DLFs nya styrelsemedlemmar

 
Daga Byfors
Född 1951 i Stockholm, gift sedan 1982 med en kollega (invärtesmedicinare), 3 barn – 17, 13 och 9 år.
Sjuksköterskeexamen S:t Eriks sjuksköterskeskola 1974, därefter bl.a. vikariat som distriktsköterska.
Läkarexamen, Karolinska Institutet 1983 och läkarlegitimation 1987. 
Vikariat och ST-block i allmänmedicin ledande till specialistkompetens i allmänmedicin 1996. Sedan dess husläkare vid Kvartersakuten St Erik. 

• Styrelseledamot SLAS (SYLFs Lokalavdelning i Stockholm) 1989–1996.
• Styrelseledamot sektion väster av Stockholms läkarförening sedan 1995.
• Vice ordförande sedan 1998, ordförande 2001.
• Styrelseledamot Stockholms läkarförening 1999, vice ordförande sedan 2001.
• Styrelseledamot DLF Stockholm 2000, ordförande sedan 2002.

Viktiga frågor: Med tanke på att jag har en lång facklig erfarenhet anser jag att man måste försöka ena läkarkåren för att nå ut i viktiga frågor. Vi allmänläkare kan aldrig få gehör i samhällsdebatten om inte hela kåren ställer sig enade bakom en viktig fråga. Vi familjemedicinare vinner ingenting genom att ifrågasätta våra kollegor på kliniken. Vi måste även medverka mer i samhällsdebatten och ta vårt ansvar i viktiga sjukvårdsfrågor för att kunna förändra vården. Vi måste även se övriga yrkeskategorier och även tillsammans med dem försöka nå fram till politiker i vårddebatten. Jag vet inte om det lönar sig att försöka förena SFAM och DLF utan mer kunna ta vara på dess olika inriktning och samarbeta i vad vi tycker viktiga frågor.

 
Anders Nilsson
Född 1952. Gift. En 14-årig son. Bor i Näsby Park, Täby. Läkarexamen Lund 1978. Specialistkompetent i allmänmedicin 1984. Kom till Stockholm 1985. Primärvårdschef Västra Södermalm 1985 – 1988. Chefsöverläkare samma område 1988 – 1992. Chefsöverläkare Täby-Vallentuna 1992 –1993. Startade med 4 kollegor privat Husläkarmottagning Täby Centrum Doktorn 1993. Mottagningen var den andra privata i Stockholm. Var VD på mottagningen 1993 – 1999. 

Intresserad av läkemedels- och fortbildningsfrågor och har aktivt arbetat med detta på olika sätt. Bl.a. i Janus Telefarmakologi-projkektet. Arbetar tidvis som medicinsk rådgivare åt HSN (hälso- och sjukvårdsnämnden i Stockholm) och kommer att arbeta som fortbildningssamordnare fr.o.m. 1 april, 2002 en dag per vecka.

Har varit engagerad i DLF Stockholms styrelse sedan år 2000. Sedan 2001 som vice ordförande.

Prioriterade frågor för mig är avtalet och dess innehåll mellan beställare och specialisten i allmänmedicin. Det rymmer alla de frågor som är väsentliga. Vem bestämmer över min arbetssituation och arbetsmiljö, ersättningsnivå, möjligheter till fortbildning, förfoganderätten över listan för att slippa upphandling mm. Så ett bra gärna nationellt avtal som bas!

 
Per Nordlund
Jag är 56 år gammal (ung!) och har varit aktiv i DLF sedan jag blev specialist i allmänmedicin 1993 då jag också genomförde specialistexamen. Jag var sekreterare i DLF Malmöhus under en period tills vi delade upp oss för att vara indelade på samma sätt som lokalavdelningarna i Läkarförbundet i Skåne. Som jag ser det har det inneburit en stor förbättring i och med att vi har fått en bättre förankring lokalt. Vårt välbesökta årsmöte i januari samtidigt med SFAM Söderslätt tycker jag visade det. 
Jag är en vanlig distriktsläkare på golvet, men är också engagerad i utbildningsfrågor, dels som handledare för ST-läkare, men också i kandidatutbildningen, och det som intresserar mig speciellt är utbildning i konsultationsteknik med video där jag är handledare både för T6- och T10-studenter. Jag har legat lågt med det fackliga arbetet under ett par år, men har nu åter ”vaknat till liv” i och med att det händer stora och viktiga saker i och med ”den nationella handlingsplanen” som ska genomföras i Sverige. Den rymmer stora möjligheter att vi äntligen ska få ett riktigt familjeläkarsystem med en avgränsad lista i Sverige (1/1500!), men ställer också nya och mycket stora krav på att vi har en facklig organisation som tar ansvaret för att förhandla fram ett nationellt avtal där vårt uppdrag är tydligt definierat. Efter att ha kastat mig in i denna debatt är jag sedan årsskiftet nyvald ordförande i DLF Sydvästra Skåne. Det är också det som har lett till att jag har blivit invald DLFs centralstyrelse efter att en motion från oss, tillsammans med två andra motioner, efter en livlig debatt i full enighet blivit antagna på DLFs fullmäktige om att vi ska försöka att skapa ett gemensamt handlingsprogram för alla blivande familjeläkare i Sverige, och försöka att åstadkomma ett nationellt avtal. Det är en ny och viktig inriktning för DLF och som kommer att prägla DLFs arbete den närmsta tiden. Det kommer att kräva stora insatser av ALLA allmänläkare i Sverige, om vi äntligen ska uppnå det mål som vi strävat efter under så många år, d.v.s. att familjemedicinen ska bli den verkliga basen för sjukvården i Sverige! Jag bjuder in alla att anta den utmaningen!

 
Kerstin Ermebrant
Specialist i allmänmedicin och FHV samt flygläkare. 35 års erfarenhet som läkare – huvudsakligen allmänmedicin. Men även Stockholms storsjukhus och privatläkeri. Allmänmedicin i storstad och i extrem glesbygd – senast i Funäsdalen med 23 mil till närmaste sjukhus. 
Fackligt aktiv sedan 1978 i DLF och 1984–1990 ordförande. Första kvinnliga ordförande i yrkesförening i LFs historia. Under senare delen av 1990-talet styrelseledamot i Jämtlands läns läkarförening.
Även varit chef på olika nivåer 1974–2000. Distriktsöverläkare, chefsöverläkare, medicinskt ledningsansvarig, vd i FHV, enhetschef.
Arbetsplats: f.n. frilans – stafettläkare vb. Senaste fasta arbetsplats: Funäsdalen till 2001 – sagt upp mig själv p.g.a. landstingets obenägenhet att följa lagar och avtal. 
Facklig profil tydligast kring resursbehovsanalyser och arbetsmiljöfrågor. 
Tog fram alla basfakta från SOS, SPRI, enkäter till vårdcentraler, konsultationstidsstudier på mer än 5000 patienter inför tillskapande DLFs bemanningsprogram som togs av LF 1984 och samma år skickades ut till alla landsting. Beräkningarna för Sverigegenomsnitt för allmänläkardimension blev 1/1440, varur siffran 1/1500 föddes. 
Tog samtidigt fram basfakta för nödvändigheten av att årligen utannonsera 500 FV-block i allmänmedicin, vilket lyckades fram till att landstingen själva fick makten över blocken (istället för Läkarförbundet, SOS och Landstingsförbundet i årligt samråd). 
Arbetsmiljöproblemen och problemen med uppdragens avgränsning är för våra medlemmar högaktuella – i alla anställningsformer. Det känns därför mycket, mycket stimulerande att åter få delta i styrelsearbetet – med dessa och givetvis alla andra frågor där mina fackliga kunskaper är värdefulla.