Fullmäktigemötet i Stockholm

Efter att Benny Ståhlberg öppnat mötet, hälsade han välkommen till socialminister Lars Engqvist.

Ministern inledde sitt anförande med att rekapitulera historiken bakom den Nationella handlingsplanen. Han konstaterade därefter att man ute i landet inte orkat med att fullfölja de ambitioner som riksdagen ställt sig bakom.

– Men vi har möjlighet att utvärdera, konstaterade Lars Engqvist och analyserade varför arbetet med handlingsplanen efter en lovande uppstart nu börjar mattas av ute i landstingen.

Naturligtvis var en kärvare ekonomi med minskade skatteintäkter en av orsakerna, enligt ministern. Men han ansåg att det fanns ytterligare en orsak till att det går trögt:

– Grundtanken med en fast läkarkontakt för alla är ifrågasatt. Tanken möter motstånd i sjukvården, hävdade han.

Lars Engqvist fortsatte med att rada upp ett antal skäl till varför det förhöll sig så.

– Man är osäker på vad det är som är primärvårdens uppdrag, fortsatte han och exemplifierade med att han upplevde att man på många håll ansåg att primärvården skulle arbeta förebyggande.

– Men jag anser att det är självklart att primärvården ska ordna en första läkarkontakt när jag som medborgare vill ha det. Det är mycket viktigt att det finns ett förtroende mellan läkare och patient – därför måste det vara en fast kontakt!

Ett annat skäl var att man idag har en annan syn på patienter i vårt nya informationssamhälle. Som aktiv och kunnig patient söker man sig själv fram till rätt specialist, och då är allmänläkaren bara en onödig omväg. Detta synsätt gav inte socialministern mycket för.

– Jag tror inte det är en bra lösning. Visst finns det patienter som har denna förmåga, men det står inte i konflikt med tanken på familjeläkaren.

Det tredje skälet kan även kallas den tredje rörelsen – företagshälsovården.

Den växer sig starkare, enligt Engqvist, och den förväntas i framtiden, utöver ordinarie uppdrag, även vara den vårdgivare man ska vända sig till med anhöriga m.fl. Inte heller detta synsätt delades av honom.

– Faran är att det finns människor som står utanför den ordinarie arbetsmarknaden, som t.ex. pensionärer och arbetslösa. Jag ser gärna en utvecklad företagshälsovård, men den ska inte ersätta primärvården!

Lars Engqvist fortsatte därefter att konstatera att det även finns ett motstånd inom den svenska läkarkåren.

– I generationer har läkarkåren varit djupt splittrad i synen på primärvården. Det finns andra synsätt. Det är ingen tvekan om att det påverkar när man ska fatta beslut i landstingen.

– Sjuksköterskorna har klarat många uppgifter, och det finns en föreställning om en sjuksköterskeledd primärvård med läkarna som konsulter. Själv kan jag bara konstatera att det är ett annat sätt att organisera primärvården än det som riksdagen angett.

Men socialministern var optimistisk inför framtiden. Det faktum att Läkarförbundet officiellt kommer att ställa sig bakom synen på ett familjeläkarsystem för alla var en stor sak för DLF, ansåg han. Han kallade det för en bestående skiljelinje i svensk sjukvård, och att det nu var viktigt att vinna den svenska sjukvårdsopinionen.

– Därför är det viktigt att pröva PROTOS i ett eller ett par landsting. Därför är det vår ambition att övertyga Landstingsförbundet, samt några landsting, att ställa upp!

Det var ett inspirerande tal, och nog kändes det lite historiskt att ett statsråd så tydligt uttalade sitt stöd för tanken på ett familjeläkarsystem med fast läkarkontakt för samtliga invånare.

Innan ministern var tvungen att lämna mötet, hann han med att svara på några frågor från deltagarna.

Bengt Eliasson från Göteborg undrade – med hänvisning till situationen där – om det inte var dags för staten att ta över ansvaret för sjukvården.

– Det är svårt att svara på, sa Lars Engqvist.

– Mina kollegor i Storbritannien varnar oss för det. Där anser man att det leder till att allting permanentas och det blir ett tungrott system som har svårt att utvecklas.

– Däremot har vi ett förslag som vi funderar på, det går ut på att inrätta en Rikssjukvårdsmyndighet. En sådan skulle se till att styra resursfördelningen bättre. Idag tar primärvården någonstans mellan 18–19% av sjukvårdsbudgeten. Vår uppfattning är att den borde ha ungefär 25%.

Kerstin Ermebrant frågade om det inte var dags att avskaffa landstingen.

– Ja, om man hittar något bättre, svarade ministern.

– Glöm inte att när staten släppte sjukhusen så var det många som såg det som en befrielse att slippa den statliga byråkratin! Det är inte säkert att gräset alltid är grönare på den andra sidan…

Johan Berglund från SFAM frågade om hur man från regeringen ser på vad som händer i Västmanland.

– Det applåderades från flera håll när man införde det, men vi ser nu att det inte bara var fördelar med att landstinget upphandlar all vård. Just nu tittar vi på lagen om offentlig upphandling. Det finns olika uppfattningar hos våra jurister huruvida en sådan måste ske eller ej.

– Men jag konstaterar att PROTOS innebär – med sin reglerade etablering – att man slipper detta. Det ser jag som en klar fördel!

Efter socialministerns anförande satte fullmäktigemötet igång på allvar. Till ordförande utsågs Per G Swartling.

Fullmäktige fastställde dagordningen, och efter att Ulf Löwenkrantz redogjort för gårdagens ordförandekonferens, övergick man till att granska styrelsens verksamhetsberättelse för det gångna året.

Under diskussionen om PROTOS begärde Eva Nilsson-Bågenholm från Läkarförbundet ordet. Hon bekräftade då det rykte som surrat de senaste dagarna, och tydligen letat sig ända fram till Rosenbad:

– Jag ser att Läkarförbundet kommer att stå bakom ett nationellt reglerat familjeläkarsystem enligt PROTOS, sa Eva.

Återigen kändes det som att historia skrevs på detta fullmäktigemöte.

Runa Liedén-Karlsson informerade om PALL (Patient Anknutna Läkemedels Listan). Det är ett IT-baserat register som ska tjäna som stöd för förskrivaren. Runa sitter med i styrgruppen med uppgift att bevaka integritetsfrågorna för förskrivare och patienter.

När Kerstin Ermebrant redovisade ett enkätresultat som visade att distriktsläkare är mer negativa än andra läkargrupper till individuell lönesättning, frågade Eva från Läkarförbundet vad det kommer sig. Det blev en ganska livlig diskussion om detta, med många inlägg.

Den stora debatten kom dock när mötet skulle diskutera sjukskrivningarna. Sven-Axel Andersson redovisade styrelsens dokument om att en ny rollfördelning behövs. (Se DL 2-04).

Först behandlades motion nummer 2 – presenterad av Kenneth Borggren från Nordvästra Skåne – och den bifölls av mötet. Motionen handlar om ökat samarbete med Försäkringskassan som beskrivs i ett antal formulerade punkter.

Det var när förslaget att styrelsens dokument skulle godkännas, som Eva åter begärde ordet. Enligt henne var problembeskrivningen i dokumentet solklar – sjukskrivningarna är ett arbetsmiljöproblem, främst för distriktsläkare, menade hon.

Men Eva var mer osäker på styrelsens förslag när det gäller rollfördelningen.

– Jag tror att ni ska vara väldigt rädda om den exklusiva roll ni har, sa Eva.

– Ni säger att ni inte har kompetens att sjukskriva – men det har inte Försäkringskassan heller!

Flera deltagare kom med inlägg som gick ut på att det vore bättre att se till att få den tid som behövs för att hantera de långa sjukskrivningarna på ett bra sätt – t.ex. med avstämningsmöten – i diskussionen.

– Vi måste ta ansvar för detta, hävdade Johnny Johnsson från Svenska Företagsläkarföreningen.

– Det handlar om så mycket pengar, och det är så många som hamnar utanför. Sjukskrivningen är ett signalsystem och en behandlingsform. Rehabiliteringspotentialen minskar snabbt över sjukskrivningstiden – störst är den direkt vid dess början.

Debatten gick vidare – för och emot styrelsens skrivning.

Sven-Axel påpekade att det var viktigt att sätta fokus på det faktum att distriktsläkarna inte ville avsäga sig ansvaret för patienten, utan endast för ersättningen. Idag fungerar sjukskrivningen ofta som en ren inkomstbortfallförsäkring, hävdade han.

Till slut konkretiserades diskussionen till följande yrkande:

"Att fullmäktige ger styrelsen i uppdrag att fortsätta verka för att vi får förbättrade möjligheter att arbeta med sjukskrivningsfrågan, i samarbete med andra aktörer, i linje med det arbete som redan pågår i Läkarförbundet."

Styrelsen ställde sig bakom detta yrkande, och fullmäktige tillstyrkte det.

– Det viktiga är att vi har fått igång en debatt, konstaterade Benny.

Nästa punkt på dagordningen var arbetsmiljön. Motion nummer 1, inlämnad av Annika Bardel i Stockholm, handlade om det ökade våldet mot vårdgivare och att styrelsen skulle lyfta fram detta problem.

Man manar till en skärpt medvetenhet om gällande regelverk och säkerhet, och till ett ökat antal läkare som är skyddsombud. Motionen bifölls.

Maria Dalemar informerade om tidningen Distriktsläkaren, och i samband med det togs motion 3 och 4 upp till beslut i fullmäktige. Båda dessa handlade om tidningen.

I motion 3 föreslogs att tidningen skall distribueras till alla ST-läkare i allmänmedicin i Sverige. Fullmäktige tillstyrkte detta.

Styrelsen påpekade att det är viktigt att alla ordförande i respektive lokalavdelning, alternativt handledarna, skickar de aktuella adresserna på ST-läkarna till Anne-Marie Johansson på DLFs kansli.

I motion 4 föreslogs det att de lokala föreningarna får utrymme för lokal föreningsinformation.Fullmäktige till­styrkte även denna motion. Båda dessa motioner hade Magnus Eriksson i Stockholm som upphovsman.

Så i denna tidning kommer det framöver att finnas en sida med titeln "Aktuellt från lokalavdelningarna".

Efter kassör Anders Nilssons rapport om ekonomin, beslutade fullmäktige om ett antal stadgeändringar. Benny påpekade att en modernisering av dessa behövdes.

En viktig ändring var att man känner ett behov av att separera ordförandens och sekreterarens mandatperiod. Detta för att undvika att båda går samtidigt.

Därefter var det dags för val av styrelse. Moa Vlastós i valberedningen föreslog kandidaterna – de bestod av den sittande styrelsen med ett undantag. Daga Byfors från Stockholm avgick, och valberedningen föreslog Eva Fägerskjöld från Göteborg att ersätta henne.

Resultatet av omröstningen var helt entydigt – fullmäktige ställde sig med stor majoritet bakom valberedningens förslag.

Därmed var fullmäktigemötet till ända.

Efteråt var alla eniga om att det känns som om distriktsläkarna har ordentlig vind i seglen just nu. Den sittande styrelsen har lyckats synnerligen väl med att etablera tanken på ett nationellt reglerat familjeläkarsystem.

Det är naturligtvis en stor framgång för Benny Ståhlberg, som bedrivit skicklig diplomati och ett tålmodigt opinionsarbete. Ett arbete vars resultat blev tydligt för alla på detta fullmäktigemöte.

Snart ska Benny åka till Island för att informera om PROTOS. Det är inte konstigt att kollegorna där gärna vill att han ska komma.

Per Lundblad