Insändare
Vilken arbetsinriktning bör DLF ha?

1
DLF i Södra Älvsborg hade nyligen årsmöte. Inbjuden var Lennart Nord, dl från Stenungsunds VC. Dl i Södra Älvsborg ville få mer ingående kunskap om hur man i Stenungsund nått 1500–1600 invånare/dl. Som vi uppfattade det var slutsatserna för Stenungsunds del entydiga. VC hade hamnat i ett prekärt läge efter att flera dl slutat. Bemanningen var påtagligt dålig och det blev svårt att få pattid till VC. Detta skapade en oro bland befolkningen. Detta var en förutsättning för det man senare kunde uppnå. I detta läge vände dl sig direkt till politikerna i Hälso- och sjukvårdsnämnden. Dessa var förvånansvärt nog positiva till en begränsning av åtagandet och erbjöd relativt snabbt 1600 invånare/dl. Det "heliga" politiska löftet om fritt val kunde förvånansvärt nog förbigås eftersom begränsning av åtagandet med 1600 invånare/dl inte var förenligt med fritt val! Patientindelning kunde göras smärtfritt efter kontakt med kommunens dataregister. En ny indelning per dl accepterades av patienterna utan nämnvärda protester.

2
Hur bör man då värdera dessa erfarenheter och hur bör man se Nationella handlingsplanen och även det fackliga arbetet för PROTOS i detta sammanhang? Vi menar att det nu är dags att dra slutsatser om varför den Nationella Handlingsplanen för primärvårdens del fullständigt gick i stöpet trots alla politiska löften och trots att den faktiskt blev en lag (vem är lagbrytare?). I efterhand framstår den mest som ett politiskt "jippo" och kanske var den inte alls ämnad att stärka Primärvården eftersom de 8 miljarderna aldrig "öronmärktes" eller styrdes till "målorganen". Kanske försökte regeringen uppnå flera syften med kanonpengarna. Det viktigaste var sannolikt att minska det regionala budgetunderskottet och minska en regional-lokal politikerkritik. Kanske kunde man inte låta bli att utnyttja denna enorma resursöverföring politiskt och därmed lugna en alltmer orolig väljarkår och även sjukvårdspersonal? Denna tolkning stämmer ganska väl med att ministern nyligen gått ut och sagt att Nationella Handlingsplanen lyckats och att resurser kommit Primärvården till del trots att alla granskande instanser (Läkarförbundet, Riksdagens revisorer och Socialstyrelsen) visat motsatsen. Kan man då förvänta sig att "kungen" (staten, regeringen, riksdag) kan komma till ens räddning och genomföra t.ex. PROTOS som ju också kräver en kraftig resursöverföring (från vad??) till Primärvården? Vi menar att detta inte kan förväntas hur många fackliga delegationer vi än skickar eller hur många informationsträffar med partierna DLF än ordnar. Vi menar att det i dagsläget är utsiktslöst att förvänta sig något annat bl.a. av ekonomiska skäl. Primärvården verkar därtill inte ha någon nämnvärd status för etablissemanget i Sverige i dag, trots alla ständiga proklamationer. Vi vill tillägga att detta naturligtvis inte betyder att man skall avstå från att fortsätta sprida kunskap om PROTOS, men om detta blir det viktigaste för DLF så är vi övertygade om att man stärker passiviteten och den desillusionerade stämningen bland medlemmarna.

3
Hur är det då med arbetsmiljön och den "sista instans" Arbetsmiljöverket, som många sätter sitt hopp till. Vi har tyvärr ett mycket dåligt exempel i Västra Götaland där skyddsombud samt huvudskyddsombud i Borås anmält arbetsmiljön till Arbetsmiljöverket för flera år sedan. Turerna i detta har varit många och bl.a. lett till inspektion på 20 vårdcentraler. Arbetsmiljöverket har nu kommit med sitt utlåtande att frågan läggs ner eftersom man anser att arbetsgivaren gjort tillräckligt! Trots att situationen i centrala Borås är ganska oförändrad. Kanske arbetsgivaren tagit detta till intäkt för den kommande nedläggningen av vårdcentraler i Göteborg? Arbetsmiljöverket i Gbg lär inte ens vilja befatta sig med de aktuella vårdcentralsnedläggningarna…!

Vi menar inte att det är fel att skyddsombuden agerar och anmäler till Arbetsmiljöverket men vi måste ha en skepsis till Arbetsmiljöverket och inte förlita oss enbart eller huvudsakligen på dessa. Man kan med fog befara att så länge det inte finns en aktivitet underifrån kommer inte dessa anmälningar att leda dit vi vill. Det är sannolikt inte Arbetsmiljöverket som kommer att skapa betingelser för 1500 invånare/dl. Något annat krävs. Det är inte svårt att inse att förändringen i första hand kan åstadkommas beroende på lokala betingelser för den enskilda vårdcentralen. Ett prekärt läge för den lokala vårdcentralen krävs uppenbarligen för att politikerna skall lyssna, och prekära lägen finns på många platser i landet. Det gäller för oss att sprida och informera om hur positiva förändringar utifrån detta kan åstadkommas. Kunskapen finns redan, den väntar bara på att förmedlas och utvecklas. Stenungsund är ett exempel.

DLF bör agera utifrån detta. Det är därför vi tycker att DLF skall finnas.

Kontaktpersoner i DLF Södra Älvsborg
Sören Hellervik
Dag Simonsson