Remisssvar ”Utveckling av en god företagshälsovård – ny lagstiftning och andra åtgärder” (SOU 2004:113) Efter att ha tagit del av ovanstående betänkande vill Distriktsläkarföreningen lämna följande synpunkter. Det är angeläget att företagshälsovården kommit i fokus i och med denna utredning. Företagshälsovården har haft en oklar roll och verksamheten har varit mycket varierad. Eftersom staten inte har haft några styrmedel har marknaden format fram olika lösningar efter önskemål främst från kunderna, alltså företagen. Utredarna uppskattar att ungefär hälften av den nuvarande verksamheten, som bedrivs vid de olika företagshälsovårdscentralerna utgörs av sådana uppgifter, som följer nuvarande uppdrag enligt arbetsmiljölagen, inklusive lagstadgade kontroller i riskyrken. Resten av verksamheten ägnas åt sjukvårdande verksamhet, livsstilsfrågor och allmänna hälsokontroller. Denna del av verksamheten vill utredarna skala bort. Man föreslår en certifiering av de enheter, som svarar upp mot de nya, skärpta kraven, men säger sig inte vilja direkt förbjuda verksamhet av annan karaktär. Men endast de certifierade enheterna föreslås få möjlighet att teckna avtal med landstingen om t.ex. medicinsk service. Försäkringskassan ska enbart få nyttja certifierade enheter för arbetsförmågebedömningar och utredningar om rehabiliteringsbehov. Företagarna föreslås få göra avdrag för kostnader för företagshälsovård endast om man anlitat en certifierad enhet. I praktiken kommer man således att tvinga fram en allmän certifiering och företagshälsovårdens inriktning kommer därmed att kunna styras effektivt! I utredningens sammanfattning presenteras företagshälsovårdens ”nya” roll. I första hand ska man vara ett stöd för arbetsgivare och arbetstagare i det förebyggande arbetsmiljöarbetet och i arbetslivsinriktad rehabilitering enligt reglerna i AML. Som huvuduppgift nummer två framhåller man företagshälsovårdens potential att medverka till förbättringar i sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen. Dock vill utredarna tona ner denna senare uppgift! Man efterlyser i stället en ökad samverkan med den allmänna hälso- och sjukvården i denna fråga. DLF tolkar detta som att företagshälsovården föreslås få en mer marginaliserad roll i sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen. Detta vore mycket olyckligt, eftersom vi bedömer att företagshälsovårdens företrädare har värdefull specialkunskap inom detta område och detta specialkunnande behövs i högsta grad, inte minst om man ska lyckas få ner sjuktalen, vilket var huvudsyftet med utredningen. I stället vill DLF se ett utvidgat samarbete mellan företagshälsovården och Försäkringskassan när det gäller arbetslivsinriktad rehabilitering och bedömning av arbetsförmåga vid längre sjukskrivningsperioder. En möjlighet skulle kunna vara att FK åläggs en skyldighet att ha avtal med certifierad FHV, som FK kan nyttja som beslutsstöd i fråga om bedömning av arbetsförmåga, behov av åtgärd på arbetsplatsen eller arbetslivsinriktad rehabilitering. FK skulle med en sådan ordning även få stöd i bedömning av arbetsförmåga och behov av åtgärder för arbetslösa som är långtidssjukskrivna. Runa Liedén-Karlsson Sven-Axel Andersson