Får en studierektor liksom den berömda bofinken se ut hur som helst

En specialitet som inte kan erbjuda en vidareutbildning av hög kvalitet får inte bara svårt att rekrytera, den förlorar också i kompetens. Allmänmedicin har tidigt insett detta. SFAM har, som vår specialistförening, förtjänstfullt drivit arbete med att samla och utbilda studierektorer och handledare.

Naturligtvis har även andra specialiteter behov av studierektorer. Läkarförbundets utbildnings- och forskningsdelegation (UFO) har därför engagerat sig. Via nationella studierektorskonferenser för öppen och slutenvård, för AT och ST, har UFO agerat för att skapa nätverk och naturligtvis, eftersom det är en fackförening, även för vettiga arbetsvillkor och lön för utfört arbete.

Däremot är det mycket olika hur arbetsgivarna i de olika landstingen förstått behovet av någon som övervakar och verkar för kvalitet i vidareutbildningen av ST-läkare. Naturligtvis är detta inget att förvåna sig över, eftersom många landsting först nu yrvaket upptäcker att utan ST-läkare uppstår inte specialister, som manna från skyn.

Inte ens, om man som i vissa landsting importerar doktorer från andra europeiska länder eller rekryterar över andra specialister till allmänmedicin, kan man undvika att det behövs en skräddarsydd utbildning, innan man kan få den önskvärda kompetensen. Någon måste ansvara för att utbildningen blir ändamålsenlig. Studierektorerna är de som är bäst lämpade för detta.

UFO har i dagarna sammanställt resultatet från en enkät till landets studierektorer. Därav rubriken till dessa rader.

Det visar sig att det råder mycket skilda förhållanden för de olika studierektorerna ute i landet vad gäller ersättning i lön och tid för arbetet. Frågeformuläret skickades till samtliga 225 studierektorer i Läkarförbundets nätverk. 106 svarade, varav 45 från allmänmedicin.

Den avsatta tiden för uppdraget varierade från 3 timmar per vecka till 40 timmar (1 st) med viss övervikt för 4–8 timmar. Lönepåslaget varierade från inget till 6.000:- per månad. I ett fall utgick arvodet och uppdragstiden som särskild arbetstid (SARB). De allra flesta saknade budget för studierektorns verksamhet. I något enstaka fall ansvarade studierektorn för budgeten för AT- och ST-läkarnas löner samt för fortbildning av handledare.

Glädjande nog verkade det som om i stort sett alla studierektorer inom allmänmedicin hade stabsfunktion, d v s hade sitt uppdrag från PV-chef eller förvaltningschef.

Det går inte att ur enkäten utläsa hur stora befogenheter den enskilde studierektorn har, inte heller hur stort uppdraget är, d v s hur många AT/ST-läkare man har hand om. Naturligtvis går det inte att jämföra proportionellt men trots detta vore det av värde att gå vidare och ställa detta i relation till tidsåtgång och lönenivåer.

En bra studierektor är en garant för en bra AT och ST-utbildning. Det kan därför inte vara rimligt att förhållandena ska variera på detta sätt i landet. För att om möjligt förbättra förhållanden har utbildningsavdelningen på Läkarförbundet ställt samman en skrivelse om studierektorers roll, ansvar och befogenheter. Denna innefattar en checklista för en befattningsbeskrivning som fastslår att innan man tar på sig uppdraget bör det vara klart vilken placering studierektorn har i organisationen, hur stor omfattning uppdraget har i % av heltidsanställning. Vidare måste klargöras om uppdraget är tidsbegränsat eller tillsvidare.

Finns det budget för uppdraget och finns sekreterarhjälp? Vilka rutiner ska råda för återkoppling till ledningen? Samt inte minst vilken lön utgår för uppdraget?

I skrivelsen poängteras också vikten av studierektorns egna kompetensutveckling som bör innefatta även pedagogik, förbättringskunskap, ledarskap och kunskap om gruppdynamik.

Det är viktigt att vi hjälps åt att sprida denna skrift, som kan rekvireras från avdelning U på Läkarförbundet, såväl centralt som lokalt så att alla landsting inser att framtidens läkare är dagens AT- och ST-läkare och hur dessa tas om hand kommer att avgöra hur man lyckas i sin rekrytering.

Annars blir det som i ordspråket: "Som man bäddar, får man ligga"!