Eva tar emot oss på sin arbetsplats. Det är Munkebäcks Hus­läkarmottagning och en av de vårdcentraler som enligt beslut skall stänga för gott den 31 mars. Det är ett par veckor kvar till dess.

Vår första fråga till henne blir vad det är som är huvudfrågan för DLFs lokalavdelning just nu.

– Det är att om möjligt se till att våra medlemmar får en arbetsmiljö och en arbetssituation som är dräglig, svarar Eva och tillägger:

– De medlemmar som blir kvar i Göteborg, vill säga…

Beslutet att lägga ner Munkebäck och fyra övriga vårdcentraler får långtgående konsekvenser för samtliga som arbetar i primärvården i Göteborg. Därför är det också en fråga som berör alla.

För att förstå hur det hela hänger ihop får vi gå bakåt i tiden. Roten till de ekonomiska bekymmer som primärvården brottas med består av ett tidigare beslut av den förra regimen. Man beslöt då att upprätta Axessakuten – en mottagning som var tänkt att avlasta sjukhusens akutintag och som vuxit och tagit stora resurser i anspråk. Dessutom skrev man kontrakt med ett stort antal privata blivande husläkare. Dessa avtal löper i ytterligare tre till fem år, och de saknar kostnadstak – varken för läkemedel, lab, röntgen eller antal besök.

– De är juridiskt bindande, säger Sten Stenberg, distriktsläkare och verksamhetschef för Munkebäcks Husläkarmottagning

– Det har inneburit att när hälso- och sjukvårdsnämndens budget inte går ihop, kan man inte minska utgifterna genom att dra ned på vården generellt. Då blir det vi i den offentliga verksamheten som får ta smällarna, fortsätter Eva.

Sten är dock angelägen att framhålla att detta inte är kritik som riktar sig mot de privata läkarna med vårdavtal.

– Det är inte deras fel. Ansvaret vilar helt hos dem som ska fördela resurser och skriva dessa avtal.

– Dessutom gick man ut med ett system som innebar både listning och områdesansvar. Patienten hade samma rätt till vård, vare sig man var listad eller inte, säger Eva och fortsätter:

– Det innebar i praktiken att befolkningsantalet uppgick till 3500 per läkare – och det var innan man bestämde sig för att genomföra neddragningarna! Efter att de är genomförda kommer befolkningsunderlaget att utgöra mer än 4000 per läkare i vårt område för att ta ett exempel.

Det är otroliga siffror, men när Eva fortsätter förstår vi att problemen för de vårdcentraler som blir kvar är ännu större än så.

– Det här kommer naturligtvis att göra tillgängligheten – som redan är dålig – ännu sämre. För att lösa det problemet har man från arbetsgivaren beslutat följande:

– Om en patient som är listad på en offentlig vårdcentral tas emot av en privatpraktiserande med vårdavtal så kommer denne att erhålla en ersättning av 545 kronor per besök. Dessa 545 kronor ska tas direkt från budgeten på den vårdcentral där patienten är listad!

Hur kunde det bli så här? För att förstå det som håller på att ske får vi gå tillbaka i tiden ett drygt kvartal. Datumet var 28 november 2003. Då blev Sten Stenberg kallad till ett extra ledningsmöte. Eva minns att de hade fått en föraning om att det var tråkigheter på gång.

– Göteborg är uppdelat i tre olika Primärvårdsområden (PVO). I det PVO som vi tillhör visade det sig att det fattades 16 miljoner kronor i budgeten – vilket motsvarade årskostnaden för två vårdcentraler.

– På detta möte fick verksamhetscheferna reda på att deras vårdcentraler skulle läggas ner. I vårt PVO är det ytterligare en – Hammarkullens vårdcentral. I PVO Centrum/Väster skulle tre – Kannebäck, Ängås och Mariaplans vårdcentraler – också läggas ner.

Man beslöt även att lägga ner Nackskadeenheten som servar hela Göteborg.

– Man meddelade helt sonika detta, och beslutet skulle formellt fattas 12 december – två veckor senare. Det fördes inga som helst fackliga förhandlingar om frågan och inga konsekvensbeskrivningar var då gjorda.

Dessutom tillägger Sten att de bara ett par månader tidigare förlängt hyreskontraktet på Munkebäcks lokaler fram till 2007.

Mediabevakning

Vår första reaktion inom DLF var "Så här kan de bara inte göra", minns Eva.

– Sedan tog vi kontakt med politiker och massmedia.

De lokala medierna i Göteborg har rapporterat mycket om dessa nedläggningar under vintern. Uppmärksamheten har varit stor, och invånarnas missnöje med beslutet har tagit sig flera uttryck.

Befolkningen i Hammarkullen (en förort till staden) har gått längst, och en rad manifestationer till stöd för vårdcentralen har ägt rum därute. I ett skede ockuperades helt enkelt densamma av invånarna i stadsdelen.

Mediabevakningen har haft häpnadsväckande inslag. Uttalanden och jämförelser mellan de olika vårdcentralernas påstådda effektivitet har ofta förekommit på löpsedlar och rubriker. Dessa jämförelser har dessutom för det mesta visat sig helt felaktiga, eftersom man inte har vetat vad det är man jämfört. Ett exempel är att man tittat på siffror för patientbesök. I en sådan jämförelse kom läkarna på Munkebäck sist, vilket föranledde en braskande tidningsrubrik: Vad gör läkarna på Munkebäck?

Det visade sig sedan att man inte tagit hänsyn till att man på Munkebäck gärna, och så ofta det är motiverat, använder sig av telefonkonsultationer för t.ex. förnyande av recept – vilket man över huvud taget inte gjorde på den vårdcentral som kom i topp. Där tvingades alla att personligen infinna sig för ett sådant ärende – vilket naturligtvis påverkade statistiken.

Sten Stenberg fick kommentera dessa uppgifter i radio, och det visade sig då att den tjänsteman som lämnat dessa uppgifter till journalisten i fråga inte hade detta samband klart för sig.

Det finns en känsla av att en del av dessa artiklar varit orkestrerade och iscensatta.

– Vi skickade på tidningens egen begäran flera inlägg och svar till dem, men de trycktes aldrig. Vi fick heller aldrig någon förklaring till varför, säger Eva.

Man ordnade också i all hast en facklig demonstration på Gustav Adolfs torg.

– Det var en iskall vinterkväll, och allt arrangerades med mycket kort varsel, berättar Eva.

– Ändå kom det väldigt många. (Se pressklipp i DL 1/04). Men några politiker dök inte upp på mötet.

– Till slut lyckades vi – efter mycket möda – få kontakt med Håkan Linnarsson (s) och Lennart Duell (fp) i hälso- och sjukvårdsnämnden. De kom hit till Munkebäck och pratade med oss.

– Vi påpekade att vi var den enda vårdcentralen i Göteborg med full, ordinarie bemanning sedan mer än tolv år tillbaka. Vi påpekade också att vi nyligen fått beröm av Arbetsmiljönämnden – av 17 undersökta vårdcentraler i Göteborg var det endast vi som inte fick någon anmärkning!

– Men det framgick tydligt vid det mötet att de hade bestämt sig. De var inte villiga att ta intryck.

Nästa steg var att från fackligt håll påpeka att man inte kan ta ett sådant beslut utan en konsekvensanalys med riskbedömning av arbetsmiljön.

– Då hamnade frågan hos primärvårdsledningen och fick till följd att en sådan studie skulle göras innan nedläggningarna skulle verkställas. Den resulterade i att vi fick besked om att den "psykosociala arbetsmiljön skulle säkerställas med extern kompetens vid behov".

– Det visade sig innebära att vi fick träffa en beteendevetare – en gång i grupp och en gång enskilt. Vid behov kan vi visserligen få träffa denne ytterligare en gång – men det måste godkännas i förväg i så fall.

– Vi mådde rejält dåligt här. På Stens initiativ fick vi hjälp av vår företagshälsovård, minns Eva.

Då vände man sig till Arbetsmiljöinspektionen med en begäran om att stoppa nedläggningen. Här fick man hjälp av Läkarförbundet centralt med juridiska formuleringar i denna begäran.

– Vi tittar också på möjligheten att angripa beslutet via hälso- och sjukvårdslagen. Men det verkar som om nedläggningarna måste ske först, d.v.s. att personer står utan vård, innan något kan hända.

Det finns en fråga som läkarna på de fem vårdcentralerna får varje dag, och som de ständigt får ge samma svar på.

– Vi vet inte, säger Eva och undrar över hur många gånger hon upprepat dessa ord de senaste månaderna.

– Patienterna frågar hela tiden "Vart kommer du att ta vägen? Vart ska jag ta vägen?" Jag har svarat på den frågan ständigt sedan januari. Och det enda jag kan svara är "Jag vet inte".

– Den 31 mars skall vi låsa dörren för att aldrig återvända. Idag är det den 9 mars. Fortfarande har vi ingen aning om vart vi ska ta vägen – och det gäller alla personalgrupper!

– Vi får frågor från apoteket angående apodoser. Vem ska ha ansvaret för den här patienten framöver? Vi vet inte. Samma gäller hemsjukvården – det är vi som är deras patienters husläkare. Nedläggningen av Munkebäck har redan lett till att en av tre hemsjukvårdsläkare som finns i vårt område har sagt upp sig.

Meningen är att invånarna som hör till de vårdcentraler som skall stängas skall tas upp av intilliggande vårdcentral. Det kommer att leda till att man där kommer att få ta ansvar för över 4000 invånare per doktor.

– Även de som arbetar på de vårdcentraler som kommer att finnas kvar känner hur den reella skräcken infinner sig: Skräcken för hur den egna arbetsmiljön kommer att te sig. Den kommer att påverkas för alla.

– Men alla dessa vårdcentraler har gett ett klart besked – inga fler patienter kan tas emot! Vi hade ett årsmöte i DLF den 19 februari där denna fråga belystes. Det här angår ju alla!

Totalt är det 50000 personer som kommer att behöva trängas in på de kvarvarande vårdcentralerna.

– Enligt vår bedömning är det c:a 11000 av dessa som står under pågående medicinsk behandling, påpekar Eva.

– Därför bestämde vi på årsmötet att skriva ett öppet brev till ordförandena i de berörda hälso- och sjukvårdsnämnderna, till PVO-cheferna samt till ordföranden i primär- och tandvårdsstyrelsen och områdeschefen i Göteborg.

Brevet undertecknades av 78 vårdcentralsläkare i de två berörda primärvårdsområdena. Här följer några citat ur brevet:

"Som politiker och chefer är ni ansvariga för planerad nedskärning med stängning av 5 offentliga vårdcentraler…Ni politiker har vid upprepade tillfällen i massmedia försäkrat invånarna att de efter omstrukturering och nedskärningar kommer att få en god tillgänglighet till kvarvarande vårdcentraler…Vi har fullt upp med att sköta vårt nuvarande uppdrag med en hög medicinsk kvalitet utan att göra avkall på medicinsk säkerhet. Vi kan därför inte ta emot patienter från de nedläggningshotade vårdcentralerna."

– Det blev en ganska häftig reaktion på brevet. Särskilt efter att man från privatläkarna också meddelat att det inte fanns någon plats att ta in de övergivna invånarna, fortsätter Eva.

Tidsplaneringen började rubbas. Man insåg på ledningsnivå att det helt enkelt inte fanns plats för dessa patienter. Särskilt brännande var naturligtvis frågan om de 11000 patienterna i aktiv behandling. Det var nu det kanske allra märkligaste draget kom från de ansvarigas sida.

– Man satte då chefläkaren på att gå igenom alla journaler på patienter som gjort läkarbesök på dessa fem vårdcentraler från 1 oktober 2002 och framåt. Hon skulle kolla om icke avslutade patienter kunde avslutas.

Ett dokument undertecknat 8 mars 2004 av områdesdirektör Bo Rangmar och chefläkaren bekräftar detta.

Punkt nr 2 i dokumentet lyder: "Genomgång av dessa patienter med ställningstagande till om de ska överföras eller är avslutade. Beslutet dokumenteras i journalen."

– Chefläkaren gick helt enkelt igenom alla journaler och med utgångspunkt från dem gjorde en bedömning huruvida patienten skulle fortsätta att behandlas av någon annan läkare eller inte. Denna bedömning gjorde hon utan att tala vare sig med patienten eller med oss!

Dessa patienters doktorer får inte heller reda på någonting. De som chefläkaren – efter att ha studerat journalen – har bestämt sig för att betrakta som pågående, meddelas vilken vårdcentral de ska vända sig till i fortsättningen per brev (Punkt 3 i dokumentet).

De övriga patienterna – som alltså inte markerats som pågående – blir informerade om ny områdestillhörighet via media! (Punkt 6).

Detta tillvägagångssätt har naturligtvis retat upp läkarkåren ordentligt.

– Nästa gång vi öppnade en journal, när patienten var här på återbesök, kunde vi se att där stod att denna patient "ej var i pågående behandling". Det innebär att den här patienten inte längre har rätt till en husläkare. Det var så vi fick reda på det! Vår patient var avslutad på distans utan att man ens tillfrågat oss! Och i ett fall här hos oss handlade det om en patient vars läkare bedömt honom som varandes klart suicid, berättar Eva.

– Vi har äldre äkta par som går här och där den ena får en ny läkare och den andra blir avförd. Då är det sjukhusens akutintag eller Axessakuten som återstår för den som blev utan, berättar Sten Stenberg.

– Dessutom har vi just upptäckt att ett antal diabetiker, som står under regelbunden kontroll och behandling av vårdteamet här, nu helt plötsligt står utan läkarkontakt, fortsätter Sten.

– De har gått hos vår diabetessköterska, behandlingen har skett i vårdteam med informella kontakter. Recepten har skrivits ut efter telefonkonsultation. Den metod chefläkaren använt, att bara titta på journaler med individuella läkarbesök som utgångspunkt, har alltså lett till att man helt missat dessa patienter!

Det finns ytterligare en konsekvens av det här sättet att hantera dessa patienter. I och med att man väljer ut dem som man bedömer vara i behov av fortsatt vård och skickar dessa till en annan läkare, bryter man mot principen att det ska vara ett visst antal invånare i befolkningsunderlaget.

– Det blir ju att man får samma siffra som patienter istället, betonar Eva.

Så här ser alltså situationen ut för kollegorna i Göteborg idag när denna artikel skrivs. Efter vårt besök har man i tidningarna kunna läsa följande nyhet, här citerad från Västra Götalandsregionens webbplats 12 mars:

"Verksamhetsförändringar i Primärvården Göteborg.

Enligt tidigare styrelsebeslut kommer alltså vårdcentralerna Munkebäck, Ängås, Kannebäck och Mariaplan att stängas sista mars."

Fortfarande har inte personalen fått reda på vart de ska ta vägen.

Per Lundblad