Många utanför professionen söker vägar för att kontrollera kvalitet och kvantitet på vårt arbete. Vi har sett många starkt begränsade modeller i inte alltför lyckade försök. Min starka uppfattning är att det är endast vi inom professionen som kan utveckla sådana modeller och att det måste ske lokalt.

Det är en uppgift för läkarna att på ett lättbegripligt sätt kunna presentera resultaten för ledande personer inom och utanför vårdarbete, svårt men fullt möjligt. En förutsättning för ett gott resultat är dock att förtroende finns mellan presentatör och åhörare. Siffror kan aldrig visa hela sanningen men är ett bra komplement. Vårt arbete måste kunna arrangeras så att det inom arbetstid finns utrymme för utveckling och möjlighet att undersöka kvalitet och kvantitet på vår EGEN mottagning.

Vi bör lokalt gemensamt arbete med engagerade läkare kunna förändra vår arbetssituation till det bättre. Det förutsätter gemensamma mål och en strategi för hur dessa skall uppnås, och framför allt tålamod.

Dessa tankar och erfarenheter är starkt influerade från förhållanden i Eskilstuna och Vårdcentralen Fröslunda där jag är verksam som distriktsläkare.

Lite om min arbetsplats
På Fröslunda vårdcentral, som tidigare var en av de enheter som hade svårt att anställa distriktsläkare, har vi under de sista åren försökt att påverka vår situation både med goda och mindre lyckade resultat. Bemanningen är nu god med duktiga och trevliga kolleger. Vi är en stor vårdcentral med ca 18 000 invånare att ta hand om. Nio stycken 100% läkartjänst, men det är flera personer pga deltider. Vår idé är att den samlade kunskapen på vårdcentralen skall vara bred och hög genom spetskompetens och att alla skall vara allmänläkare.

Sven-Olof Clevenvik utför operationer typ karpaltunnel, debasering, ganglion etc på vårdcentralen.

Kerstin Saarm, tidigare rehabläkare, har organiserat en egen lokal rehabgrupp med beteendevetare, sjukgymnast, arbetsterapeut och försäkringskassa som på ett tidigt stadium hjälper oss andra läkare med långa eller befarade långa sjukskrivningar.

Eino Martinen, tidigare lungläkare, ansvarar nu för astmamottagning och planerar även för en KOL-mottagning.

Kristina Kallings-Larsson, tidigare infektionsläkare, har spetskompens inom sitt område. Hon har startat en vaccinationsmotagning.

Undertecknad med specialintresse inom barn och ungdom, är för närvarande engagerad i att tillsammans med andra distriktsläkare och specialister utveckla vårdprogram för barnastma och barnallergi. Ett stort intresse för kvalitetsutveckling finns.

Bo Elzén, tidigare chefsöverläkare, har goda kunskaper och stor erfarenheter som utnyttjas väl.

Maria Etzner har huvudansvar för diabets.

Alena Kvorning är med och utvecklar vårdprogram för osteoporos.

Ann-Kristin Johansson snart färdig med ST, deltar i en labgrupp för regionen, hon har ett förflutet som labass.

Vi har problem med att kontinuiteten varierar, för många patienter på vår mottagning är olistade eller listade hos andra. Detta gör att möjligheten till kvalitetsarbete minskar samt att den tid som är avsatt för detta ändamål och administration äts upp.

Via studier av patientflödet har vi kunnat påvisa att vi tar hand om fler än de 2 000 personer/läkare som är avtalat. Om vi enbart tog hand om vår egen lista skulle tid finnas till annat utvecklande arbete.

Vårt mål är att nå kontinuitet med en god tillgänglighet för de patienter som bör befinna sig läkarens vårdnivå och att få tid över till utveckling. För att nå detta mål förs livliga och framgångsrika diskussioner mellan läkare och sköterskor.

Mikael Lorentzon
Ordförande DLF Södermanland