingsförbundet är det 149 doktorer som jobbar här, säger Runa och fortsätter:

– Men då har man endast räknat namn, så statistiken ger felaktiga uppgifter. Omräknat till heltidstjänster blir det c:a 100 doktorer!

– Verkligheten här i Oskarshamn är att det går mellan 2 300 och 2 400 invånare på en doktor.

En helt ny organisation är på väg att formas i Kalmar, där man ska föra samman distriktsvården med läkarverksamheten. Det har bland annat resulterat i att alla chefer blivit uppsagda och till hösten, när deras uppsägningstid går ut, kan de som önskar söka nya chefsförordnanden.

En annan förändring med direkta konsekvenser för distriktsläkarna är att man går från det gamla ersättningssystemet med kapitering till ett nytt där man ska baka in en prestationsersättning på 30%.

1998 lanserades den "samlade hälso- och sjukvården" i Kalmar län. Då bakades primärvården ihop med sjukhusvården. Detta för att man hoppades att den öppna och den slutna vården på så sätt skulle utveckla sitt samarbete.

Inför den nya omorganisationen sammanfattade DLF sina synpunkter och önskemål och sammanställde dessa i en särskild skrivelse. Där påpekade man att man ansåg att primärvården skulle stärkas och utvecklas bättre om den på nytt skulle få en egen förvaltning. Man pekade på flera skäl för detta. Bl.a. lyfte DLF fram den Nationella handlingsplanen och det faktum att det borde vara lättare att utvärdera kommande satsningar på primärvården om verksamheten var renodlad. De ansåg även att det skulle bli lättare att få en samsyn på primärvårdsfrågorna i norr respektive söder i det avlånga länet, med en fristående och enhetlig förvaltning.

Från DLFs sida anser man att man har tagit hänsyn till deras önskemål i den nya organisationen.

– Vi har inte sett utfallet än, men är försiktigt optimistiska, säger Ulf.

– Vi har fått en gemensam organisation nu, vilket var vad vi ville ha, fortsätter Runa.

– Men med ett rejält sparbeting, inflikar Gunnar.

Inför kommande år har ett stort sparbeting lagts på primärvården. Man skall spara 45 miljoner kronor, och det utgör 7–8% av den totala budgeten. DLF bedömer inte att det är så stor risk att läkare kommer att sägas upp, men ser att en del enläkarstationer kan komma att avvecklas.

Ett nytt grepp från landstingets sida är att koppla kostnaden för läkemedelsförskrivningen till personalkostnaden för vårdcentralen. Om kostnaden för läkemedel ökar, drar man den från personalkostnaden. Effekten blir att man då måste reducera på personalsidan. Detta förhållningssätt vållar flera kommentarer från styrelsen.

– Det är ett smart sätt för att få oss att skriva ut billiga läkemedel, säger Runa.

– Någonstans i november får vi väl tala om för våra patienter att vi inte kan skriva ut de mediciner de behöver. Vi får säga till dem att komma tillbaka i januari, anser Olle.

Den fjärde punkten på kvällens dagordning är en rapport från Läkarföreningens styrelsemöte. Ulf och Runa sitter med även där. De berättar om ELVIS-projektet som startat i länet.

ELVIS står för Effektiv läkemedelsprocess i vård och samhälle, och det är ett lokalt treårigt projekt som bl.a. går ut på att åstadkomma en förändrad läkemedelshantering och farmaceutisk kompetens i vården. En del av ELVIS går ut på att farmaceuter skall granska läkemedelslistorna och patientjournalerna för att titta efter olämpliga kombinationer.

Det här projektet är inte fackligt förankrat, och många av medlemmarna upplever det som att de ska "kollas". Man är enig om att det hade varit en klar fördel om man tagit kontakt med läkarna innan projektet startades och låtit dem vara med att lägga upp det.

En viss förtrytelse känner man även över ett nyligen producerat dokument med ett beslut av Landstingsstyrelsen som gäller kontakter mellan vårdpersonalen och läkemedelsföretag. Beslutet är endast några dagar gammalt och innebär bl.a. att industrins representanter överhuvudtaget inte får ta kontakt med läkarna via telefon – eller vice versa. All produktinformation skall ske i grupp, och en inbjudan till en sådan får endast ske brevledes till ansvarig chef.

Man upplever detta som lite av en omyndighetsförklaring, och har svårt att förstå varför man inte skulle kunna ha ett snabbt telefonsamtal med en läkemedelsrepresentant – t.ex. för att ställa en enkel fråga.

Runa och Ulf presenterade även en skrivelse från SYLF som handlar om gravida läkares villkor. Det finns ett förslag på att befria dessa från nattjänstgöring.

I den strukturförändring och omorganisation som ägt rum i Kalmar län, har det tidigare lagts ett förslag på att återinföra nattjourer för distriktsläkarna i Oskarshamn. I november 2003 tog man därför fram ett dokument från DLF som gav deras syn på förslaget, och man lyckades ändra dessa planer.

– Det ledde till att förslaget drogs tillbaka, berättar Runa.

– Nu jobbar vi fram till klockan 22.00 vissa kvällar istället. Vi har mellan en och två helgjourer per månad och doktor.

Runa tycker att det är väldigt bra med det nära samarbetet med Läkarföreningen. Det ger bra möjligheter för samsyn och förståelse mellan öppen- och slutenvården.

Ett konkret resultat är en kollegialitetsdiskussion som förts med Läkarföreningen och som resulterade i en enkät.

– Vi frågade om man upplevde att det fanns en intern kollegialitet mellan de olika läkargrupperna. Resultatet av enkäten är ett väldigt varierande material – absolut inte entydigt – men det är ett väldigt intressant dokument, säger Runa.

En annan fråga man aktivt arbetar med i Kalmar är medlemsrekryteringen. Det finns många högaktuella frågor att bevaka framöver, anser styrelsen. Besparingarna inom landstinget som kan medföra försämrad arbetssituation på flera håll är en sådan, och rekryteringen som behövs till åtskilliga vakanta tjänster är en annan.

Läget i länet ter sig lite olika om man jämför norr och söder. I den norra delen finns det ganska många ST-läkare, men i söder är det sämre med framförhållningen.

Dessutom kommer det nationella Familjeläkarsystemet, när det blir verklighet, också att innebära stora förändringar och därmed behov av facklig övervakning.

– Ändå är det så att vi successivt tappar lite medlemmar, säger Runa. Dels är det unga, nyutbildade doktorer som inte ser någon större anledning att gå med i facket. Sedan har vi flera invandrade läkare – framför allt från Polen – som inte heller ser det som självklart att gå med.

– Vi jobbar aktivt med den sistnämnda kategorin, och där har vi också haft viss framgång.

Ett sätt att hålla fortlöpande kontakt med medlemmarna är medlemsbladet Bulletinen. Det är en enkel skrift i Word-format som sprids via maillistor 5–6 gånger per år.

– Det är ett bra och smidigt sätt att hålla kontakt med medlemmarna, och det brukar ge en viss respons, anser Runa.

På mötet denna kväll diskuterar man även det kommande vårmötets innehåll.

– Vi har en tradition som går ut på att alla distriktsläkarkollegor bjuds in till ett vårmöte i april eller maj, berättar Runa.

Via Bulletinen har man tidigare hört sig för bland medlemmarna efter ett lämpligt datum och i år är det spikat till en fredag i maj. Temat skall vara primärvårdens organisation. Chefläkaren skall komma till mötet, och därför anser man att det blir ett bra tillfälle att presentera PROTOS. Dessutom kommer man att diskutera med de övriga medlemmarna hur man ska förhålla sig till ELVIS-projektet.

Runa har tankar om att Kalmar län kanske skulle ansöka om att vara med i den försöksverksamhet som PROTOS-rapporten beskriver. Tanken är att ett par landsting eller ett flertal kommuner under flera år ska bedriva en sådan, för att göra det möjligt att utvärdera vad som fungerar bra, och vad som behöver korrigeras eller kompletteras. Hon berättar att hon även, helt informellt, kastat fram den tanken till en av de ansvariga i landstinget och fått positiv respons. Det är en fråga som är värd att titta vidare på och inhämta medlemmarnas synpunkter kring, anser de övriga medlemmarna i styrelsen.

Innan det är dags att avsluta mötet för kvällen, ställer vi frågan om hur det är att bo och verka i Kalmar län.

– Det finns en livskvalitet i att bo här, svarar Christina.

– Jag tänker då på fördelarna med närheten till naturen, och den miljö som barnen får växa upp i.

– Det är bra att bo här, för det är lugn och ro, fortsätter Gunnar.

– Men jag tycker att vi arbetar i motlut mot landstinget, tillägger han.

Ulf instämmer i att det är en bra miljö att leva i, och framhåller särskilt skärgården.

– Dessutom så trivs jag väldigt bra på min arbetsplats, fortsätter Ulf.

– Jag har jobbat i länet i 30 år, och på den här vårdcentralen i 12 år, säger Runa.

– Det är en bra stämning här, främst beroende på att jag har så bra kollegor, förklarar hon och får medhåll från de övriga runt bordet.

Vad skulle de då vilja ändra på, om de fick möjlighet?

– Fler kollegor, svarar Ulf direkt.

– Begränsa uppdraget! Om man kunde åstadkomma det, med en tydlig definition på vad det är vi förväntas att göra – och inte göra – så kommer läkarna att strömma tillbaka till primärvården, säger Runa.

– Privatisera, säger Gunnar.

– Jag har jobbat privat under 23 år tidigare, och det gav mig många goda erfarenheter. Jag tror att det leder till att man får ökad närhet och drivkraft, förklarar han, samtidigt som han är noga med att betona att hans åsikt om privatisering är just en privat åsikt.

Debatten fortsätter alltså. Men därmed är kvällen långt gången, och det är dags att ta adjö av DLF i Kalmar.

Det är ju flera som har lång väg att köra innan de är hemma.

Per Lundblad