Ledare Hur allvarlig är krisen Att det råder kris i sjukvården blir man ständigt påmind om. Den kris som beskrivs är mångfasetterad. Det diskuteras mycket om vårdens kvalitet. Det är stora rubriker i många media om en sliten sjukvårdspersonal och det kommer rapporter om ökad frekvens sjukskrivning av alla kategorier inom hälso- och sjukvården. Bakom knuten finns ett annat hot – nämligen den höga medelåldern hos all personal och de framtida stora pensionsavgångarna som kan leda till än större bekymmer. Samtidigt som vi läser om detta kan vi också ta del av rapporter som redovisar hur populariteten hos vårdyrken minskar hos våra ungdomar. Man väljer hellre andra banor, där man förväntar sig en bättre personlig och privatekonomisk utveckling. Ett annat problem som gäller läkarkåren är flykten till andra länder, främst Norge. Sveriges läkarförbund har i en enkät, som presenterats häromveckan, undersökt vad som lockar våra läkare till vårt västra grannland. Slutsatsen av enkäten var att man upplevde en bättre sjukvård i Norge. Man hade som läkare ett betydligt större inflytande på verksamheten. Man kunde på ett helt annat sätt påverka sin arbetsdag. Dessutom var lönerna betydligt bättre liksom arbetstidsförhållandena. Enligt denna enkät var Sverige bättre i ett avseende och det var utbildning och fortbildning. Detta är i och för sig ett viktigt argument när vi skall locka unga människor till sjukvården. Vad kan vi göra för att förändra situationen? Som tidigare påpekats i denna tidning är en av huvudfrågorna arbetsmiljön. Det gäller arbetsmiljö i vid bemärkelse. Man måste finna lösningar som motverkar utbrändhet. Det är därför glädjande att Läkarförbundets Arbetslivsgrupp har börjat arbeta med denna fråga och med ett vidgat perspektiv på ordet arbetsmiljö. En avgörande fråga är också att ha inflytande på verksamheten. Det gäller inte bara att ha inflytande på stora frågor men kanske än mera på sin egen vardag. Man måste känna att man kan påverka denna. Det är först när vi fått en arbetsmiljö som är bra som vi kan locka arbetskraft från andra sektorer till sjukvården. Det gäller att göra sjukvården till en attraktiv arbetsplats. Sannolikt är en av orsakerna till den upplevda dåliga arbetsmiljön effekter av de besparingar som gjorts under de senaste åren i hälso- och sjukvården. Det borde därför vara ett observandum för våra politiker att därmed inte ytterligare skära i denna sektor. Lönen är viktig för den enskilde. Lönen är ett av de viktigaste instrumenten för arbetsgivaren att visa att medarbetarna är uppskattade och gör ett bra arbete. Löneinstrumentet är också viktigt när det gäller att rekrytera. I det senaste löneavtalet betonas också vikten av att lönen skall användas för att få en positiv utveckling. För Läkarförbundet verkar det senaste lokala varvet på vissa håll ha gett en rätt bra utdelning. Men enligt vissa rapporter har det varit svårt att få bra utdelning i många landsting där man dessutom har rekryteringssvårigheter. De hotande stora pensionsavgångarna är viktiga att ta hänsyn till. Inte minst bland distriktsläkarna är detta påtagligt. Vi har en hög medelålder. I den enkät som DLF genomfört bland medlemmar över 55 år planerar nära 40 % att minska sin arbetstid vid 62 års ålder. Det innebär att krisen kommer tidigare än man tidigare trott. Detta ställer stora krav på att man i landstingen ökar på ST-utbildningen. Denna satsning måste komma de närmaste åren. Man måste då också vara medveten om att vi inom allmänmedicin konkurrerar med många andra specialiteter, där ålderspyramiden är ungefär densamma. Ledarskapsfrågorna är ett annat problemområde. Precis som betonas i Läkarförbundets projekt "Framtidens läkare" är det viktigt att i vår yrkesroll bli en expert och ledare och inte enbart en sjukvårdsarbetare. Vi måste själva ta tag i frågorna. Vi kan själva göra mycket för att öka vårt inflytande och få en starkare ställning i vården. Detta är ett arbete som måste göras lokalt. Sammanfattningsvis kan man säga att det behövs stora insatser för att vända den kris som alla skriver och talar om. Men man får inte glömma att vi själva är en viktig resurs i detta. Carl-Eric Thors |
