DLFs ordförande Benny Ståhlberg inledde med att presentera det senaste i arbetet med PROTOS – förslaget till ett nytt, nationellt reglerat familjeläkarsystem.

Benny berättade om bakgrunden till den kortversion av förslaget som tagits fram. I sin helhet omfattar det 20 sidor, medan kortversionen sammanfattar förslaget på två.

Den är främst tänkt att användas när man informerar om PROTOS för politiker, media och tjänstemän, berättade Benny. Texten publicerades i DL 2-04, och finns även på www.svdlf.se

Dessutom förklarade Benny varför gruppen valt att ersätta begreppet "fri etablering" med "reglerad etablering".

Detta byte av ordval innebär ingen skillnad i sak, men tjänar bättre att illustrera det faktum att det är det existerande befolkningsunderlaget som avgör om man ska kunna etablera sig som familjeläkare.

Den ursprungliga skrivningen kom att inbjuda till missuppfattningar på den här punkten.

Kortversionen var alltså en av de punkter som Benny satte under rubriken utfört. Där fogade han också in en del andra punkter – man har bl.a. presenterat PROTOS för Landstingsförbundet (rakt in i lejonets kula, men ett mycket givande möte, ansåg Benny) och alla riksdagspartier utom mp (som ej svarat trots tre påstötningar).

Nästa rubrik var den fortsatta planeringen. Framför allt handlar det nu om att få till stånd en försöksverksamhet i något eller några landsting. Man avser att jobba vidare med att sprida kunskap om förslaget externt, och anser att det är viktigt att nu gå vidare med information om dess innehåll även till den vanliga befolkningen.

Göran Fälthammar från Södra Bohuslän föreslog att man skulle ta fram ytterligare en version av förslaget som fokuserade sig på denna målgrupp – en "väntrumsupplaga" kallade han det. Många tyckte det var en god idé.

I den efterföljande diskussionen var det flera som ansåg att det var viktigt att man främst skulle trycka på den trygghet och kontinuitet för befolkningen som förslaget står för.

– Att få en tid redan samma dag, upplevs nog inte lika viktigt som de båda andra faktorerna, sammanfattade en av deltagarna.

Därefter lämnade Benny över ordet till Sven-Axel Andersson med frågan om vad EU-lagstiftningen om arbetstider kommer att innebära för svenska förhållanden.

Det har visat sig att den får konsekvenser för hur man beräknar arbetstiden för svenska läkare. Idag harmoniserar inte de svenska reglerna med de direktiv som kommissionen utfärdade 1993. Därför har man nu från kommissionen ställt krav på svenskarna, eftersom man upplever att man från Sveriges sida förhalar detta.

Samtidigt så har kommissionen satt igång med en översyn av dessa direktiv – vilket innebär att det kommer att komma ett nytt!

Målsättningen är att man i möjligaste mån skall hitta lösningar som medger att medlemsländerna kan stifta egna lagar på området.

Sedan var det dags för arbetsmiljöfrågorna.

Bengt Eliasson från Göteborg tog först till orda, och redogjorde för bakgrunden för det som hänt i Göteborg under våren. (Se DL 2-04).

Han berättade att de, inför dessa nedläggningar som skulle äga rum, hade vänt sig till Ragnar Kristensson på Läkarförbundet för att få hjälp med att ta fram konsekvensbedömningar.

En begäran till Arbetsmiljöverket från läkarna i Göteborg ledde fram till en handlingsplan från politikernas sida. Trots att den inte innehöll något tidsperspektiv resulterade den i att Arbetsmiljöverket inte stoppade neddragningarna.

Per Nordlund från Malmö tog vid och berättade om organisationen av arbetsmiljöarbetet i Malmö. (Se DL 2-04.)

En första anmälan till Arbetsmiljöverket ledde ingenstans. Efter nya kraftiga nedskärningar gjordes en ny anmälan. Den ledde till ett vitesföreläggande från verket till de ansvariga, där man pekade på att man var tvungen att ta hänsyn till det åtgärdsprogram man tidigare beslutat om, men ej genomfört.

Ragnar Kristensson, jurist på Läkarförbundet med särskild inriktning på arbetsmiljöfrågor, tog sedan över. (Läs mer om Ragnar i separat artikel i denna tidning.)

Ragnar ansåg att de anmälningar som gjorts till AMV från Göteborg och Malmö har lett till något positivt, trots att de inte gett det resultat man ursprungligen hoppats på. Dels har de satt fokus på frågorna och dessutom press på arbetsgivarna.

– På sikt skapar det respekt. Per och Bengt har åstadkommit något för framtiden, hävdade han bestämt.

En alldeles ny lokalavdelning har uppstått inom DLF. Det är f.d. Norra Älvsborg som även har tagit över norra Bohuslän och bildat Fyrbodal. Margareta Berzén heter den nyblivna ordföranden för denna lokalavdelning.

Margareta beskrev situationen där med att berätta att man har ganska god täckning på bemanningen i gamla Älvsborg (runt Trollhättan och Vänersborg), men att det var besvärligt i norra Bohuslän och i Dalsland.

Hon berättade också att man i Fyrbodal inrättat något som man kallade "AT-kollegiet" – studierektorer, utbildningsansvariga och klinikchefer träffas regelbundet.

Birgitta Sagemo från Kronoberg rapporterade om 20% vakanser i länet. Hon avslöjade att man har långt gångna planer på att inrätta något som kallas för en "lättakut" i Ljungby. Med ordet avses att det inte ska finnas några läkare på denna akut.(!)

– Vi ställer oss väldigt undrande inför dessa planer, och kommer att begära en konsekvensanalys, sa Birgitta.

Moa Vlastós från Västmanland redogjorde för alla turer som varit kring upphandlingen av vården där.

– Det har skapat en oro som stör väldigt mycket annat, sa Moa.

– Erfarenheterna från turerna i Västmanland och på andra orter i landet, talar för en nationell reglering av familjeläkaren – och därmed för PROTOS, påpekade Benny.

Ovanstående är naturligtvis endast ett axplock av vad som sades. Diskussionen var livlig, och man utnyttjade verkligen tillfället till att ställa frågor till varandra.

Alla verkade vara överens om det nyttiga och viktiga i att träffas och utbyta tankar och erfarenheter.

Per Lundblad