Ordförandekonferens
För tredje året i rad kallade DLF:s styrelse ordförandena i respektive lokalavdelning till en gemensam konferens dagen före fullmäktigemötet. För styrelsen är detta ett av flera sätt att få tillfälle till direktkontakt med lokalavdelningarna men också en möjlighet för alla lokalavdelningar att få höra såväl positiva som negativa erfarenheter från olika områden i landet. 
Vid denna konferens ägnades en del av tiden åt en rapport om vilket genomslag den nationella handlingsplanen haft i de olika landstingen/regionerna. Tyvärr måste jag konstatera att det förekommer många berättelser om omfattande underlag från landstingen men inte mycket som genomförts i praktiken när det gäller primärvården och ökad satsning på ökad allmänläkarbemanning vilket är en viktig del av nationella handlingsplanen. Ekonomiskt tycks den största satsningen vara olika typer av centrala sjukvårdsupplysningar och nya telefonväxlar.
Positiva erfarenheter som rapporterades var praktiskt genomförda avgränsningar för kvarvarande allmänläkare på vårdcentraler med hög andel vakanser. Detta har inneburit att de ordinarie läkarna som finns kvar på en kraftigt underbemannad vårdcentral kan ha en rimlig arbetssituation och det är då också möjligt att rekrytera utan att risken för omedelbar överbelastning blir verklighet. Vidare rapporterades om satsning på ”Primärvårds-AT”, d.v.s. AT-block med särskild inriktning på fortsatt arbete inom primärvården. 
Johan Calltorp, ordförande i Fammi, redogjorde för Fammis uppgifter; kunskapsutveckling och kunskapsspridning. Begreppet familjemedicin måste tydligt definieras, enligt Calltorp. Fammi skall vara med och stärka allmänmedicinen – vara ett nationellt nav i de nätverk som finns på olika håll i landet. Allmänmedicinens särart skall odlas men inte med konfrontation utan genom samverkan.
Därefter ägnades resten av dagen till att diskutera hur allmänläkarna och blivande allmänläkare inom olika yrkesföreningar skall kunna samverka för att arbeta fram en gemensam programförklaring för alla allmänläkare.

Fullmäktige
Avgående ordförande Carl-Eric Thors hälsade välkommen och inledde med ett kort anförande där sjukvårdsfrågornas bevakning i media belystes. Sjukvårdsfrågorna belyses ofta ur ett problemperspektiv och positiva händelser har betydligt svårare att få genomslag. Vi måste själva bidra till att vända denna negativa trend såväl i massmedia som i attityder och värderingar. Den fackliga utmaningen är att med olika medel, centralt och lokalt, åstadkomma en bra arbetsmiljö, vilket är en förutsättning för att kunna öka attraktionskraften för allmänmedicinen. Detta är avgörande för att de som redan finns inom systemet skall önska att fortsätta sitt arbete samt att en lyckad nyrekrytering skall kunna ske på grund av önskan att som läkare vara delaktig i detta spännande och stimulerande arbete med goda möjligheter till att själv påverka sin arbetssituation. 
Socialminister Lars Engquist var inbjuden talare och höll ett innehållsrikt anförande om primärvårdens självklara roll som basen inom all sjukvård. Inom Europa handlar diskussionerna om på vilket sätt man skall se på vården och dess finansiering. Socialministern tryckte på att fördelningsfrågorna är ett politiskt ansvar och att sjukvårdsfrågorna traditionellt i Sverige har tagits med bred majoritet. Sjukvården skall fungera som en vårdkedja där den välfungerande primärvården är basen. Sjukvården skall bygga på en förtrolig kontakt med allmänläkaren som tillsammans med patienten tar ställning till vilka behandlingar/utredningar som är möjliga och lämpliga och som sedan följs upp av allmänläkaren.
Primärvårdens andel av den totala sjukvården har varit för svag. Sjukvårdens andel av BNP bör enligt socialministern stiga till 10%, d.v.s. ytterligare 30 miljarder till sjukvården och detta företrädesvis gå till primärvården. Nya medel skall bl.a. användas till insatser för arbetsmiljön, ökad allmänläkarbemanning och förbättrade löner. Anförandet avslutades med att primärvården, i jämförelse med andra vårdnivåer, har det bästa förtroendet hos befolkningen. Målsättningen är att detta skall förbättras ytterligare.
I den efterföljande frågestunden underströk Engqvist att det är i patient-läkarrelationen som prioriteringen skall göras. Prioriteringar måste grundas på offentliga diskussioner och att prioritera betyder också att något måste prioriteras bort. 
Socialministern ställde sig positiv till att medverka till utarbetande av ett nationellt familjeläkarsystem där det breda normalåtagandet måste vara grunden. 
Fullmäktigemötet övergick sedan i den formella delen med att först välja Per Swartling till mötesordförande. Därefter startade genomgången av 2001 års verksamhetsberättelse. I samband med detta lämnades en alldeles färsk rapport för den nyligen genomförda stafettläkarenkäten, vilken finns beskriven på annan plats i tidningen. 
Under avsnittet arbetsmiljö lyftes de arbeten fram som DLF deltagit i inom arbetsgrupper inom Sveriges läkarförbund. Flera lättillgängliga användbara skrifter har tagits fram och kan hämtas via nätet, såsom ”Ett hållbart arbetsliv” som i en anpassad form för primärvården finns på DLFs hemsida, och ”Vägledning för skyddsombud”. Skyddsombuden är viktiga för att lokalt kunna bedriva konkret arbetsmiljöarbete.
Fyra motioner hade inkommit varav tre redan debatteras i olika tidskrifter före fullmäktige. Dessa tre motioner handlade om vikten av samarbete med alla läkarorganisationer/yrkesföreningar för framtagande av en gemensam plattform. Styrelsen uppfattade att alla var överens om målet att stärka allmänläkarkårens ställning var man än befinner sig inom sjukvårdsorganisationen men tveksam till de medel som angivits i motionerna. Efter lång diskussion enades motionärerna om ett gemensamt yrkande efter det att motionerna dragits tillbaka. Såväl styrelsen som fullmäktige ställde sig bakom detta gemensamma yrkande som innebar att den nya styrelsen får i uppdrag av fullmäktige att i nära samarbete med övriga föreningar inom Sveriges Läkarförbund och Svenska Läkaresällskapet, som organiserar allmänläkare och blivande allmänläkare, att i olika kontaktformer, inte minst möten som alla medlemmar ska ha möjlighet att komma till, föra en dialog så att det växer fram en stor kraft och samsyn till grund för ett beslut om ett långsiktigt handlingsprogram vid nästa fullmäktige.
Valberedningens förslag till ny styrelse hade redan innan mötet fått utmanare till olika styrelseposter. Till ordförande hade valberedningen föreslagit Benny Ståhlberg, tidigare sekr. i styrelsen. Från golvet nominerades Ulf Måve. Därefter följde en sluten omröstning där resultatet visade att fullmäktige gav Benny Ståhlberg förtroendet att leda den nya styrelsen med siffrorna 20–12. Övriga nyval sekr. Sven-Axel Andersson, tidigare ledamot, ledamöterna Anders Nilsson, Daga Byfors, Kerstin Ermebrandt och Per Nordlund (presenterade på annan plats i tidningen). Kassaman Christian Bergh och v ordf. Maria Dalemar var ej föremål för val detta år.
Benny Ståhlberg avslutade mötet med att tacka för förtroendet samt avtackade fullmäktiges ordförande Per Swartling, samt avgående ordförande Carl-Eric Thors för väl genomfört arbete i styrelsen under många år och som ordförande från 1996 samt övriga avgående ledamöter, Sten Stenberg, Moa Vlastos och Ann-Mari Sjöblom.

Maria Dalemar